Jakriborg Prix. En dag då denna kult visar upp sig öppet och stolt och låter grannskapet högljutt förstå att här finns konkurrenter om att visa upp stolt hantverk. Hantverkarens namn var från Henry och Zora till Ettore och William (Morris). Till att börja med var det inte lika stort som förra året. Jag gissar att en sådan exklusiv grupp pendlar snabbt mellan engagerande företeelse och parantes i samklang med medlemmarnas vilja att ställa upp.
Nå, tillräckligt många för att ge evenemanget huvudrollstatus kom i alla fall och vädret var strålade sol. Kompressormatat? Ja visst, flera! Till det avgasgrenrör (ofta öppna) dragna på utsidan, stel axel fram, öppen läderklädd sittbrunn, Jaegermätare, ekerfälgar och testosteroninsprutning.
MG var nog det vanligaste märket och jag måste säga att man blir påmind om Morris Garages inflytande på racerbanorna. Små, lätta, snabba bilar som säkert många gånger visat upp en perfekt APEX för tunga Bentleys och Mercor.
Precis som förra året blir jag småflickefnittrig över det Ardun-Ford-drivlineförsedda Bugattibygget. Klar hotrodkänsla.
Bugattikillen bjuder på gummirök i kurvorna men är inte ensam om att bredsladda in i kurvorna på ett lätt galet vis. Man skrattar till var gång av ren glädje, och man njuter.
Åter igen en välbehövlig lektion i bilhistoria och allt under en härlig skånsk sol.
Mer av detta!
Ung på nytt brukar man säga men man blir jätteung när man ser (och hör) dessa maskiner, Dessutom med ett fånigt flin över läpparna...
SvaraRaderaGillar din blogg stark och delar din glädje för gammalt järn...
SvaraRaderaHälsningar ifrån mannen med Arduntoppen och den vita overallen (okej! där är en och annan fläck)