Old Style Weekend, Last call for alcohol

Har du redan läst tidigare inlägg om backracet och själva träffen/festen på Backamo så återstår att försöka förmedla kvällen. En de av dessa bilder skulle man säkert kassera men jag tycker att det finns en del stämning som kan gå förlorad då. Vad tycker du?

Och visst - jag har fegat ur och inte plåtat människor, helgrymt klädda och askoola i attityd. Inte heller har jag plåtat alla säljare som hökar grejor du inte hittar i din stads centrumbutiker. Och de helrätta banden har blivit överhoppade. Gissar att om man skulle logga alla intryck skulle det ta några veckor att förmedla dem. Se detta som en överflygning. Easy reading, liksom.

Ett år till nästa gång. Om man blir insläppt då.....

Old Style Weekend 2010 - parte deux - Rave on Backamo

Från backracet går det vidare tillbaka till festplatsen i Backamo, ett par mil söder om Uddevalla. Periodrätta bilar släpps in på området - andra får ställa sig på fulbilsparkeringen. En rundvandring på det området och själva campingen är inte dåligt det heller. Där står en flock bilar som man inte skojar bort. Jag kommer särskilt ihåg en svart Charger som man fick gåshud av och en kompressormatad Mustang som lät helt galet bra.

Men tillbaka till träffplatsen inne i mitten av området där pre-56-tillverkade järn trängs. Råttroddar, slädar, patinavagnar och truckar. Scallops, halvmatt lack, rost, krom, pinstripes och car graphics slåss om uppmärksamheten. Frenchat, sektionerat, punktsvetsat och choppat med zoomies, Strombergs, Moontankar, droppade axlar, flamethrowers och Tiki-knoppar monterade visar att alla verktyg från fälgkors till engelskt hjul har blivit hårdkörda av kreativa hobbymekaniker från hela Europa.

Mot kvällen blir stämningen fantastisk då ljuset från slingor i träden och ljudet från dansbanan ramar in. Band och DJ:s spelar rätt musik.
Detta hittar du inte något liknande till. Fast det kostar 400:- att gå in på lördagen, så du bör veta vad du ger dig in i. För mig var det billigt...

Vad tänker du när du ser bilderna?

Old Style Weekend 2010: Devils Peak revisited

Old Style Weekend (OSW) är speciellt. Om Wheels and Wings är Expressen som alla vill läsa så är OSW en freak-porrtidning. Om du inte riktigt fattade vad jag nyss sa så menar jag att detta evenemanget är det efterlängtade utloppet för ett gäng människors ståbas- och sidventilstriggade begär.

Och det blir inte färre av dem. Man vill ju inte annonsera eventet för att undvika att få in "riff-raff", men ordet om den genuina upplevelsen sprider sig med myter(?) om bilar som inte släpps in med radialdäck (diagonaler är mer rätt).
Nu har ju den ena Buicken diagonaler men den som fick åka upp till Backamo och stå inne på området har radialer. Busigt.

Okej, glöm viss ironi och tänk att det gäller att respektfullt förstå och passa in i det uttryck man gör som rockabilly-kille eller tjej.
För den som redan lever det livet är detta så klart skitsnack. Vidare till bilder etc.

Eventet startar under fredagen genom att man campar och träffas på Backamo camping. Konserter på kvällen, bilkollande och festande fyller dagen.

På lördagen är första stora punkten på tidplanen ett backrace. Bilar tillverkade efter -56 är inte välkomna. Hot rods, customs och bobbers är det man vill se, och miljön är bara asfräck. En lummig backe med grusväg och träkåkar, och så en grusplan som fylls upp helt med överkäcka bilar och hojar. Max 32 fordon tävlar och det gäller att komma så nära sin dial-in-tid, Bracket racing style.

Vi börjar med lite bilder från backracet i Uddevalla. Genuint är som sagt ordet för dagen om inte det är "asfräckt"...
















Känn in stämningen och fatta hur grymt detta är.

Heidi Brühl: Mer än bara Tysklands svar på Doris Day

Eftersom jag konstaterar att jag har 9 singlar med Heidi Brühl känner jag att hon måste få sin plats bland K-Retros spännande människor. Presenterarrrr....Heidi!



Heidi var en toppentjej. Om du har sett "Licens att Döda" (The Eiger Sanction) med Clintan så har du nog sett Heidi. Hon spelar en lättfotad hustru till en av karaktärerna och såg ut så här:


Nu blev "Eiger Sanction" aldrig en hit kassamässigt. Idag är filmen en kultrulle bland bergsbestigare eftersom den till skillnad från Sly´s "Cliffhanger" innehåller riktiga scener på berget. Tyvärr var detta ett skäl till att man fick uppleva dödsfall under inspelningen.

Heidi hade tidigt filmerfarenheter. Hennes far var filmproducent och ordnade in sin talangfyllda och 13-åriga dotter i vad som blev en kassahit i Tyskland 1955: "Die Mädels von Immelhof". Ett klipp ur den äppelkindande familjerullen med Heidi i mitten ser du här:



Med den framgången under bältet gick hon vidare till skivindustrin och fick som 17-åring sin första hit/inspelning 1959 med Chico Chico Charlie.
(Bästa klippet jag hittade var detta så du får hoppa fram tillmitten av filmen för att se Heidi)




1962 fick hon diagnosen magcancer, men lyckades slå sjukdomen.


1963 fick hon representera Tyskland i Eurovisionsschlagertävlingen med "Marcel" (och om du undrar så satte vi hårt mot hårt med Monica Zetterlund det året)



Samma år dog hennes far som också var hennes manager. Då träffade hon den amerikanske skådisen Brett Halsey och gifte sig med honom. Här är de i mingelläge.



Heidi såg bra ut och inte sen att utnyttja det. Till exempel hamnade hon på vykort



Hon flyttade till staterna 1970 och var med i en del TV (som Columbo) och film med till exempel Clintan. Hon uppträdde med Sammy Davis Jr. i Vegas.







-76 gjorde hon slut med Brett och flyttade så småningom hem till Tyskland igen. Hon startade ett eget musikförlag och jobbade som producent mellan mindre roller och inspelningar. 1980 vek hon ut sig i Playboy.


1991 kom cancern igen. Denna gången i bröstet.
Heidi dog på operationsbordet och är begravd i München.


Ett spännande liv som jag har brutalt kortat ner till några rader.

Hittade ett klipp som innehåller en del bilder av henne till tonerna av hennes låt från -69, Berlin. Njut!