Tändkulans dag i Degeberga för motorfiler och Retrodorer

Tändkulans Vänner arrangerar årligen ett event i Degeberga, och det går just nu i helgen. Lördag plus söndag om du är manad. Hursomhelst, i två dagar är denna fina plats fylld av avgaser, och det känns hur bra som helst :-)
Många sorters stationära motorer, traktorer, hojar och annat. Stor succé är så klart uppstarten av sågverk och Rolls Royce Merlin-motor, som med ett grymt klipp får en att fatta hur sjukt koola maskiner som satt i dessa flygplan. Killen som drar sina 4 nyrenoverade John Deere på vars en vagn i ett tåg bakom sin femte John Deere är en syn. Grållen ombyggd med Deutz-tolva och stacks är råfräck. Killen som bygger sina tändkulor från SCRATCH är en ögonöppnare. Vill man ha en utflykt och på kuppen se och höra riktigt gamla motorer bör man inte missa detta.


http://www.tandkulan.com/

Jackson 5:s Michael gick bort i natt

Född 1958 var Michael inte gammal när han gick med sina bröders soulgrupp 1964. I början turnerade bandet i mellanvästern där det ju inte var helt självklart att ett svart band var välkommet. En rad restauranger var dock säkra för färgade, och fick snabbt epitetet "the Chitlin´circuit" från maträtten "Chitterlings" som var stekt griskött och inälvor. Ofta öppnade man för stripteaseakter och det var ruffa områden att uppträda i.
Han blev uppfostrad som en av Jehovas vittnen och hade en far som misshandlade honom fysiskt och psykiskt. Inte sällan höll hans far honom upp och ner medan han slog honom me läderremmar och skrämde gärna honom när han sov.
Så med en riktigt rutten barndom i bagaget hann han kanske inte bli glad över att de signade med Motown records 1967, The summer of love, efter en amatörtävling på The Apollo theatre. Barry Gordy hade redan en underårig i sitt stall, Little Stevie Wonder, och hade redan trassel inte minst med fackförbund, men gillade gruppen med Michael i spetsen och bestämde sig snabbt.
1969 flyttades gruppen ut till Californien och i brist på bostad fick man bo en tid hos Diana Ross. Det bestämdes att man skulle säga att Diana upptäckte bandet, och att Michaels ålder skulle vara 8 istället för 11.
Alla hits som följde gav gruppen och sedermera Michael en plats i musikhistorien.
Inte dåligt med en tuff uppväxt i bagaget.
Vila i frid, Michael.

Buckaroos var riktigt bra - som vanligt!

Just tillbaka från Buckaroos spelning på St. Gertrud kan man bara konstatera att de är ett kanonband! Nytt publikrekord på en plats som kanske inte är helt anpassad för ett poppis band gjorde att denna kroppen inte kom nära bandet och att bilder blev mindre bra - tyvärr. När bandet avslutar med "Ändå vill man ha det" har flera rest sig från sitt bord, gunget var totalt och man kom närmare.
Innan dess har man höjt tempen i Malmö och befäst platsen som varandes svenska sydstatens huvudstad. Hoppas att bandet fortsätter många år till - de har ett kulturansvar!
I brist på bra material från koncerten postar jag två låtar som spelades så du får en liten känsla av hur det var; kalas!

Robert Parkers Barefootin

Blue Monday med Fats

Buckaroos spelar på torsdag 25/6! Kommer du?!

På torsdag är det dags för att kolla in The Buckaroos på St Gertrud i Malmö. Detta härliga Malmö-band har en perfekt mix av låtar som alla(?) härstammar från ett område vid Acadiana (se Midsommarinlägget) och New Orleans. Fråga mig inte exakt var men killarna i bandet vet. Genuint framförande med horn och lysande gitarr/bas/piano/trummor och sång ger alla låtarna värdighet och hetta.
Jag har aldrig blivit besviken på ett gig och verkar inte heller tröttna på bandet. I stället längtar jag till nästa tillfälle att för några timmar känna sig förflyttad till varmare och coolare trakter. Postar ett av de få klipp som finns på nätet.
Jag tar Buicken och gungar dit! Hoppas att du kommer med!

Jap-pop, gammalt till nytt! Arigato!

Åkej, varva upp Hondan så kommer en ljudknuff på vägen!

