söndag 13 september 2009

Carole King:"Is this a lasting treasure, or just a moment of pleasure?".


"The song is the center; the song is the key. If you don't have a good song you don't have anything by my value."
Carole King visste vad hon snackade om. Hon är ju en av historiens absolut framgångsrikaste låtskrivare och slutade inte skriva förrän låten var en hit.
Hon hade en grym känsla för arrangemang och visste hur man skulle utveckla en krok för att dra in lyssnaren i låten. Hennes bidrag till musikhistorien är runt 400 låtar som har blivit spelade av mer än 1000 artister.
Som du säkert vet så gifte hon sig med sin college-kompis Gary Goffin som ju var hennes medförfattare under de tidiga åren. Tillsammans plockade de ner poplåtar och lärde sig beståndsdelarna och utvecklade en process för hittar.
Som lite trivia sägs det ju att de träffade en barnvakt som var liten och hette Eva där paret tyckte om sättet hon sjöng för barnen. "Little Eva" fick uppdraget att sjunga låten som paret satte ihop till henne, "Locomotion", och ännu en hit var född.

Carole hade fortfarande kontakt med en gammal pojkvän från highscool, Niel Sedaka, och han ordnade så att Carole och Gary fick träffa Don Kirshner på Aldon.
!960 var Carole 18 år, hade pojkvän, och fick en utmaning från en publicist att "om ni nu är så bra, så skriv en hitlåt åt mitt bolag då!".
Carole och Gary satte sig ner och la sitt pussel och ut kom en låt som hette "Tomorrow".
Kirshner tyckte låten verkade bra nog för att presentera för skivbolaget Scepter och gruppen Shirelles. Gruppens ledare, Shirley Owens ville inte spela in den. "It´s just too country" tyckte hon.
Platta blev det, och uppmärksamhet fick den då en del DJs inte ville spela den då de tyckte att texten hade för mycket sexuella undertoner.
Andra upplagan av skivan döptes låten om till "Will you still love me tomorrow" och den gick upp på plats nummer ett! Carole fick in ännu mer royalties när Beatles spelade in den -63.
Sedan dess har ett grymt antal artister spelat in den; Amy Winehouse, Elton John, Rainbow, Lauren Hill, Laura Brannigan, BeeGees och Bryan Ferry för att nämna några av de mest ögonöppnande namnen.

Här följer några av de bättre tycker jag.

Long live the King.











3 kommentarer:

  1. Nästan alla låtar hon skrev i slutet av 50- och början av 60-talet var bra. Jag gillar verkligen hennes tidiga "flickpop" som hon ofta skrev ihop med Goffin, Greenfield, Barry Mann och de andra i the Brill Building.

    En av de som sjöng in Carole Kings sånger var Tina Robin. Du kan höra henne här: "(Dear Mr. DJ) Play It Again"

    SvaraRadera
  2. Visst är det bra! Och fräck Tina Robin-låt som jag inte hört.
    Jag hittade en kommentar från Carole om the Brill Building som 1962 innehöll 165 musikföretag: "Every day we squeezed into our respective cubby holes with just enough room for a piano, a bench, and maybe a chair for the lyricist if you were lucky. You'd sit there and write and you could hear someone in the next cubby hole composing a song exactly like yours. The pressure in the Brill Building was really terrific — because Donny (Kirshner) would play one songwriter against another. He'd say: 'We need a new smash hit' — and we'd all go back and write a song and the next day we'd each audition for Bobby Vee's producer." — från The Sociology of Rock by Simon Frith
    Koolt!

    SvaraRadera
  3. Kul att höra den på svenska, hade inte gjort det.

    SvaraRadera