måndag 25 april 2011

Degeberga Vårmarknad - ett välkommet startskott



Det var bara några få år sedan man bestämde sig för att inte bara låta Degeberga Veteranbilsmarknad vara något som händer första lördagen i september, utan även sista dito i april. Eftersom påsken (eller om det är fullmånen man skall skylla på) lät sig väntas på i år blev det en kollision som gjorde att man valde att flytta tidpunkten från lördagen och Påskafton till igår söndag.

Vi anlände i "civilbil" vid niosnåret efter att ha vaknat klockan sex och möttes av full marknadsaktivitet. För dig som vet hur det ser ut där så var grässidan full medan grussidan som brukar vara full på hösten var tom. Men en "halvfull" Degebergamarknad är fortfarande en stor marknad och för oss tog det drygt tre timmar att gå runt.

Tiden går snabbt när man rotar bland gamla pärlor och försöker avgöra om de skall få ett nytt hem och som vanligt önskar man att man hade ett hangarstort utrymme som man allt eftersom man tömmer det på pengar fyller det med Rostguld.

Hursomhelst är våren här och det känns som om säsongen har startat igår. Äntligen!












Mina egna fynd satte mig tillbaka några hundralappar med glädje för tusentals kronor så det var en bra affär.


Till min samling av snygga förpackningar.
Luftfilter till Cvic -75an och en Duckhams-sprayburk.
"Johnny loves me" på blå vinyl blev dagens skivklipp.
"Told every little star" och "Man bör veta hur man skall säga nej" var kanonlåtar
med danska Gitte Henning. Bra tillskott!
Franny Hardy från -63 är godkänt.
Åååhh så snygg! Den hamnar på hyllan.
Kunde inte motstå denna lilla gamla batteriladdare. 50 spänn.

En vacker spärrnyckel från förr och Eskilstuna. 5 kronor.
Nästa marknad på lördag om två veckor i Höör. Missa inte!

lördag 16 april 2011

Lördagsgodis! (Kommentarslöst)

Los Beatniks från Mexico kör loss.



Dalida från Egypten sjunger på italienska härnäst



...och spanska Joe Danova med Josefine..



That´s it!

fredag 15 april 2011

Kalendermat för 2011 och sydsverige.


Va!?! Har det töat? Tussilago? Motorljud? Knappt man tror det. Det var en lång vinter men nu är det slut på det (du hörde det först på K-Retro ;-) ).
Anyway, det skall bli skönt att komma ut och se vad som är nytt för året. Personligen ser jag fram emot Löddeträffen (som ju skll vara Skandinaviens största spontanträff) och onsdagarna på Strippen i Malmö (känner smaken av gummirök och burgare).
Kolla igenom och berätta vad jag har glömt. Hoppas att vi ses på plats i verkligheten.

24 april Veteranbils och prylmarknad i Degeberga
30-1 Maj Test and Tune på Strippen, Malmö
1 Maj Vårträff i Tryde, Tomelilla
3 Maj Tisdagsträffarna i Löddeköpinge börjar!
4 Maj Onsdagsträffarna börjar på Strippen, Malmö
7 Maj Veteranbils och prylmarknad i Höör
14 Maj Cruising i Ystad (kvällen)
15 Maj Sofiero Classic
22 Maj Muscle Car Meet, Emmaboda
20-22 Dragrace, Strippen, Malmö
28 Maj Start of Summer i Hässleholm
29 Maj Hot Rod Drags, Strippen, Malmö (preliminärt)
2 Juni Riksettanrallyt, Markaryd
2 Juni Jakriborg Grand Prix (obekräftat)
18 Juni Palmträffen i Trelleborg
18 Juni Blacksmith Nats, Kjula Dragway
1-3 Juli Roadrunners Paradise Race 61 i Berlin
1-3 Juli Dragrace, Strippen, Malmö
1-3 Juli Nostalgia festival, Karlskrona
7-9 Juli Power Big Meet Västerås
8-10 Juli Sportvagnsträff på Knutstorp
2-3 Juli Tändkulans dag i Degeberga
7-9 Juli Power Big Meet i Västerås
10 Juli USA-bilsträff i Tryde, Tomelilla
15-16 Juli Wings and Wheels i Varberg
30 Juli USA-bilsträff i Simrishamn
1-7 Aug Classic Car Week i Rättvik
5-6 Augusti Old Style Weekend, Backamo, Uddevalla
5-7 Augusti Dragrace, Strippen, Malmö
6-7 Augusti Copenhagen Classic GP
12-13 Augusti Power Street Finals, Strippen, Malmö
13 Augusti Blacksmith Nats, Kjula Dragway
27 Augusti End of Summer i Emmaboda
3 September Twin Lake Run i Höör (obekräftat)
3 September Degeberga Veteranbilsmarknad (obekräftat)
10 September Veteranbilsmarknad, Bulltofta, Malmö
9-11 September Winternationals Strippen, Malmö
13 September Sista träffen i Lödde