The Peanuts var två systrar, tvillingar, som hette Emi och Yumi. De var lika som bär förutom att Emi hade ett födelsemärke vid vänstra ögat som gjorde att hennes syrra ritade dit ett identiskt bara för att hålla beundrarna vilse...
Peanuts slog igenom 1959 med Kawaii Hana och karriären tog fart. 1963 blev de kompisar med Caterina Valente vilket ledde till en karriär i Tyskland. Smaka på lite Jap-pop från en tid då det inte var självklart med ungdomsmusik.




5,6,7,8s "Edie is a Sweet candy" följer så klart den framgången tjejgruppen hade med "Woo-hoo" genom Tarantinos försorg. Storyn är att Quentin, som var i Japan för att förbereda "Kill Bill" gick in på en klädaffär för att köpa en kool läderjacka. I högtalarna hörde han snart en skränig tjej-rockabillygrupp som han fastnade för stenhårt! Han försökte köpa skivan för löjligt höga summor men expediten vågade inte av rädsla för att bli av med sitt jobb. När han skulle gå tog hon dock skivan och stoppade ner den i hans kasse. Tjejgrupper finns det gott om i Japan, "Shonen knife", "Super junky monkey", "Mescaline drive" och "Seagull screaming kiss her kiss her" (sicket namn). 5,6,7,8 kan man inte mer än gilla för sin oslipade rock´n roll med Dick Dale-freaket Ronnie Fujiama i spetsen.


The Whys vet jag inget om annat än att de ser koola ut och att de spelar bitchi´n surfmusik i infödingskjolar. Bra nog?

Midsommar är Swamp Pop!

Swamp pop var ju en musikform som etablerades i mitten av 50-talet. Johnnie Allan var en av företrädarna med "Lonley days and Lonley nights", Richard Penniman var en annan med "Can´t believe you want to leave". Bill Haley hämtade förlagan till "See you later aligator" från genren. I Acadiana som är ett område runt gränsen Louisiana/Texas ville en del tonårs-cajuns och en flock dito mörkhyade creoles höja värmen och blandade in Rhythm and blues och Country and western med ett stänk av traditionell New Orleans hetta och fick sin egen genre. Fats var kanske den största i antal skivor sålda. Fast detta är ändå bara att skrapa på ytan.
För att fira Midsommar i hetta och på nåt långsökt sätt visa att bra musik fanns även på 80-talet postar jag därför fantastiska David Lindleys "Bon Ton Roulez" (som kanske är mer åt Creole). Killen som gjorde sig känd i musikindustrin redan under 60-talet, inte bara för sin musik utan även för att spela på billiga nybörjargitarrer från Sears för att han gillade ljudet.
Gunga på!

Dessutom får Frankie Ford som ju hade sin hayday under 50- och 60-talet i en 80-talsinspelning köra gamla "Whiskey heaven" som får en att längta tillbaka till NOLA.


Ha en fantastisk Midsommar!!!

Vemod - värde som oxiderar

Måndag är ju ändå måndag, så för att må lite extra dåligt kan man spana in denna filmen, och känna den där känslan om "tåg som gått" vackert ackompanjerad till Springsteens "Racing in the Streets".
Från Miura till Montreal står de där, som stora ljusskyltar med frågan: "Hur kan man glömma bort en sån bil?".

Corvettens fader - Zora Arkus Duntov

1934 kunde man inte läsa MPV eller vinterhjulstester i tidningen Motor und Sport (idag heter den Auto, Motor und Sport). Däremot kunde man läsa en artikel av en 24 år ung tekniker vid namn Zora Arkus Duntov. Artikeln handlade om kompressormatning av Otto-motorer och imponerade på många i sin innehållsrikedom.

Zora hade lagt sju år på sin ingenjörsutbildning och ville ha glamour. Han tog mest korta jobb, som att utveckla Jlo-tvåtaktare, Delahaye och Talbot motorer, men han ville ha mer. Han provade på boxning men en trafikolycka satte stopp för det, och en karriär inom racing hägrade.

1936 var tyska staten generös sponsor till både Mercedes och Auto-Union. Hitler ville se tyska bilar slå märken som Alfa Romeo och Bugatti. Efter freden i Versailles fick inte Tyskland utveckla flygplansmotorer för krigsbruk, men det sägs att mer än en motor kunde hittas i ett krigsflygplan senare, så det fanns mer än en agenda.

