Monsterlåt: Manuelas "Mama" eller Musik över Gränserna

Historien om Manuela och hennes röjarlåt "Mama" börjar med Connie Francis. Men det är också en historia om hur musik går över gränser och växer.

Connie läste på universitet men blev ivrigt påhejad av sin far att försöka sig på en karriär som sångerska. Connie hade gett upp det spåret när hennes far övertalade henne att gå in i studion en gång till. När det var 20 minuter kvar av studiotiden gick hon till slut mycket motvilligt sin far till mötes och sjöng tjurigt in en gammal 20-tals låt. Helnördigt och fyrkantigt tyckte Connie om låten. Hon ville inte ta i den med tång och en tagning var för mycket för denna arga tonåring.

Några månader senare, i början av -58, ligger "Who´s sorry now" etta på försäljningslistan i USA.
Connie är en stjärna och en rad hittar följer.

Men i denna berättelsen är det Connies kritiska tänkande som spelar roll. Hon lärde sig snabbt att hennes och andras låtar hade det svårt i Europa och framförallt i Tyskland på grund av språkbarriären. Hon såg hur tyska artister sålde miljoner skivor på tyska medan låtar på engelska/amerikanska floppade.

Connie hade ett kontrakt som tillät henne att bestämma över vad som spelades in och 1960 gör hon skivbolaget vansinniga när hon bestämmer sig för att spela in sin senaste låt, "Everybody somebodys fool" på tyska. Rena karriärsmordet skriker skivbolaget, men "Die Liebe ist ein seltsames Spiel" gavs ut i Tyskland fast man lyckades övertala Connie att ta bort första versen där uttalet bara var för dåligt.



Låten gick genast upp på första platsen i Tyskland och The Jolly Sisters gjorde en cover på den. Jolly sisters var bara en tjej - Siw Malmkvist - som kort efter gör låten på svenska i Sverige och får sin största hit med "Tunna skivor".



Men Connie blev en av de första amerikanska och engelska popstjärnorna som spelade in på lokalt språk (tyska). Way to go!

Well, vad har då detta med Manuela att göra? Läs vidare...

Manuela, eller Doris Wegener som hon hette, tyckte Connie Francis var jättebra! Inte minst Connies amerikaniserade tyska var kool som tusan, så Doris sjöng med och försökte låta som Connie. Om dagarna jobbade hon på AEGs fabrik i Berlin som lödare, men om kvällarna var det musiken som drog. Från att spela skiffle på gatan till att stå på scenen med sitt band "Die sechs Dops" så njöt hon av att sjunga.
På Kneipen (ölschappet) "Ufer-Eck" sjöng hon för 15DM/timme när Peter Meisel på Hansa Musik hörde henne.

Som du vet var musikbranschen utsatt för nya trender runt 59-60. Popen slungades igång framförallt av unga tjejer med mycket erfarna låtskrivare bakom ryggen. Dessutom var nu 45-varvaren, den mindre kostsamma singeln, etablerad tillsammans med den mindre ofta bärbara skivspelaren. Allt rimmade med den nya målgruppen - ungdomarna - som nu byggde upp en ny kultur.
Det var perfekt timing att vara en söt, musikalisk 20-årig tjej.

Det var Doris, och -63 spelade hon in en låt som var en tysk version av Eydie Gormé´s "Blame it on the Bossa Nova" vid namn "Schuld war nur der Bossa Nova". Den gick rakt upp på första plats och har sålt i 20 miljoner ex. Ingen dålig start på karriären.
Doris, eller Manuela som hon nu kallade sig, fick se sin idol Connie Francis bli nerpetad av hennes låt.



Och Manuela hade Connies låtar att tacka för det. Manuela sjöng fräckt med amerikansk brytning som hon hade lärt sig av just sin idol.
Av "gefangen" blev det "gefan – gen" och "Großstadt" blev "Grous – stadt" och "vorbei" sjöng Manuela som "vor – bye". Snart skulle andra som Rita Pavone plocka upp det men Manuela var först och kidsen tyckte det var ashäftigt!

"Schuld..." hade en textrad som var lite provokativ där mamman konstaterade att dottern varit ute hela natten; "Doch am nächsten Tag fragte die Mama: ‚Kind, warum warst du erst heut’ morgen da?‘“  Det ledde till att låten bannlystes på radiostationen BR medan så klart de rebelliska tonåringarna käkade upp det med sked!

Så med detta i ryggen var hon nu en kool tonårsidol.

63 gick hon med i Tahiti Tamoures som var ett tjejband och fick hitten "Wini Wini". Dock sprack det bandet snabbt och Doris blev Manuela igen. Hon gjorde en rippad uppoppad variant av "On top of Old Smokey" som hette "Ich geh noch zur Schule" och fansen ville ha mer.




Hon slet tag i sina "6 Dops" och rev loss lite låtar i studion. "Schwimmen lernt man im See" som var en cover på Diane Rays "Just so Bobby can see" kom 64, men nu, -63, blev singeln "Mama"
till. En riktig monsterlåt tycker jag. Renrasig twist med ett tajt rockband som komp. Det skramlar på duktigt och trummisen får svettas. Det stilenliga orgelsolot är bara kanon! Man får lite garagebandskänsla mitt i tjejpoppen och ett exempel på Schlagerpop i sin ursprungsform, långt ifrån hur den låter idag.
Skruva upp volymen på denna inte helt perfekta återgivningen och försök sitta still!



Kul att veta: Mia Martini/ Mimí Berthé gjorde en italiensk cover på den vid namn: Ed ora che abbiamo litigato (puh)



Connies karriär i Staterna gick allt sämre under 60-talet men desto bättre i Tyskland under samma tid. Många tyskspråkiga kanonlåtar nådde en trogen publik och hon fick se många artister följa hennes exempel och spela in på tyska, från Beach Boys till Cliff Richard.

Manuela blev Schlagerdrottningen och levererade hit på hit. Hon träffade Cary Grant som friade. Hon läste engelska i Hollywood med Kim Novak. Hon hävdade -73 att en redaktör för ZDF Hitparade ville ha en muta på 20.000DM för att spela henne ("Payola") och blev stämd för förtal och bojkottad av radiostationen. Hon förlorade och hade några tuffa år efter det, men nystartade under 80-talet med en egen label. Hon gick bort i cancer 2001.

De andra tjejerna i Tahiti Tamoures bildade tjejbandet Die Sweetles och fick hitten "Ich wünsch' mir zum Geburtstag einen Beatle" 1964 som Gunilla Postaroff gjorde svenska "På namnsdagen så vill jag ha en Beatle" av.

Och så växte musiken upp.