måndag 11 april 2011

Tura Satana


Chicago 1947. En 9-årig flicka med japansk härkomst tränar Karate. Hon drivs av ilska. Snart är det dags för hennes Aikido-lektion. Hon vet vad hon vill. Ung som hon är skall hon se till att den som jävlas med henne skall få på fan. Hon har nyligen varit offer för en gruppvåldtäkt och förmodligen gick inte rättegången helt rätt till för alla fem blev frikända.
Skulle de komma undan? Glöm det! För var tanke på allt som hänt lägger hon in mer krut i slaget.
Hon vet deras namn. Hon lovar sig själv att de skall få ångra vad de gjort.

Hämnd är en rätt bäst severad kall. Det skulle Tura se till. Och det gjorde hon.

Det var ingen dans på rosor för Tura. Tura hette Yamaguchi i efternamn och var född på Hokkaido i Japan 1938. När hennes föräldrar som var en japansk far och en indiansk mor flyttade till USA var kriget snart igång. Samma dag som Pearl Harbour bombades ville det amerikanska folket inte längre ha japaner springade lösa och FBI samlade ihop tusentals amerikaner med japansk härkomst.


Man inrättade också (koncentrations-) läger med taggtråd och beväpnade vakter dit man föste in familjerna. Inte ovanligt med 20 familjer i en barack så att få egentid kunde man glömma.


Lägret Tura satt i hette Manzanar och höll som mest 10.000 "gäster". Manzanar var ett av 10 läger i staterna som fungerade som fängelseläger. Till det kom ett 20-tal läger av olika diciplingrad inklusive dito för tyska och italienska amerikaner. Nej, lätt var det inte att hamna där.


När hennes familj till sist släpptes ut blev de fördelade Chicago som nytt hem. Om man var en Afro-amerikan så hade man det inte lätt, men som japan var man "ännu mindre värd". Tura blev mobbad och slagen av negressgäng som inte ville ha "hennes sort" i sitt bostadsområde. Detta pågick en tid men när Tura utmärkte sig på gymnastiken och blev attackerad för det så rann det över. Hon lär ha sagt att om de inte slutade så skulle hon "riva dem ett nytt rövhål"!
Det var precis vad som hände. Tura upptäckte att våld inte bara var bra för att hämnas utan kunde lösa problem med.


Nu blev hon ledare för ett tjejgäng där alla hade MC-jackor och var hårda som flinta.

Som 13-åring hade hon inlett en romans och gift sig med en 17-åring från Missisippi vid namn John Satana. Det varade inte ett år så hon gav sig iväg till Kalifornien för att söka lyckan och eftersom hennes kropp var väl utvecklad var det ingen som tvekade att ge henne jobb som dansös. När hon fick mer pengar för att ta av sig kläderna så blev hennes show mer exotisk, dock var hon noga med att inte gå med på ren porr.


Harold Lloyd som du säkert har sett som stumfilmsstjärna, höll på en del med fotografering och med ett fejkat ID-kort trodde han att Tura var myndig och tog en del avklädda bilder av henne.


Harold var den som tyckte till om att hon skulle börja inom filmen. De närmaste åren skulle hon dock bli en framgångsrik exotisk dansös och tjäna så mycket som $1500 per vecka. När hon till slut blev gravid som 19-åring fortsatte hon att jobba i 8 månader för att inte förlora pengar.

