Jag brukar säga att det inte finns något på nätet. Och det är klart - ju mer nischat desto mer tomt i Googles träffruta. Fast mest säger jag det för att provocera. Ta Harry Crafton. Om honom står det inte mycket på nätet. Det jag kan hitta om honom tyder på att han gjorde ett starkt intryck och sedan försvann. Harry var strax efter kriget betraktad som en av de absolut bästa gitarrspelarna och spelade i flera olika RnB- och jazz-band. Harry kom troligtvis från Philadelphia. Fast jag kan inte säga helt säkert.
På bilden är han killen till höger. Gruppen heter "Nite(night) riders". Han var signad för Gotham Records i slutet av 40-talet och skrev visst en hel del låtar åt bolaget. Det sägs att han finns med som kompositör på vissa av alstren men då tillsammans med bandledaren, så han levde ett rätt anonymt liv.
Han hade ett band som hette Jivetones och senare Craft tones. Under 1950 fick han den i växel och spelade in "Guitar boogie", en låt som var fem år före sin tid med starka intryck av det som skulle bli rock ´n roll. Dett var ju en tid då Fats Domino gjorde "The fat man", Ike Turner och Jackie Brenston gjorde "Rocket 88" året efter då också Alan Freed kom igång med sin Moon Dog Show på radio och snart nog skulle mynta begreppet Rock n roll.
Well, Harry, eller Fats som han kallades, fick ett rykte om sig att kunna spela gitarr som ingen annan och hoppade mella band och små skivbolag fram till mitten av 60-talet, då han försvann. Det sägs att ingen vet var han tog vägen. Det sägs också att han drev en skivaffär i Philly en tid.
Det verkar vara ett mysterium.
MEN...1959 var han i högform, ingick i bandet Niteriders och spelade in MONSTERLÅTEN "Pretty Plaid Skirt".
Håll i dig när du spelar denna, för Harry är oantastlig på sin gitarr.
Som han alltid var.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar