Playtones: Boppin´Steve är "The Real Thing"

Om jag förstår saken rätt så när Eva Eastwood sjunger "Go Young man" så har hon skrivit den om Playtones Boppin´Steve. I alla fall har hon sagt det.
Jag har sett honom ett antal gånger. Senast var i Malmö på St. Gertrud förra sommaren tillsammans med Domestic Bumblebees. En kanonkoncert där grabbarna röjde duktigt och jag skaffade mig en signerad bild till och med (tja, frugan pushade mig...).

En annan gång var på Old Style Weekend då en ung artist som vi väl kan glömma namnet på gjorde sitt bästa för att väcka publiken. Boppin´Steve, som hade sitt gig kvällen innan, gick upp och visade var skåpet skall stå. Även utan Playtones bevisade han sig som en "abominable showman" och rockade DePalmajackorna av posörerna.
Mycket minnesvärt!
På den årliga rockfesten i Jägersbo, Höör, såg jag Boppin´Steve med Wildfire Willie and the Ramblers. En grym kombination och ett jäkla drag. I den fina retromiljön kändes det som en ung "Killer" på pianot 1957.

Men fräckast var det på Saloon Easy i Färingtofta tillsammans med Eva Eastwood. Miljön gör sitt så klart men tillsammans var de kung och drottning i retrorocksvängen.
Stefan Johansson, som han ju heter när han är "civil" och utan Playtones, känns som en kille med en genuin relation med musiken han spelar. Hardcore som sig bör och "true to the grind".
Precis som Freddie "Fingers" Lee skakade liv i pianorocken på 70-talet har Boppin´Steve and the Playtones lyft upp den sedan Stefan gjorde sin "Jerry Lee" 2002 i "Sikta mot Stjärnorna". Jerry Lee borde skicka ett tackkort. Här finns en värdig följare!
Så när jag tänker på Playtones ser jag en hardcore-rockare som håller fanan högt för rock n´rollen. En som har svettats bakom pianot för att du skall känna av rytmen i ljumsken. En som prestigelöst bär arvet vidare.

Så på lördag skall jag rösta på Playtones på Dansbandskampen, något jag aldrig gjort/sett förut. En manifestation för retrorocken.

Hänger du med i Playtones-yran??