Det var i början av 60-talet det började hända saker som skådespelarska. Efter ett framträdande i TV-serien "Burkes Law" fick hon en chans att spela dansös i "Who´s been sleeping in my bed" med Dean Martin från 1963.


Det i sin tur gjorde att hon fick en ny chans. "Irma La Douce", en film om glädjeflickor i Paris med Shirley McLaine och Jack Lemmon, kom också ut 1963 och Tura fick spela en av "köpeflickorna". Nu hade hon fått ett fotfäste i filmen.




1965 släpptes dock det som hon är mest känd för, nämligen filmen "Faster Pussycat! Kill! Kill!" Regissören Russ Meyer var redan känd för att 1959 göra det man brukar kalla för den första erotiska filmen och i FPKK samlade han ihop ett tufft gäng bombnedslag med Tura Satana i spetsen.


Filmens tema var "The violence of women" och passade tuffa hårda Tura som ett ben i en läderbralla.  Filmen är fantastisk i sin undergrundkänsla gjord innan censurlagarna (Hays code) blev bortplockade  1968.


Och som trivia kan jag berätta att det sitter en FPKK-affisch i mitt garage trots att jag inte äger någon Porsche (fast jag växte upp i baksätet på en 356a).


Bara filmens intro är värd ett pris. Jag får rysningar när speakern säger "...or a dancer in a GoGo club!" och musiken sedan drar igång! Kanon!



Nå, 1965 gjorde Russ Meyer tre filmer(!) med "Faster Pussycat! Kill! Kill!" sist i raden efter "Mudhoney"


....och "MotorPsycho", alla tre våldsrullar och med musik av Igo Kantor, Bert Shefter och Paul Sawtell. Dessa tre herrar skulle bli välrenommerade inom film och popmusik med för många titlar att ta upp.


Tura hade mycket att säga till om när det gällde hennes karaktär, Varla, och även i övrigt. I en scen i FPKK skall Tura/Varla ta livet av en kille genom att pressa honom emot väggen med Porschen. Tura ville att hjulen skulle spinna för att få mer dynamik i scenen, men Russ var tveksam. Det var hans Porsche och han ville inte slita däcken eller motorn och växellådan onormalt.
Tura erbjöd sig att sätta upp bilen på block och gräva hål under bakhjulen för att avlasta den och så fick det bli.
Russ Meyer har senare sagt att hon tillförde mycket till filmen och att han ångrade att han inte använde henne igen.


Många av filmens bästa repliker är Turas, som när mackkillen står och berättar för Varla hur gärna han vill se Amerika medan hans ögon är låsta på hennes byst. 
Varla svarar: "Well you won´t find it down there, Columbus!"
Härligt!


Sedan följde en rad filmer med samma kultstatus idag. Ted V. Mikels var och är en producent av filmer som kanske sällan blivit kassasuccéer men som idag ses av jublande entusiaster.


"The Astro Zombies" var en av hans skräckisar där hon spelar en tuff tjej med pistol.

Tura fick spela en av de tre vapenstinna tjejerna i "The Doll Squad" 1973 som man nog kan säga banade väg för "Charlies Angels".




Efter den filmen blev Tura skjuten av ett ex och tillbringade en tid på sjukhus. Därefter följde att hon började jobba på sjukhus i ett antal år varpå hon jobbade för polisen fram till 1981 då hon både gifte sig med en pensionerad polis och fick sin rygg bruten i en trafikolycka. Nästan 20 operationer följde.

I modern tid har hon blivit hyllad som den kultdrottning hon har rätt att kalla sig. Framträdanden och intervjuer visar på en Tura som blev stolt över vad hon åstadkom.


Ett minne hon haft av sin galna tid i showbiz är ringen hon fick av Elvis Presley när han friade. Elvis fick nobben (för mesig?) fast Tura behöll ringen.

Tura gick bort i februari i år, sörjd av sina två döttrar Kalani och Jade.

Det var en fight hon förlorade.


torsdag 7 april 2011

Meanwhile, back in the States: Gravehopping



Är du som jag så kanske du finner nåt bra i att göra små besök på kyrkogårdar ibland. Jag hör ju hur.... udda.... det där lät, men jag kan tycka att det finns nåt vackert i kyrkogårdar förutom att det finns ett historiskt värde. Lägg sedan till att namnet på graven är någon du har en relation med så blir så klart värdet ännu större.

