Monsterlåt: It´s my party eller kapplöpning mot en hit

Det är lördagen den 30e mars 1963 och det myllrar av folk runt Carnegie Hall i New York då den franska smörsångaren Charles Aznavour skall ge konsert i kväll och alla som är någon har samlats. Phil Spector är en av dem. Han softar i baren innan föreställningen då han ser ett bekant ansikte. Det är en kille han sett på jobbet, ja det vill säga i det huset där Phil har sitt kontor, The Brill Building.

Brill Building är ju fullt av musikföretag och musiker så det är inte lätt att komma ihåg alla men Quincy Jones hade året innan gjort en låt som spelats på många hippa klubbar och nu ville han visst ge sig in i pop-producentfacket.



Quincy var ju ingen duvunge då han var artist- och inspelningsansvarig på Mercury Records, men för honom var det bara jazz som gällt. Nu hade han hittat en ung jazzsångerska med vilken han skulle ge sig in i popsvängen för första gången.

Phil har vid det här laget har börjat få ett rykte om sig som producent och står och funderar på en låt han hörde i ett av kontoren i Brillhuset. Det var Aaron Schroeder som spelat en demo som var skriven av hans anställda låtskrivare John Gluck, Wally Gold och Herb Weiner. Låten handlade om hur en flicka blev dumpad på sin egen fest och när Aaron stannat demotapen hade Phil sagt "Den är toppen! Den skall bli en hit åt The Chrystals!".

Phil kände att Aaron, som spelat upp denna låten för ett antal producenter och grupper innan, var nöjd: På Philles skivbolag skulle låten bli en hit!

Men just nu står Phil och snackar med denne 30-åriga (Phil är 23 nu) nybörjare i popfacket. Quincy ville snacka jobb och det passade bra. "Why Do Lovers Break Each Other’s Hearts" med Bob B. Soxx and the Blue Jeans hade precis släppts men det var The Chrystals Phil ville snacka om. Med "He´s a rebel" och "He's Sure the Boy I Love" som relativt nya hits var de ett hett band, och nu berättade Phil för Quincy att han hade en ny låt på gång som Aaron Schrödinger fixat fram - "It´s my party".

Quincy blir helt kall i kroppen. Han kommer ihåg hur han hade besökt en ung tjej i hennes hem för att prata om vilken låt som skulle bli deras gemensamma genombrottslåt. Hon hette Lesley och bodde strax utanför New York där hon också gick i skola. Quincy och Lesley måste ha lyssnat på 200 demolåtar och bara fastnat för en: "It´s my party".
Tusan också!

Nu är goda råd dyra. Quincy avslutar diskussionen med Phil och bestämmer sig för att strunta i Charles Aznavour. Han åker raka vägen till studion och bestämmer sig för att tillbringa lördagskvällen med att pressa etthundra ex av "It´s my party" med Lesley Gore och sedan stoppade han dem i kuvert och skickade dem till radiostationer överallt.
Fredagen efter hörde Lesley sig själv på radion.
Aaron hörde det också och blev först lite missnöjd när han förstod att det kunde innebära att Phil inte skulle släppa den med Chrystals.

En månad senare snackar Aaron med Quincy som varit utomlands när skivan släppts och får höra hur besviken han är över att man inte hunnit ändra Lesleys efternamn (Gore=blod och våld) men Aaron kunde snabbt replikera:
"Quince, the record's number one. Do you really give a damn what her last name is?"



Epilog:
"It´s my party" gick in i musikhistorien och har gjorts versioner av över hela världen och i alla tidsåldrar, inte minst som "Leva livet" av Stickan Andersson med LillBabs.



Aaron fortsatte att driva sitt bolag Musicor och var del av att skriva 1500 låtar varav 500 själv, 17 hits till Elvis, bulken till Gene Pitney och en hel massa andra stora artister. Han dog för två år sedan.

Phil var även han skyldig inte bara till några av musikvärldens klassiker inklusive hans julskiva som kom ut senare det året, utan även skyldig till mord och tjänar idag sitt straff.

Quincy fortsatte sin framgångsrika skivbolagskarriär, skrev filmmusik i massor och producerade namn som Sinatra och Jackson.

Lesley fick behålla sitt namn och fortsatte sjunga in hittar. När hon lämnade Mercury Records 1969 hävdade hon att de var skyldiga henne $175.000, pengar som skulle reduceras med omkostnader för inspelningar och betalas ut först 1989. Hon har dock varit igång med allehanda projekt genom åren. Här är hon till sist tillsammans med Robin som Catwomans hejduk Pussycat: