Georg Trapp föddes 1880. Nej, speciellt mycket rock n´roll fanns inte då men Georg var ändå en tung spelare. Hans far togs upp av den österrikiska adeln fyra år innan Georg föddes och det gav att Georg kunde använda sig av titeln "Ritter (riddare) von" i sitt namn. Nu använde han mest bara "von" och så klart den titeln han fick vid 30 års ålder - Kapten.
Kapten von Trapp var en del av det Ungersk-Österrikiska sjöförsvaret och älskade Ubåtar. Han var en av de absolut första ubåtskaptenerna i "U-boot Waffe" och han sänkte ett stort tonnage under 1:a världskriget. Han gifte sig med tjejen som döpte hans första Ubåt, Agathe Whitehead, som också var släkt till uppfinnaren av torpeden. Agathe hann ge honom 7 barn innan hon gick bort 1922 och Georg köpte ett fint hus i förorten till Salzburg.
7 barn var jobbigt att ta hand om för en aktiv officerare och han tog snart in hjälp från klostret - in kom Maria Augusta, 22, och Georg (47) blev inte lite tagen av henne. Snart nog var de gifta, och tio år senare dessutom bankrutt då derad bank gick i konkurs, och mitt uppe i Hitlers Anschluss. Visserligen hade von Trapp uttalat mottycke till Nazisternas intåg men det hotet var obetydligt jämfört med deras brist på pengar.
Maria, som insåg att barnens musikaliska förmågor var säljbara, fick höra av Georg att barnen inte skulle förnedra sig genom att sjunga för publik. Som alla tjejer fick hon sin vilja fram till slut och dessutom hade familjen snart flyttat till USA.
Intressant historia. Kanske lite extra för ett filmbolag.
Maria skrev en bok om sitt liv några år efter att Georg dog 1947, och efter att en tysk film gjorts baserad på boken köpte 20:th Century Fox rättigheterna 1960. Dessutom hade en uppsättning på Broadway premiär 1959 och blev en succé så förväntningarna var stora. Fast det var inte helt enkelt. Fox hade redan satt igång produktionen av Cleopatra som slukade massor av pengar.
Liz Taylors klädkonto gick på $200.000 inklusive en klänning i 24 karats guld. Hela produktionens ursprungliga budget var på 2 miljoner dollar men slutade på 44(!) och blev till en av absolut dyraste filmerna och Fox största förlustaffär som följde tuffa år för företaget i slutet av 50-talet.
För att göra en ny storfilm fick man gräva djupt i plånboken och förstå att om denna floppade så var det slut på äventyret.
Efter att ha prövat en del möjligheter, som att göra filmen mer actionbasread, beslöt man sig för att kontakta Robert Wise (Born to Kill; The Hindenburg; Star Trek: The Motion Picture; The Day the Earth Stood Still; Run Silent, Run Deep; The Andromeda Strain; The Set-Up; och The Body Snatcher).
Robert hade gjort skräckisen "The Haunting" och var redo för en ny utmaning.
Innan Robert kom in i bilden hade en annan regissör dragit igång projektet - William Wyler. William hade fått jobbet av Fox chefer Zanucks trots att han var kraftigt hörselskadad. Det bidrog nog till att Willian inte riktigt förstod charmen i att göra en musical av filmen. Men han hade sett Julie Andrews i teaterföreställningen av My Fair Lady och visste att hon nu gjorde Mary Poppins för Disney, så han fick tillgång till råfilmen och visste att han hittat Maria.
Julie tyckte att rollen var lite väl lik Poppins och var tveksam men William övertalade henne och skrev kontrakt. Christoffer Plummer, som spelade Georg von Trapp, valde att tacka nej till koola "The Ipcress file" till Michael Caines fördel för att vara med, något han säger sig ha ångrat.
Hur gick det då?
Filmen, som fick namnet "Sound of Music", kom ut 1965 och blev omedelbar hit.
20:th Century Fox räddades från konkurs (tänk på det nästa gång du ser Fox-loggan och hör fanfaren innan en film) och Julie Andrews skickades upp på stjärnhimmelen.
Filmen blev känd över hela världen utom i Tyskland och Österrike ironiskt nog där kanske de Anschluss-relaterade delarna blev för starka.
Soundtracket sålde i 11 miljoner ex.
Filmen fick 5 Oscar och nominerades till 5 till.
Julie kunde berätta om hur helikoptern som filmade inledningsscenen blåste omkull henne vid varje överflygning.
Maria blev irriterad över att Georg framställdes som för sträng.
Och jag såg filmen för första gången på bio i Skellefteå med mina föräldrar. Den är bland mina tidigaste biominnen. Idag, nyårsafton 2009, såg jag den igen.
Var såg du den?
Kul att du tar upp denna film. Jag köpte den på DVD för ett antal år sedan bara för att den är så bra har sett den 10 ggr minns också när jag såg den som liten med min mamma på TV det är en fantastisk film. Även mina barn gillar den.
SvaraRaderaGod fortsättning på det nya året!
Underhållande essä!
SvaraRaderaJag såg den på tv. Svårt att inte börja tralla med i "Favorite things" m fl sånger.
hehe.. jag såg den INTE i Varberg. Campingsemester med familjen, massor av regn en tältplats någonstans norr om Varberg eftersom den vi brukade åka till hade varit fullbelagd. Familjetält, gult med blått tak och sovdel. mamma, pappa fyra barn och en gasolplatta.
SvaraRaderaJag såg ju inte filmen, hade tjatat toll mig en byggmodell och satt hemma i tältet och klisttrade, tror det var en Sopwith Camel eller möjligen en Spitfire. De var bland mina första byggmodeller, sedan kom bilarna, de flesta i skala 1/24. Fast flest modeller blev det nog i skala 1/72, krigsmaskiner av alla slag elelr ett paket gubbar. Jag köpte ett paket varje lördag när jag följde med lilla syster in till STADEN (Örebro) där hon spelade Cello varje lördag morgon. Efter inköp av en byggmodell och en färsk bergis på kondiset kunde vi åka hem till familjen som haft sovmorgon...
tider...
Ja, SOM har man sett massor av gånger. Såg den ett par gånger hos min mormor och morfar när dom levde, alla vuxna var på bottenvåningen och jag satt själv på ovanvåningen och myste med sjönsjungnde Julie & Co. Kan nog inte ange någon bästa scen, hela filmen är ju sådär smörig och halvfåning men ändå så bra. En scen som jag störde mig på hela tiden var när kaptenen och Julie A gift sig och kom tillbaka från smekmånad, och Julie hade typ blivit tant (klädsel och frisyr och hur hon uppträdde), kändes konstig tyckte jag.
SvaraRadera/Carola :-)