Sextioettan. Norrgående. Strax innan jul. En hyrbil på jakt efter känslan.
Innan den hette Landsväg 61 var den helt enkelt bara vägen genom Missisippideltat som förband New Orleans med Chicago. Det känns inte konstigt att förstå hur Deltabluesen satte sig sargad på ett norrgående tåg. En del av den steg av i Memphistrakten och gick samman med gospel och folkmusik och bildade rocken. En del klev inte av förrän man kommit till epicentrum för den elektriska bluesen - Windy City.
Hur som helst har mycket talang kört här, bott här, lidit här och spelat här.
Den här turen startar i "Red Stick" och tar sig upp till mysiga Natchez och över floden in i Louisiana igen. Vägen har byggts ut flera gånger genom åren och är lättkörd, men i vår expedition försöker vi göra lite besvärliga avstickare som jag redovisar separat.
Hur som helst, skjut in lite bra musik i spelaren, fäll ut blinkern och låt oss svänga in på 61:an.
Roll on, big mama!
Fina bilder - tack för turen...
SvaraRaderaJa verkligen fina bilder. Man kan känna känslan liksom men säkerligen var det så mycket bättre att vara där. Förmodar att ni haft ännu en underbar tripp over there! Kram
SvaraRaderaJättefina bilder och du har fångat känslan bra.
SvaraRaderaJag blir lite melankolist deppig av dessa vyer som passerar min ruta. Inte konstigt att bluesen kröp fram här som ett fenomen lika vanligt som en "hurricane". Ser fram emot resan...
SvaraRaderaTack för det! Man kan säga det akt ut: det här är ingen nöjespark. Man ser mycket fattigdom(!) i "Greatest Nation in the World" och man drar två slutsatser: Vi har det jävligt bra här och det finns myycket råfräcka gejer att se under sin semester där. Börjar redan planera nästa tur.....
SvaraRadera