Henry Segrave var en kille som inte gav upp!
Visserligen hade denna engelsman varit livsfarligt hjältemodig under kriget men när han bestämt yttrade att han skulle vara den första som körde fortare än 200 mph trodde många att han var galen. Men Henry var en riktig hotroddare med racinghjärta.
Tillsammans med några kollegor byggde man om en Sunbeam till en riktig monstermaskin! Dubbla Matabele V12 motorer var det som gällde - vi snackar 4 fördelare per motor, 2 stift och 4 ventiler per cylinder och DOHC i ett lättmetallblock. Drygt 44 liters slagvolym, 1000 hästar (1927!!) och treväxlad låda med kedjedrift för att spara pengar.
Han tog sin bil till Daytona den 29e mars 1927 och lastade av den på stranden där han bestämt sig för att visa världen var skåpet skall stå!
Den främsta motorn startades med tryckluft och användes sedan för att starta den andra. Ett rejält dån hördes när hans "Mystery Sunbeam" rullar ut för att gasa hårt.
Henry ger järnet rejält! I hans öron ringer förutom ett rappt dån även nyheten han fick på väg ut på stranden: en kollega som även han valt kedjedrift har precis blivit halshuggen av kedjorna!
"Mystery Sunbeam" planar ut ordentligt och strax kommer resultatet: 203 mph!!
Men denna killen lät inte bra vara gott nog. Två år senare är han tillbaka med "Golden Arrow".
En riktig käftsmäll till bil där man lagt ner mycket tid på chassiedesign för att få tillräckligt med downforce. Istället för två V12or väljer man nu en W12 (tre cylinderbankar!) som ensam ger 930 hp. Det stod ca 100.000(!) människor längs stranden när han kommer upp i 231mph och slår nytt rekord igen.
Tänk dig ljudet av denna....
Året efter kom Malcolm Campbell i sin Blue-Bird och tog det rekordet. Men det är en annan historia.
För att kunna få lite känsla i firandet av årsdagen kan man ju lyssna på en Napier W12 motor (kolla blåsen och brännaren). Känns inte Daytona-sanden mellan tårna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar