Lazy, hazy, crazy days of Summer: Glad Midsommar!

I slutet av 1800-talet (hur pass mossig början var det!?) fanns ett område på södra Manhattan där en viktig del av musikindustrin var rotad. Närmare bestämt en plats man kallade Tin Pan Alley.

Tin Pan Alley var ett antal hus som var fulla av musiker och musikproducenter som Gershwin, Berlin, Porter, Waller och Joplin, och om du inte hittar de namnen i din musiksamling så beror det på att de skrev mycket bl.a. till teatern som var ett brett media att komma ut genom på den tiden.

Anyho, tänk dig ett hus fullt av kompositörer och musiker som levererade några av förra seklets första halvas största hittar. Här fanns Charles Tobias som skrev ungefär 400 sånger under sin tid. Som du förstår var detta ett namn som betydde något. Han är nummer fyra från vänster på bilden.

Hans allra sista hit kom 1963. Då hade Tin Pan Alley för länge sedan försvunnit och ersatts med t.ex. Brill Building, som då hade 165 företag på denna adressen, alla i musikbranschen. Brill Building har varit del av väldigt många hittar under 60-talet och framåt.

Tillbaka till Charles sista hit som han skrev tillsammans med Hans Carste. Det var Nat "King" Cole som fick äran att framföra den. Nat har blivit omskriven förut på K-Retro och det finns en ball historia om honom här.
Låten hette "Those Lazy, Hazy, Crazy Days of Summer" och gick upp på listorna, högt. Du har så klart hört den många gånger.

Jag väljer att posta en version framförd på den mogna "Lawrence Welk Show" 1966, jag gillar den även om jag gillar den som har Nat´s rökiga röst lika mycket. Den svenska versionen med Lill Babs, "Gröna, granna, sköna, sanna sommar", kan du höra på GrandPrix63 och fundera på om Charles Tobias nånsin fick höra den versionen innan han gick bort 1970.

Extrapoäng om du nynnar denna när du dukar fram sillen idag. Ha en riktigt kanonfin Midsommar!