Grattis Robban! Du fyller 70 idag och eftersom du säkert är en ivrig läsare av K-Retro (yeah...right) vill jag passa på att göra upp räkningen med dig.
Till att börja med: tack för en hel flock bra låtar. Det sägs ju att alla rockband har gjort antingen en Chuck Berry eller en Rolling Stones cover, men jag vill hävda att du ligger strax efter i listan. Lustigt nog har de som klarat sig bäst på dina covers inte försökt låta som dig, utan totalt arrangerat om låten.
Man kan säga att de har satt sedelklämman i den.
För om du och jag skall vara ärliga mot varandra - och det är vi ju - så är det nog därför jag inte någonsin har riktigt tagit dina inspelningar till mitt hjärta. Sorry att behöva vara den som säger det, men det du slog igenom med var för "nischat" för mig.
Joan Baez blev nyligen tillfrågad om hon, som ju en gång delat alla (icke-kommerciella) ideal med dig, fortfarande var vän med dig. De korta avspisande kommentarerna tillsammans med kroppsspråket gav svaret: nej glöm det! Hon kanske tycker att du har förändrats? Kanske du en gång var en del av en revolt vars syfte var att visa att kärlek och övertygelser går före pengar. Kanske tycker hon att du inte längre står för det? Bara spekulationer.
Jag har i alla fall sökt efter min egen övertygelse vad gäller det du har spelat in och vet vad jag tycker.
Jag är helt övertygad om en sak: för att pop och rock skall vara just precis pop och rock så måste det finnas en tydlig kommerciell överton som gör att musiken är gjord för att sälja. Om inte musiken är gjord för det så är det möjligt att det är nån slags konstnärligt uttryck (som ju också är säljbart) men det är inte rock och det är inte pop. Detta gäller lika mycket Deep Purple som Cher, Vikingarna som Bowie, Rammstein som Plastic Bertrand och Anita Lindblom som Niel Young. Eller som du, Bob.
Serge Gainsbourg nickar.
Rock och pop har alltid varit drivet av penningmaskinen, från den första blueskillen som spelar gospel för att få dricks genom garagebandet som måste rocka hårt för att få alla att dansa för att i sin tur få spela där igen, till allt som gjorts i Brill Building eller spelats på "Tio i Topp". Allt var gjort för att tjäna pengar. Tro inget annat.
Och det har ställt krav på musiken att vara trendkänslig, anpassningsbar, lättförstådd, formattrogen, ljudbildsrätt och relevant för målgruppen.
Du lyckades sälja revolt i vers och refräng och just för att betona revolten framförde du dina låtar på ett ibland magert och tondövt (!?) sätt (kan du säga "folkmusik"?). Sam Philips på Sun Studio har sagt att "Om inte föräldrarna tyckte så illa om rock´n rollen hade den haft mycket svårare att slå hos kidsen".
Så du lyckades väl kanske hitta ett nytt sätt att revoltera och att ge kidsen något att förenas runt.
Marilyn Manson nickar.
Lustigt att du valde att bli mer "lättsmält" genom att byta efternamn dock.
Så kudos för det! Reespekt! Du var helt enkelt trendkänslig, kreativ och träffsäker. Bra jobbat! Fast fortfarande tycker jag att dina låtar är bättre med andra artister än dig. Sorry gamle vän.
Och väl sagt detta får jag väl säga att jag vore en lögnare om jag sade att dina inspelningar inte betytt nåt. När jag hör "Positively 4:th street" tänker jag på hur jag och Jocke satte upp lysrör och drog ledningar i garaget en hel natt på 80-talet. "The Times they are-a-changing" kommer alltid att vara den låten jag först tänker på när vindarna i livet vänder drastiskt. Och jag försökte ärligen lyssna in mig på "Highway 61 revisited" inför sista USA-resan.
Men för dig, Bobby, tar jag av mig min Riksettankeps och bugar djupt. Det du har givit världen fortsätter att omsätta och ifrågasätta, och människor kommer att rennomésnylta på dig i många år framåt.
Jag söker på Youtube efter låtar du har gjort och förstår att ditt skivbolag jobbar extra hårt för att kontrollera royalties då inte mycket är med dig. Men bootleg-coverartister finns det gott om.
Anyway, lägg på en surfrockplatta, sätt på dig en Hawaii-skjorta och försök dig på lite falsettsång så käkar jag en vetebulle iklädd RayBans och låtsas att det är din födelsedagstårta.
Ett trefaldigt leve för posörerna - de ultimata maskörerna!
Ulf Lundell nickar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar