Clint fyller år!

Så här skulle jag vilja fira Hans födelsedag: om du åker till Carmel, ja du vet det lilla samhället i Kalifornien som Han var borgmästare för, så finns där en liten bäck. Du får nog leta en del och på södra sidan av byn.

När spanjorerna styrde och ställde måste det ha varit nån av dem som skulle kliva över bäcken och snubblat, så pass att den som senare satte namnet valde att kalla den "Felstegspasset", eller på spanska (fritt): "Malpaso".

Clintan lekte ofta där som barn så den är bekant för honom.
När Han fick erbjudandet att spela "The Man with No Name" i det som skulle bli Dollartriologin avrådde hans manager honom och sade att det skulle karriärmässigt vara ett felsteg, eller på spanska "malpaso".

Well, som vi vet blev detta början till en ovanligt lyckad affär och när Clint efter inspelningen av den tredje filmen fick rådet att starta ett bolag behövde han inte tänka länge på vad hans produktionsbolag skulle heta.

Malpaso.

Där skulle jag vilja doppa fötterna och ropa Grattis så det hördes ända till Hollywood.

Power Start of Summer, Hässleholm; Moln, Muskler och Maffigt

Start of Summer. Ett begrepp som tar för sig och inte alltid är i synk med SMHI. Jag tyckte själv att mars och april och nu maj har rusat förbi och att hur man än resonerar så står det vi kallar sommar bara runt hörnet. Är du redo? Tja, några tusen jänkebilsägare var det i alla fall idag och på upprop av "Kjelle Power" tog vi oss alla till Hässleholm för att känna in den första sommardagen.

Nu var det ju inte helt självklart att sommaren skulle komma till träffen under veckan och jag är säker på att vi var en flock som nervöst kollade vädersajterna och kanske först i sista stund valde att fria sommaren framför att fälla den och startade upp gjutjärnsåttan fvb Hässleholm.

Det blev inte så tokigt väder. Och som vanligt fick vi se en del nya bilar (nya för säsongen) och en del gamla godingar vi sett förut.
Man kan också konstatera att det kvittar nog var man parkerar, för vi har genom åren stått i de flesta hörnen men det är aldrig långt till festgänget med Meduza på högsta volym. När man sätter sig en stund för att fika kan man nästan säkert få slippa prata med varandra...

Den Danska inblandningen av bilar är högre än någonsin och med tanke på hur fina bilar de bidrar med kan man inte annat än vänta otåligt på att den danska kronan skall devalveras. Dessutom blir smörrebröden billigare då.

Snacka om socialt media. Aldrig förr har man väl sett så många långbord. Ett gäng kalasade på en gigantisk smörgåstårta. Vissa åt sallad, andra drack öl. Klubbflaggor var hissade. Snacket gick friskt. Högtalare i trälådor och i vattendunkar(!) skötte stämningen.

Vid tre hade Kjelle avslutat sin dragning, blankbilsägarna fått sina pokaler och strömmen gick mot utgången precis som vi. Efter 5 och en halv timme på fältet kändes det skönt att styra Buicken hemåt.

Några bilder blev det så känn in stämningen och må dåligt om du inte var där.

Bob Dylan - födelsedagsbrevet

Grattis Robban! Du fyller 70 idag och eftersom du säkert är en ivrig läsare av K-Retro (yeah...right) vill jag passa på att göra upp räkningen med dig.

Till att börja med: tack för en hel flock bra låtar. Det sägs ju att alla rockband har gjort antingen en Chuck Berry eller en Rolling Stones cover, men jag vill hävda att du ligger strax efter i listan. Lustigt nog har de som klarat sig bäst på dina covers inte försökt låta som dig, utan totalt arrangerat om låten.
Man kan säga att de har satt sedelklämman i den.

För om du och jag skall vara ärliga mot varandra - och det är vi ju - så är det nog därför jag inte någonsin har riktigt tagit dina inspelningar till mitt hjärta. Sorry att behöva vara den som säger det, men det du slog igenom med var för "nischat" för mig.