Alfred Neubauer var teamchef för Mercedes och omnämns idag som den som utvecklade det jobbet och var en absolut nyckelperson i stallets framgångar. Han blev imponerad av Zoras artikel och en vänskap började.

I samma veva träffade han Bernd Rosemeyer som var en riktigt häftig kille och så klart Auto Unions toppförare. Bernd lärde honom köra motorcykel mellan pelare i Berlin, men bara några få år senare 1938 strök Bernd tyvärr med i ett höghastighetsförsök på Autobahn utanför Frankfurt. Mer om det här.
Zora var en kompetent ingenjör och skulle ha haft en plats i nåt av dessa vinnarteam, men när man förstod att han var av judiskt och ryskt ursprung stängdes han ut ur racingen.

Zora fick gå vidare på egen hand och byggde en bil som fick namnet "Bob". Strax efter köpte han en Bugatti typ30 av 22 års modell med rak tvåliters åtta.
Zora brukade öva sin körstil i Berlin som efter ett regn hade hala gatstenar. Han övade nitiskt att ta kurvor med sladd och lyckades knäcka bakaxeln på sin styvfars Chevrolet i en sån övning.

1935 kom Elfi Wolff in i hans liv. Elfi var dansös och akrobat men bara 17 år. Zora föll direkt och Elfi blev jättekär! Elfi brukade ibland sola med Zoras namn skrivit med bandage på hennes kropp för att få hans namn "tryckt" i huden. De var ett galet par och festade mycket.

En dag var Zora och Elfi ute och körde med Bugattin och stannade för lite romans i en skog utanför Berlin. Strax efter stannade en bil full av ivriga medlemmar av Nazistpartiet och började tråka Zora. Han tände till och slog ner provokatörerna med startveven.
Nu hade man inte mycket att hämta som jude i Berlin och Zora började tillbringa mer tid i Paris. Han skaffade en sliten Talbot som han började bygga om. Ombyggnaden av motorn liknade Offenhauser Indy motorn fast med dubbla kompressorer.

Tyvärr gick kriget vidare och snart kapitulerade Frankrike och Zora bestämde sig för att lämna landet.
Elfi som hade en MG sägs ha kört som en galning för att komma till Bordeaux innan tyskarna medan Zora och hans bror Yura gömde sig i en bordell.

Båten gick till New York och på Manhattan startade han och hans bror Ardun Power Products. Fråga din lokale hotroddare vad han hade tyckt om att ha ett par Arduntoppar på sin Ford-sida. Det gick bra och med tiden var de 500 anställda, men efter några dåliga beslut gick företaget i konkurs och Zora åkte till England.

Där träffade han en herre som hette Allard. Allard byggde racingbilar och 1952 ställde Zora upp på Le Mans i en Allard J2X med DeDionaxel, aluminiumkaross och Chrysler Hemi motor.

Men för många klev han in i historien 1953 när han gick på bilmässa och såg den första Corvetten presenteras. Med ett chassie från en Chevrolet sedan, BlueFlame six motor och tvåstegs Powerglide-låda blev han jättebesviken på allt under karossen och berättade det för GMs ledning. Trots att han blev anställd deltog han två år efteråt på Le Mans igen för Porsche.

Vad som sedan hände har vi hört. Han låg bakom Corvetten 1963 med den delade bakaxeln och en massa High Performance vagnar för Chevrolet.
Men det är en annan och mer välkänd historia.

Palmträffen i Trelleborg! Missa inte!

En av höjdpunkterna på Söderslätt är som vanligt Palmträffen, som i år inträffar nu på lördag den 13e juni. SMHI snackar om 16 grader och molnig sol, så att missa den finns inte. Träffen brukar vara lite extra rolig då man lägger ner kraft på underhållning: Krantz som speaker, bilbedömning, motorsprängning, bilklubbarna som utmanar varandra i lekar, mindre swap meet med gratis säljplats och mer. Ett antal hundra bilar kan vi räkna med inklusive en del från Danmark, så ladda kameran och kom.
Jag tar Buicken och rullar dit...

Nancy´s birthday! Hurrahurrahurra!

