Åkej, häng med på detta nu: bomullsplockare i södra USA i början/mitten av seklet, som ju nästan uteslutande hade mörkt skinn, jobbade stenhårt varje dag. Jag menar verkligen stenhårt. Inte många av oss här i bekväma väst förstår förmodligen hur hårt.
Hårt.
Men då och då fick man en stund över att blåsa ut lite ånga, att svinga en bägare och kanske lyssna på lite musik. Bodde man en bit från storstan så kunde man glömma att åka på festresa. Man fick hitta andra ställen. Mitt ute på ett dammigt fält. Vid en korsning eller ett järnvägsstopp.
Var som helst där det fanns trötta arbetare och dammiga strupar.
Ett krypin. Hål i väggen. Joint.
Någon som hade tillgång till ett takförsett utrymme blev ett vattenhål för trakten. Och när jag säger vatten så menar jag sprit. Gjord på majs, råg, socker eller potatis.
Kröken. Sponken. Gogo-juice. Bourbon, whiskey, rye, fast troligtvis hembränd moonshine.
Sedan tillsattes musiken. Kanske någon nyss hade sålt sin själ för några gitarrlektioner och jordfrässpelade fram en.... ja vad var det nu man kallade det här med blåa toner.....blues? Eller varför inte gospel? Eller arbetssånger.. Stämningen blev medryckande och drömsk.
Musik. Dans.
Om du har lagt ihop ovanstående så är du nu mentalt på ett så kallat "Juke Joint". Juke joints växte upp lite här och där. De var oftast inte stora dans och nöjesetablissamang, men här skapades musik. Rag, boogie woogie, hillbilly, med mera. Begreppet kan vara Kreolskt (Gullah) och betyda "stökigt"/"bråkigt" eller Irländskt och innebära "Plats man dricker på som har tak". Roligt tycker jag! Kort och gott kallades dessa platser för "Jooks".
Juke Joints drevs oftast av färgade gentlemen eftersom man tack vare segregationslagarna inte tillät hudfärger att blandas och absolut inte att ha kul ihop. De växte upp framförallt i Missisippideltat och spelade stor roll för framodlandet av blues och sedermera rocken.
När man så småningom kom på att det var billigare att köpa en låda som spelade musik så var begreppet "Juke Box" myntat. Nu vet du det. En konkurrent till musikerna alltså.
Det finns inte många Juke Joints kvar idag, men kör du på väg 61 norrgående och du är i höjd med Merigold så svänger du av vänster på Pemble Road, sedan genast väster in på grusvägen.
Efter ett par kilometer ligger Juke Jointet där.
Namnet på Jooket är samma som för innehavaren: Po´Monkey. Det startade 1961 i ett skjul som kanske är byggt på 20-talet.
Po Monkeys har öppet på torsdagar, så vi missade chansen att komma in. Handtextade skyltar berättar om vad som gäller. Inget brass eller rapmusik. Inget bråk.
När man försökte tjäna pengar på musik i detta området blev det till att göra "The Juke Joint Circuit" och spela för dessa stökiga festtokar. Inte få av de stora namnen inom bluesen har spelat här. Och inte få av de största rockbanden har blivit influerade av dem.
Po Monkeys kanske kommer att flyttas och bevaras när innehavaren dör. Eller rivas.
Tills dess är detta ett av de sista autentiska Jooken som finns kvar.
Sök upp rötterna nu!