Joan Baez blev nyligen tillfrågad om hon, som ju en gång delat alla (icke-kommerciella) ideal med dig, fortfarande var vän med dig. De korta avspisande kommentarerna tillsammans med kroppsspråket gav svaret: nej glöm det! Hon kanske tycker att du har förändrats? Kanske du en gång var en del av en revolt vars syfte var att visa att kärlek och övertygelser går före pengar. Kanske tycker hon att du inte längre står för det? Bara spekulationer.

Jag har i alla fall sökt efter min egen övertygelse vad gäller det du har spelat in och vet vad jag tycker.
Jag är helt övertygad om en sak: för att pop och rock skall vara just precis pop och rock så måste det finnas en tydlig kommerciell överton som gör att musiken är gjord för att sälja. Om inte musiken är gjord för det så är det möjligt att det är nån slags konstnärligt uttryck (som ju också är säljbart) men det är inte rock och det är inte pop. Detta gäller lika mycket Deep Purple som Cher, Vikingarna som Bowie, Rammstein som Plastic Bertrand och Anita Lindblom som Niel Young.  Eller som du, Bob.

Serge Gainsbourg nickar.

Rock och pop har alltid varit drivet av penningmaskinen, från den första blueskillen som spelar gospel för att få dricks genom garagebandet som måste rocka hårt för att få alla att dansa för att i sin tur få spela där igen, till allt som gjorts i Brill Building eller spelats på "Tio i Topp". Allt var gjort för att tjäna pengar. Tro inget annat.
Och det har ställt krav på musiken att vara trendkänslig, anpassningsbar, lättförstådd, formattrogen, ljudbildsrätt och relevant för målgruppen.

Du lyckades sälja revolt i vers och refräng och just för att betona revolten framförde du dina låtar på ett ibland magert och tondövt (!?) sätt (kan du säga "folkmusik"?). Sam Philips på Sun Studio har sagt att "Om inte föräldrarna tyckte så illa om rock´n rollen hade den haft mycket svårare att slå hos kidsen".

Så du lyckades väl kanske hitta ett nytt sätt att revoltera och att ge kidsen något att förenas runt.

Marilyn Manson nickar.

Lustigt att du valde att bli mer "lättsmält" genom att byta efternamn dock.

Så kudos för det! Reespekt! Du var helt enkelt trendkänslig, kreativ och träffsäker. Bra jobbat! Fast fortfarande tycker jag att dina låtar är bättre med andra artister än dig. Sorry gamle vän.

Och väl sagt detta får jag väl säga att jag vore en lögnare om jag sade att dina inspelningar inte betytt nåt. När jag hör "Positively 4:th street" tänker jag på hur jag och Jocke satte upp lysrör och drog ledningar i garaget en hel natt på 80-talet. "The Times they are-a-changing" kommer alltid att vara den låten jag först tänker på när vindarna i livet vänder drastiskt. Och jag försökte ärligen lyssna in mig på "Highway 61 revisited" inför sista USA-resan.

Men för dig, Bobby, tar jag av mig min Riksettankeps och bugar djupt. Det du har givit världen fortsätter att omsätta och ifrågasätta, och människor kommer att rennomésnylta på dig i många år framåt.
Jag söker på Youtube efter låtar du har gjort och förstår att ditt skivbolag jobbar extra hårt för att kontrollera royalties då inte mycket är med dig. Men bootleg-coverartister finns det gott om.

Anyway, lägg på en surfrockplatta, sätt på dig en Hawaii-skjorta och försök dig på lite falsettsång så käkar jag en vetebulle iklädd RayBans och låtsas att det är din födelsedagstårta.

Ett trefaldigt leve för posörerna - de ultimata maskörerna!

Ulf Lundell nickar.

Dick Keinath; ingenjören som byggde ett piggsvin

Har du hört talas om Dick Keinath? Inte? Känn dig inte blåst - det är nog en del som inte har hört talas om honom även om de beundrar hans hantverk. Fast det är klart, hur många vet vad skaparen av Post-It-lappen heter?

