Galet. För 50 år sedan imorgon tisdag ställde sig fyra unga grabbar på en scen på en nattklubb i Hamburgs glädjekvarter och tog sig nervöst igenom seten. Klubben hette och heter Indra och låg/ligger på Grosse Freiheit 64, ett kvarter från Reeperbahn, och inte långt från Star Club som du kan läsa mer om här.
Horst Fascher blev kompis med dem och skulle så småningom komma att öppna just Star Club och boka legendarer. Han sade att de var rätt oslipade när de kom och spelade dessutom skiffle, men De Fyra blev bättre och bättre allt eftersom tiden gick och bara fem(!) år senare var det dags för nästa stora datum. Igår för 45 år sedan var nämligen Beatles första konsert i USA. 55.000 såg dem live på Shea Stadion i New York och inget var sig likt i musikbranschen efter det.
Nu är jag inget Beatles-freak men man kan inte annat än bli ödmjuk över kraften hos alla fans.
Checka in klippet, klappa din valross, gula ubåt eller revolver och tänk på hur det hade varit om de fyra inte hade fått Horst till kompis och stöd och åkt hem igen.
Nästa Monsterlåt i serien är inspelad av en riktig doldis, Susan Lynne. Om henne vet jag inget och hittar inte heller nåt om på nätet. Vet du något så berätta gärna. Jag tror inte Susan gjorde så många spår. "Don´t drag no more" är baksidan på "In his car" och skulle tro att du får slanta upp runt 3-500 spänn om du vill ha singeln.
Låtens handling är satt i tiden till innan Jan and Dean´s "Dead mans curve" utspelar sig. Hon vet att det kommer att gå illa och försöker få honom att lägga (bil)nycklarna på hyllan.
"I begged him to not drag anymore But he sped off in a roar I knew he'd head off to dead man's curve Just to prove he had the nerve..."
Låten är grymt producerad där tjejgruppsljudet möter surfrocksfalsetten som på en dragstrip i Shangri-La. Orgelsticket är helgrymt i sin diskant och kompgitarrerna gungar på i bästa garagestil. Man har verkligen lagt ner allt man har i denna låten.
Kanske har det att göra med kompositören. Artie Kornfeld, som var en av Brill Buildings byggstenar, var också en stor leverantör av låtar under 60-talet, och lustigt nog var han en av de som skrev "Dead mans curve". Kanske hade han en låt kvar att få ur sig efter att ha lärt sig mycket av Jan Berry och Brian Wilson. Artie hade gjort 200 demos innan han träffade (Jan and Dean´s) Jan Berry vid en Alan Freed Show 1962.
"My collaboration with Jan Berry went as far as composing all but one song on the 'Little Old Lady from Pasadena' album as well as writing with Jan and Brian Wilson of The Beach Boys the major hit 'Dead Man's Curve'. Jan & Brian were musical geniuses and had the formula down for making hit records... I think it was rubbing off slightly on me!"
Well, med detta i bakhuvudet förstår man hur en låt som denna är så bra och kanske hade den Phil Spectors Wrecking Crew med på inspelningen? Man undrar hur det hade gått om någon mer känd artist hade stått för framträdandet.
Nå, Susan vet jag inget om som sagt, men Artie gick vidare och hade -66 klämt ur sig 75 låtar som gått upp på Billboard-listan och 150 album. 1969 var han en drivande kraft bakom att starta upp Woodstock-festivalen, och är väl för alltid en del av musikhistorien.
Men detta är 1964, kanske det bästa året i musikhistorien om du frågar mig.
Asfalten är solvarm, Jaggans sexa och Corvettens 327a skriker och TeenAngsten har aldrig varit större.
Tänk att om jag säger "80-tal" så känns det inte så långt bort, men om jag säger "för 25 år sedan" så kan jag tycka att det är applicerbart på denna siten. Under 80-talet var Jason and the Scorchers ett band som fick fylla min enrummare med ljud. Man vevade upp Akai-förstärkaren till "galet" och helt plötsligt städade man inte en lägenhet på Lönngatan i Malmö utan var ute och sparkade dynga i Hillbillyland.
Såg dem med min svåger på KB, tror att det var typ 2003, och vi blev helt ivägblåsta. Attans vad fräckt. Och grabbarna var lika bra nu på St. Gertrud i Malmö i onsdags. Viss reservation för hällregnet i slutet och att restaurangen inte klarar av sådana band. Platsen är inte rock ´n roll. Och trots att det finns en scen (!!) i ena änden av denna innergård står grabbarna på kullerstenen i mitten. Gissar att vi gick miste om en del scenshow tack vare det. Men full fart ändå! Jason Ringenberg ler och dansar med alla armar och ben på alla håll och levererar just den smärtsamma kofösarrösten som i kontrast med dundret från resten av bandet är adelsmärket. Warner Hodges, som ju tillsammans med Jason är den enda originalmedlemmen i bandet, ler vildsint och levererar gitarrhjälten. Precis som Lundell spelar han en patinerad vit Telecaster och om nu Uffes är "Den Vita Viskningen" så borde denna vara "Det Vita Vrålet"! Här vill man inte skruva ner, här vill man så klart höra alla helsäkra riff som kommer ur honom. "Nytt för året" är att Pontus Snibb spelar trummor. Jason, som ju ger oss flera tillfällen av skönt mellansnack, berättar hur han betraktas som den bästa rock ´n roll-trummisen av vissa och hur han räddade bandet när han gick med. Jag tror honom. Efter att ha sett honom spela säker Rythm and Blues-gitarr i Malmöbandet Buckaroos förväntar man sig kvalitet men detta var mer. Imponerande.
Kort sagt är det en kväll med mycket leenden, skratt, berättelser, spelglädje och Cowpunk.
Allt började för några decennier sedan då en Country, en Western, en Punk, och en Hårdrockskille bildade ett band i Nashville.
Vi andra bara skrattar lyckligt medan vi håller oss krampaktigt i manen på hästen som fradgatuggande skenar mot den vackraste solnedgången du nånsin sett.
Har du redan läst tidigare inlägg om backracet och själva träffen/festen på Backamo så återstår att försöka förmedla kvällen. En de av dessa bilder skulle man säkert kassera men jag tycker att det finns en del stämning som kan gå förlorad då. Vad tycker du?
Och visst - jag har fegat ur och inte plåtat människor, helgrymt klädda och askoola i attityd. Inte heller har jag plåtat alla säljare som hökar grejor du inte hittar i din stads centrumbutiker. Och de helrätta banden har blivit överhoppade. Gissar att om man skulle logga alla intryck skulle det ta några veckor att förmedla dem. Se detta som en överflygning. Easy reading, liksom.
Ett år till nästa gång. Om man blir insläppt då.....
