Chris Isaak på KB i Malmö: bara jävligt bra!

Vilken show! Vilken kille! Vilket band! Vilka låtar! Och för dig som inte tycker detta är retro nog så är det den enda killen som på allvar kan ta hem Big O´s "Only the lonely" med perfekt falsett men framför allt darr på rösten och inlevelse. Han är också den som kan köra "Love me tender" med perfekt Elvis-djup medan han går runt bland publiken(!). OCH lägga til Elvis "Thankyuhverymuh´" efteråt.

Och om du tycker att det inte är tufft och stenhårt nog så tänk igen. Chris körde kvällen i alla tempo, från cowboyswing och ballader till rockabilly och rock ´n roll.
Framförallt är INTE hans band ett gäng självupptagna gitarrhjältar som står på samma ställe och headbangar, utan underhållare på Vegas-nivå som tar till alla trick i boken och humor och tydlig kärlek till sitt yrke för att få dig att storögt känna att detta är live-musik; allt annat var väntan.

Bandet hade svarta kostymer med eldsflammor på, Chris Isaak hade en röd med flammor och paljetter. Utom efter inropet då han kom in och körde en ryggradsfrostande "Blue Hotel" i spegelkostym.
Sjukt bra var det. Chris Isaak är mycket mer än MTV-smör. Han är ett smörgåsbord av rockhistoria.

Han är den moderna retrocowboyens själsvän. Han väljer smärta framför svärta. Hans sirénstarka falsett gör dig fnittrig av beundran. Han har ett band som är rrriktigt bra, nej vänta, bättre än så för de VILL att du skall komma hem mör i ljumskar och smilgropar. Från Shadows-koreografi till hemmagjorda "dans"nummer förändrades stageplotten ofta och gav variation och inlevelse.

Han är ett kalejdoskop av kerrang, en mosaik av musikmastodonter, en ratatuille av rockhistoria, en falsettfurir, ett parkeringshus av pistoleros, ....bara jävligt bra.