Bilpromenad: Råbelöfsbanan, Kristianstad

1955 var det allvar. På LeMans hade precis motorsporten fått en rejäl törn. Pierre Levegh, som ju började bli till åren med sina 50, gav allt han hade för att inte bli långsammast i teamet och går av banan. Han dör direkt men tar med sig 86 andra människor och skadar 100. Katastrof.
Pierre, som körde för Mercedes Benz, hade legat före sin stallkamrat Fangio (vilket var stort) och närmade sig snabbt en Austin Healy bakifrån. Om du kommer ihåg hur en sån ser ut så är bakdelen som en uppkörningsramp. Pierre lyckades få sin MB att lyfta och åka upp i luften genom att köra på Healyn. Bilen flög ut bland åskådarna. Delar flög runt och slog ihjäl flera.

En sak till påverkade olyckan. 1955 var första året för MBs nya 300 SLR. Den hade inte skivbromsar som Jaguar så man sökte fördelar på andra sätt. Karossen var nämligen gjord i magnesiumlegering och var 30% lättare än motsvarande av aluminium.
Har du nånsin satt eld på en bit magnesium på kemilektionen i skolan? Då vet du att magnesium brinner med en skarp, vit och intensiv låga.
När Pierres bränsletank gick sönder och började brinna satte den eld på karossen som blev till ett gigantiskt tomtebloss. Människor i närheten stektes levande.
Så otäck var den olyckan.

Så då kan du förstå att man var tveksam till att tävla vidare.

Samtidigt var man i full gång i Sverige att dra ihop ett Grand Prix. Det här var inga småsaker. Tänk dig hela F1-cirkusen på plats i Skåne. Stort!
Tre killar bestämde sig för att göra detta stora verklighet. Johan Johnsson, Folke Nilsson och Jocke Lindström fick hjälp av Douglas Kennedy som ägde Råbelöfs slott och ägorna där racet skulle gå. KAK klev på projektet och gav det kraft men nu hotade stora namn att utebli på grund av olyckan i Frankrike.

Vår Motorprins Bertil tog tag i saken. Han hade försänkningar i Stuttgart och lyckades övertyga MB att ta hela sitt fabriksteam till Sverige. Han åkte sedan till Italien och fick Ferrari och Maserati att delta. Aston Martin och Jaguar kom de med.

Så det var stort. 80.000 människor(!) var på plats för att se racet. Man såg till att det fanns restauranger, nöjesfält, marknadstånd och små tåg som gick mellan banans olika delar. En läktare för 4.000 människor byggdes, banan asfalterades och depåraka byggdes. Det var väldigt stort...


Mer om detta kan man läsa i tidningen Riksettan 1/2008 som innehåller ett kanonreportage.
Jag läste det och tillsammans med frugan tog vi med oss tidningen och Buicken för att hitta resterna av detta historiska event. Vi lyckades översätta skissen i tidningen till en modern karta och insåg att en del av banan är på privat väg. Vi tog oss ut bland korna som tittade på Buicken som om Fangio och Moss var tillbaka.

Och där var väl det koolaste - depårakans asfalt var kvar! Före och efter var det grus nu mer, men just här kunde man känna historien välla över en. Adrenalinstinna förare som kör på allvar, ylande och rappande motorer, vrålet av en publik stor som hela Växjö. Kan du känna det?

Man kan se likheten på vägen, backen och dungen när man jämför bilden i tidningen med verkligheten idag.

Där SLRer med magnesiumkarosser gasat i 280 står Buicken, där publiken suttit på spänn står kor och där MBs teamchef Neubauer stått står.....jag.

Som minne finns ett vägnamn och en minnesplats.

Tre år kördes GP för bilar här. Bland annat var Maserati och Carroll Shelby(?) här och testade sin V8 bil 450S 1956 (läs ett inlägg om det här). De vann 1957. Allt som hörde till banan auktionerades ut 1962.

Men det kittlar en att tänka på vad som hänt här. Nåt stort...