Svep manteln runt axlarna och vässa tänderna så går vi in på första gravplatsen. Den ligger i New Orleans distrikt Metaire och är helt fantastisk! Titta bara!



Liknande bilder kan man ta hur många som helst. Otroligt. En skatt.
En grav har ett namn som känns igen - Louis Prima.


Louis, som ju inte bara var "King Louie" i originalupplagan av Djungelboken 1967, gjorde ju snabba nummer som "Bouna Sera", och hur koolt är det att använda en del av texten till hans hit "Just a gigolo" på sin gravsten: "When the end comes I´ll know, they say `just a gigolo` - life goes on without me."



Gissar att det blir för grafiskt att lägga till refrängen efter det.......:-)



Där fanns också den kända bordellmamman Josie Arlington som förtjänar en egen berättelse. Scenen skall föreställa henne själv vid sin fars dörr.


Vi åker in i stan och går på Cemetary no.2. Den är äldre och mer sliten men fantastisk ändå.




Här finns "Voodoo-drottningen" Marie Laveau´s grav. Hon hade hög kännedom på den tiden och jag tror hon är omsjungen flertalet gånger fast hon för lokalbefolkningen inte var trollsk utan snarare imponerande smart och hade pondus. Vissa tror att man skall lämna tingeltangel och rita tre kryss som på bilden under för att visa sin respekt och få tur enligt Voodoo.
Givetvis skrock.



Där finns även Nicolas Cage blivande grav och kanske det enda stycket land som skattemyndigheten inte beslogtog...



Och till sist graven där kyrkogårdsscenen i "Easy Rider" från -69 spelades in.



Det var här Peter Fonda klättrade upp och det kan ha varit då handen försvann. Sedan dess utdelas inga tillstånd att filma här. Kolla klippet vid 2:10.



En bild på Elvis grav på Graceland i Memphis ger inlägget lite höjd.


Vidare till Nashville och gravarna i Hendersonville. Här ser det annorlunda ut. Inte mycket höjer sig över marken och man får en känsla av enkelhet. Vi gick runt en bra stund innan vi hittade Johnny och June.


Paret Cash behöver inga kommentarer. Vid sidan om dem vilar hela(?) Carter-familjen (June´s sida).
"I walk the line" står det på huvudstenen.



I närheten finns Joe Maphis sten. Joe var ju grym gitarrist och kompade de flesta från Wanda Jackson till att inkludera ett mentorskap för Collins Kids och gitarrdynamon Larry Collins (som också spelade på en dubbelhalsad Mosrite.


Här är Joe tillsammans med sin då unge protogé Larry Collins.



Merle Kilgore som bland annat gjorde "Wolverton Mountain" (eller "Sorglösa bergen" på svenska) och skrev "Ring of Fire" tilsammans med June Carter åt Johnny Cash.




Vi tar oss ut på motorvägen mot Kentucky och Bowling Green där den enda Corvette-fabriken ligger.
Här finns ett muséum, eller kanske en kyrka, tillägnad Corvetten. Mer om det senare.
Lämpligt nog hittar vi gravarna som tillhör två idoler här - Zora Arkus Duntov och hans Elfi.



Zora (och Elfi) som vi ju har behandlat här på K-Retro tidigare var ju ofta omnämd som Corvettens Gudfader och Gudmor. De vilar i början av muséet. Jag tyckte om det. Vet inte vad du tycker. Men de är förenade på en plats tillägnad deras livsverk.




Till sist stannar vi till i Hendersonville och tittar in på Jack Daniels-destilleriet (mer om det senare). Jack Daniels dog av att han blev förbannad och sparkade till sitt kassaskåp och fick kallbrand av det.
Han var en "Ladys man" och ville att det alltid skulle stå två stolar vid hans grav så att tjejerna kunde sitta där och tänka på honom. Underbart!


I övrigt är gravplatsen blygsam. "Johnny Reb" kan ses på någon sten.



Det var det.

Frid över deras minne.