Bilpromenad: En tur där Vrams Grand Prix gav Astrid Lindgren gåshud.

Tänk dig följande utmaning: du sätts i en öppen bil med all teknologi från början av 30-talet. Snabbt konstaterar du att du har både kompressormatad motor och mekaniska (inte hydrauliska) bromsar och anliggningsytan på dina textilarmeradedäck är stor som ett Kinder-ägg. Vägarna är till hälften tjärat grus och du har inget flerpunkts säkerhetsbälte men väl en läderhuva och bomullsoverall.
När du nu känner dig som tuffast får du reda på att du skall köra en tre mil lång bana(!) i 12(!) smala och kurviga varv och hålla en SNITThastighet på 125km/t och toppar på 185 knyck.

Hur känns det? Vilt och galet? Spot on!

Bugattis fanns där.

En lång tid hade man inte haft större biltävlingar på sommaren. Det var sjöar täckta av is som blev banor för fartgalningarna. Men is och snö hade svårt att hävda sig mot banor på kontinenten och kända förare var svårflörtade. Kungliga Automobil Klubben skulle därför skapa racerhistoria då man bestämde sig för att bjuda in till Sveriges första sommar-GP 1933. Vid denna tiden fanns ingen permanent motorbana i Skandinavien. Gelleråsen utanför Karlskoga skulle bli den första 1949 följd av Roskilde Ring1955.

Man valde med omsorg. Närheten till kontinenten var så klart viktig och gav Skåne och närheten till färjestaden Hälsingborg (det stavades så) som logiskt val.

Astrid var jättebra på svenska och på att skriva och fick jobb på Vimmerby tidning direkt efter skolan. Hon blev kär i sin chef och födde som 19-åring en oäkting som fick bo i Köpenhamn medan Astrid började ett nytt jobb i Stockholm för Kungliga Automobil Klubben. På KAK fick hon än en gång ihop det med sin chef och gifte sig med honom som 21-åring, fick namnet Lindgren och en fot inne i Motorsverige.
När man började dra i racet i Vram fick Astrid jobba i sekretariatet. Med en make som är chef för KAK kan man tänka sig att hon fick höra mycket om bilar vid köksbordet, så nog skulle väl hon kunna hålla reda på alla tävlande.

Loppet startade i Vram i närheten av Bjuv, svängde mot Kågeröd i Södra Vram och vek där av över åsen mot Stenestad och tillbaka till Vram.
Astrid fattade posto i Södra Vram. Hon var en av 80-100.000 åskådare som kantade banan. Det här var häftiga grejor! Spänningen stiger!

Bravio i sin Alfa 8C

Alfa Romeo skickade sitt fabriksteam. Bara 4 år tidigare hade man anställt en passionerad ung man för att driva märkets racingsatsning. Killen hette Enzo Ferrari och Alfa gick med på att kalla teamet för "Scuderia Ferrari". Man skickade sina värsta bilar: 8C Monza med rak kompressormatad åtta och med den stegrande hästen på den gula skölden. Antonio Bravio var en av förarna och hade precis vunnit på Targa Florio. 8 Alfor kom till startlinjen mellan vajande skånska fält.

Straight i sin Maserati med dubbelhjul bak.

Amerikanen Whitney Straight tog med sig en kompressormatad Maserati, det finska sportfenomenet Karl Ebb valde en 7 liters Mercedes SSK, 4 Bugatti varvade hårt, Crysler, De Soto, Hudson och ett helt koppel av mer eller mindre hemmabyggda Ford V8 (tänk på att Fords 8a bara var ett år gammal nu). Det mullrade över fältet.

Ford V8-bygge

Carl Börje Dahlin var inte en världsberömd förare och kände hetsen av de stora namnen. Några år tidigare hade Ferdinand Porsche satt ihop en vinnarbil åt Mercedes i 7-liters SSK-modellen. Den hade hundra hästar mer än de andra bilarna och var en best. Carl Börje skulle ge järnet i den.

SSK ryker ner banan

Gösta Askergren var en annan som hoppades på tur. Han hade byggt om en Cheva -26 med ny kaross och gjort lite jobb på motorn. Bilen var ett hemmabygge och hade inte mycket att sätta emot fabriksbilarna, men precis som de tidiga hotroddarna i staterna satte ihop skrot under ett äppleträd ville Gösta pröva lyckan på samma bana som de stora namnen.