Dick Keinath kom från en lantbrukarfamilj. Han började tidigt att hjälpa till med tekniken på och vid 15 års ålder renoverade han motorer på gården. Dick fick väl blodad tand av detta och när det var dags så studerade han till ingenjör och fick efter det anställning på GMs Chevroletdivision under Ed Cole. Ed, som du säkert har läst om här, var ju en kille som gillade fart och fläkt och Dick lärde sig mycket på jobbet.

1953 fick Ed ett brev av Zora Arkus Duntov (som du kan läsa om här) som imponerade så pass att Zora blev anställd. Zora blev Corvettens beskyddare och utvecklare, men det är inget jobb man tar sig an ensam. Ed satte senare ihop ett team åt Duntov och Dick blev den som ansvarig för motorerna.

Men tillbaka till mitten av 50-talet där första projektet han var delaktig i var att sätta en V8a i just Corvetten, som ju lanserades 1953 med rak sexa under huven. Det gick bra och Dicks aktievärde steg.

1956 invigde President Eisenhower GMs nya "Tech Center". Det var ingen liten satsning då hela bygget kostade $100 miljoner dollar och rymde 16000(!) designers och ingenjörer.

Det var en tid då GM var osårbart. Bygget designades av finnen Eero Saarinen som bland annat gjort Tulpanstolen och "Gateway to the west" i St. Louis.
Dick och Zora fick vars ett skrivbord här och nya utmaningar.

Vid detta laget var Chevrolets motorer inte bland de starkare och Dick fick delta i två projekt: att få mer snurr på 265an genom att lansera 283an och att konstruera en större och starkare motor för tyngre bilar och truckar.

1958 lanserades 348an och baserad på denna lanserades den 17e december 1960 den numera legendariska 409an.

Nu hade Dick etablerat sig som en kompetent medspelare. Dick var nu Zoras Motor-kille och man pratade mycket om högeffektmotorer. En motor som växte fram var en småblockare med 4 tums borr och Duntovs egen kamaxel. Den blev den gasglada 327an med som mest 375 hästar som introducerades 1962, men också legendariska och galna 302 DZ i Z/28 och inte minst volymsäljaren 350.

Men även om det kanske skulle räcka med detta så var Dicks verkliga inspel svaret på det framtida behovet av höga hästkraftsuttag och massivt bottenvrid, nämligen Chevrolets Bigblockare.

Första momentet blev att ta fram en motor som var ämnad bara för dragracing. 1962 producerade Ford ett litet antal av en Fairlane som fick tilläggsnamnet Thunderbolt. Den var gjord att passa in i den nya klassen som NHRA startade samma år - F/X - eller Factory Experimental. Det var en klass som snart skulle ge världen gassers och Funny cars men -62 ville man framför allt skilja på gatbilar och rena fabriksbyggda racers. Detta var ju också en tid då det inte fanns sponsring i sporten men hade man tur kunde man få ett bra pris från fabriken.
Anyway, Fairlane Thunderbolt var en riktigt elak bil delvis i glasfiber och med en 427 kubiktum stor motor med allt godis.

Zora och Dick bestämde sig för att göra livet svårt för Ford, så Dick tog fram en version av 409an helt i aluminium och på 427 kubiktum med helt nya toppar som gav motorn bättre andning. Man erbjöd därefter denna extrema motor endast i en lättad Impala -63 och kallade paketet Z11. Bara 50 bilar byggdes och var närmast oslagbara på banan.

Det var inte ovanligt att motorer förr designades med en förenklad tillverkningsprocess som första prioritet vilket gjorde att ventiler oftast sattes i en rad och vipparmar på en brygga. När Ed Cole designade Småblockaren hade han emellertid använt sig av en då ny Pontiac-design där vipparmarna var i pressat stål och hängda på en pivåkula.
Givetvis skulle denna design användas på Z11 såväl som på bigblockaren men Dick gick steget längre och utgick ifrån flödet i portarna vilket till slut gav att ventilerna pekade lite "hit och dit". Ungefär som taggarna på ett piggsvin, tyckte vissa och motorn hade fått sitt smeknamn; - "The Porcupine".