Hur gick det till? Jag missade Nancy Sinatras födelsedag som var den 8:e. Jag skäms.
69 bast är damen idag så nästa år blir det storfira. Gör detta till en kort historia och lägger ut "Sugar town" som ju handlade om LSD. Nancy är definitivt en av de stora tycker jag och denna filmen har hon blivit blond för redan så njut av färgerna och skicka en tanke till henne.Eller varför inte gå in på hennes chat på lördag morgon 07.00 (svensk tid) och gratta henne själv http://nancysinatra.com/home.php.

Så här sade Lee om henne:
“What’s it like to work with a Nancy Sinatra? It’s a visit to Disneyland, only your father owns all the rides. It’s an evening in the medicine cabinet of Edgar Allen Poe’s mother… It’s a Las Vegas stage, sitting on a two-dollar stool in front of a fifty-two-piece orchestra, next to a lady in a five thousand-dollar gown; you’re singing a little flat and wondering if the fly is open on your eight-dollar ‘jeans’. It’s Beauty and the Beast selling a ‘fix’ to the Mickey Mouse People. It’s frustrating, foolish, Falstaffian, freaky, fucked-up and fun.”

Hårdkokt 1973: Don Siegels Charley Varrick

"Zed´s dead baby, Zed´s dead." sa Butch i Pulp Fiction, och samtidigt ligger Zed i sitt eget blod och gangsterbossen Marcellus Wallace informerar honom om att ha skall fixa dit några styggingar och "strip you naked and go to work on you with a pair of pliers and a blowtorch". Hur koolt nu än detta är så kommer denna replik från en kanonrulle som heter "Kill Charley Varrick" från 1973.
Don Siegel hade gjort ett helt batteri med tuffa filmer innan dess, som Clintanrullarna "Coogans Bluff", Two mules for sister Sarah", "The Beguiled" och "Dirty Harry". Han gjorde även Richard Widmark-filmerna "Death of a gunfighter" och "Madigan" och gjorde "Alcatraz" med Clintan och "Telefon" med Charles Bronson senare. Hårdkokt kille.
Well i denna hårdingrulle finns en av mina absoluta favvo-skurk-skådisar med; John Vernon som skymtar förbi i trailern. Killen som med en befallade röst och en nedlåtande blick kunde driva brottsorganisationer hjärtlöst och sorglöst.
Hur som helst, kollar du in filmen så hittar du skådisar från samtida Clintan-filmer och lite fortåka med fullsizevagnar som Lincoln Continental och Imperial Crown.
Hur koolt som helst!!

Peggy och Jessica

Peggy Lee var av norsk och svensk härkomst, fast det har inget med saken att göra. Hon blev känd för att sjunga "soft and cool" med bland annat Benny Goodmans band. Jag tycker att hon är råkool (och soft)med massor av lågmäld attityd i framträdandet. Låten är ju en typisk "girl power" sång som om det var tufft att Mona Wessman höll den stilen när hon gjorde "Gå och göm dig Åke Tråk" 1968, så var det nog ännu tuffare när Peggy gjorde det 26 år tidigare 1942.
Senare skulle hon göra "Fever", "Is that all there is" och musiken till Disneys "Lady och Lufsen". 1955 blev hon Oscarsnominerad för sin roll i "Pete Kelleys Blues", så det hon gjorde, gjorde hon bra.
Med risk för att leka bort Peggy vill jag ändå passa på att posta samma låt när den används i "Who framed Roger Rabbit" 1988. Fantastiska Kathleen Turner gjorde Jessica Rabbits röst men när det kom till att sjunga Peggys låt på ett sätt som fick alla (manliga) biobesökare att få ståpäls ... hmm .. ja, så kallde man in Amy Irwing för att ge mesta möjliga östrogeneffekt. Notera och känn in sluttonen som aldrig tar slut och dröjer sig kvar i minnet. Eller som Jessica Rabbit själv säger: "I´m not a bad girl, I was just drawn this way.".

Rascals Good Lovin

En av de absolut bästa modshake-låtarna som kom ut ur 60-talet tycker jag är The Rascals "Good Lovin". Sicket vrid och gung i gitarren och ett kanon orgelsolo från Cavaliere och grabbarna med rätt timade pauser som bara drar dig ännu djupare in i låten. Detta var deras första hit 1966 från ett New York-band som visste hur man höjde tempen på ett party.