Från hela Sverige gick det specialtåg till Vram och människor från hela Europa var på plats. Man hade byggt upp en tältstad som rymde 25.000 som alla vaknade till tonerna av motorer som blev varmkörda. Det var tidigt på morgonen och alla förarna övade sig på banan. Runt 10.000 kantar depån och startsträckan denna morgon den 6e augusti.

Gösta bet ihop och gav järnet men snart skulle hans race vara över då han kraschade i sin iver. Han fick surt bogsera sin bil därifrån utan att ens komma till startlinjen.

Men starten gick! Ett hysteriskt vrål av motorer och publik!
(och nu låtsas vi att Buicken är en av de tävlande och tar plats - håll i dig!)

På startlinjen söder om Norra Vram. Byn bakom bilen.

Foten i förgasaren! Kompressorer ylar, däck spinner!

Lite svaga svängar så här i början.

Skarp vänstersväng mot Södra Vram. Var det här den omskrivna
 lanthandeln låg som man svepte nära förbi.

Ford-dealer föröver. Har den funnits där länge?

Skjuter vidare genom yttre delen av byn. Hur fort körde man här?

In i Södra Vram. Tusentals åskådare längs sidorna. Här är farten uppe.

Så kommer en lång vänsterböj. Man behöver väl inte bromsa här...

...men här! Vägen var feldoserad redan då. Aj,aj,aj....

Krasch!!!! Här smällde det ordentligt!!!! Åskådarna springer för livet!

Kurvan i Södra Vram skulle vara skäl till racinghistoria. Karl Börje med sin starka Mercedes är helt lycklig nu när han leder framför alla andra men tappar greppet och flyger in i en elstolpe. Mekanikern ramlar ut, blir överkörd av en Ford och omkommer direkt.
Och nu kommer nästa bil ut ur kurvan, och nästa, och nästa, och nästa......

Totalt 11 bilar hinner krocka med varandra. Vägen lutar mot det gula huset till höger på bilden och hundratals liter bensin rinner nu mot det. Ett träd blir till en fackla och antänder huset som brinner ner. Svart rök stiger mot skyn. Bilar ligger överallt på vägen och i trädgårdar. Kaos! Astrid är chockad! Hur kan det bli så här!!?

Olyckan är den värsta hittils. Loppet gär vidare och Antonio Bravio vinner.

Efter loppet vill många sätta stopp för bilracing i Sverige. Det som hade kunnat vara landets första internationella insteg i racingen kunde ha blivit det sista. Men som du vet var man snart igång igen.

Nå, vi kör vidare med vår Buick.

Ut ur byn med kolvarna pumpandes.

Man tänker sig massor av folk runtomkring.

Här öppnade man upp kärran ordentligt. Smatter!

Till sist in i Kågeröd och till publikens och däckens tjut....

....gör man en skarp sväng vid kyrkan.....

...och gasar fullt uppför och över åsen.

Rädd för vilt kan man inte vara.

Vänster i Stenestad....

...och uppför backen och ut ur byn.

Vackert på åsen.

Nedför backen! Pallar bromsarna?

Genom växtligheten och...

...ut på stäppen igen. Sista repan mot mål så sträck ut ordentligt.

Norra Vram med tusentals vrålande motorfans.

Och sista svängen ut på startrakan. 11 varv kvar.

Så var det den dagen i motorhistorien och så ser det ut idag.

Astrid födde ett barn till året efter och sedan skrev hon om hur Pippi flög med en Ford som gick på lim.

Kurvan finns i folks minne ännu. När frugan pratade med infödingarna visste de direkt var olyckan skedde. Den kurvan kallas idag "GP-kurvan" och andra fordon har åkt av där genom åren.
Villan som brann ner byggdes upp på nytt och döptes till "Villa Grand Prix" och fick en skylt med namnet. När man satte Mexitegel på den under 70-talet togs skylten ner.

Görans Cheva höll på att bli skrotad av en bonde när den räddades till "På farfars tid"-muséumet.

Tar du en tur dit kan du se den enda kvarvarande bilen och känna vibbarna av en fantastisk motorfest i Vram 1933.