Med Z11 i ryggen tog man fram ytterligare en version av motorn, nu med topparna ännu mer optimerade för bra flöde. Den kallades internt för Z33 men efter att den blåst dörrarna av alla på Daytona 1963 fick den smeknamnet "The Mystery Engine". Detta var prototypen till det som skulle bli Bigblockaren.

Dick fick i uppdrag av Zora att utveckla den till att passa hans skyddsling - Corvetten.

1965 kom så Corvette (och Chevelle) med den första "Turbo Jet" motorn, då på 396 kubiktum och som mest 425 hästar. Året efter fanns ett större utförande på 427 kubiktum i Corvette och muskelbilseran var på allvar igång. Värst av 427orna var L88an som kom i Corvette och fanns i Iso Grifo.

Den såldes som ett 435 hästars utförande men kännarna sade att den nog levererade runt 500.

Allra värst blev det när Dick och Zora tog fram en 427a till Can-Am serien för montering i Chapparall och McLaren-bilar.

Den var lite vildare än L88an, kanske 50-100 hästar till, och var helt i aluminium.
69 st Camaros byggdes med den så kallade ZL-1 motorn 1969, kallas ibland för COPO-Camaron, som ju kanske är den vildaste gatbilen någonsin.

1970 blev familjen komplett med den externt balanserade 454an som också blev den motorn som levde vidare i Pickups flera år framåt.

1970 blev Dick tillfrågad om han ville börja på Ford.
Han tackade vänligt men bestämt nej med kommentaren: "How can I work at Ford? I'm a Chevy man."
-71 blev han "Chief Engine Engineer" och jobbade på GM till 1983.

Han gick bort i juli förra året. Hans arv finns kvar och går snabbare än nånsin.

Och PostIt-lappen skapades av Arthur Fry.

Test and Tune, Strippen, Malmö: Trailers, grus och gasfötter

Första gången i år på Strippen! Härligt! Har sett fram emot det. I Malmötrakten är väl de två mest etablerade träffpunkerna för motorintresserade just Strippen på onsdagar och Löddeträffen var tisdag ( båda börjar nästa vecka!) och av dessa två är ju strippen den mest organiserade och dynamiska.

Test and Tune är alltså ingen tävling utan ett tillfälle då teamen kan känna på bilen efter vinterns justeringar.
Detta kan vara ett kanontillfälle att se de tunga spelarna om man inte är resultatlistebitare, för här finns allt som är Dragracing; ljudet, attityden, vibrationerna, glansen och doften.

Nytt för året är dock räls. Där läktaren tidgare stod går nu ett spår, Gud och järnvägen vet var, för att det fanns en absolut nytta av det, betvivlar att Gud vet vilken. Returspåret där bilarna kommer tillbaka efter racet är kvar på södra sidan, men nu står läktaren på norrsidan med ryggen mot oljehamnen. Toaletter och matförsäljning har också flyttats, och när man innan stod i kö med fötterna på asfalt är det nu grus under gympadojorna. Det som tidigare kändes väl genomtänkt och stabilt känns nu provisoriskt. Mitt i depån finns en stor hög grus.

Dessutom en hel flock containers. Jag hoppas verkligen att detta inte skadar verksamheten. I så fall slutar jag åka tåg. Resultatet är ju i alla fall en mindre yta och möjligen en mer svåröverskådlig och splittrad entusiastbilsparkering, som ju är ett av skälen till att man besöker (med hobbybil) på onsdagar.
Jaja, det blir nog bra....

Gillar man att bara gotta sig med det man transporterar bilarna i så fick man sin tallrik full. Jag har alltid haft en dragning åt dragbilarna och kan ofta titta förbi racerbilarna för att se hur mycket entreprenöranda (och pengar) det finns i sporten. Imponerande. Kolla själv.

Men såklart är bilarna på banan det främsta skälet till att man finns på plats. Några nya(?) bilar som jag inte känner igen finns på plats.

Idag, söndag, kör man för fullt igen mellan 10-18. Bara fåniga femtio spänn för att komma in. Nu på onsdag börjar som sagt veckoträffarna och då är det ännu billigare(?).

Åk dit!