1961 är det full fart på Hanna-Barberas studios. "The Flintstones" som hade premiär året innan skall få en systershow nästa år i "The Jetsons" och förberedelserna är många. Ett skäl till seriens succé är en man med mycket erfarenhet att skapa röster till animerade figurer - Mel Blanc. Mel hade börjat sin nya karriär efter att ha kommit ur ett långt kontrakt med Warner Brothers där han var röst till många tecknade kändisar som Bugs Bunny. Livet var bra. Dagen innan har man avslutat inspelningarna av Flintstones första säsong.
Han satt i sin smaragdgröna trimmade -59 Aston Martin och gled längs Sunset Boulevard i L.A. Inte långt från UCLA går han in i en 90-graders kurva och träffas rakt på av en bil som kommit över på mötande sida i den farliga kurvan. Kraschen är ordentlig och Mel tillbringar tre veckor i koma men blir till sist frisk igen och kan fortsätta ge Freds kompis Barney en röst.
Mel är inte ensam om att råka illa ut i den kurvan. Upp emot 30 människor har förolyckats där bara de senaste åren och kurvan fortsätter vara ett hot i trafiken. Kurvan efter Doheny var gjord i betong på den tiden och hade helt fel dosering. Kommer man dessutom från Schwab´s är det en nedförsbacke innan så det kan gå riktigt fel. Jag tänker på en kurva i Dalköpinge på väg från Trelleborg till Gislöv där en del av kurvan är feldoserad och det känns i hela bilen (blygsam liknelse). ;-)
Well, in kommer Artie Kornfeld och ett stycke musikskröna.
Artie är kompis med Brian Wilson och har lärt sig mycket om låtskrivande sedan han träffade Jan and Deans Jan Berry -62.
 |
| "Same car - Same street - Before it struck" |
Enligt Artie var han och Brian ute -63 och gasade på en "liten Honda" som Brian fått av Honda America för att göra en reklamspot om hojen (låten kom senare). Gatorna i Santa Monica har ofta lite sand på sig och i en 90-graders böj vid UCLA går man av vägen och blod och Honda-delar blandas.
Artie kommer ihåg det som att de gick en bit men hittade ett tomt hus med ett piano och satte sig för att skriva musik om händelsen (Just detta kan kännas lite väl "far out" men det är Arties berättelse 2009 som man nog skall läsa med ett paket salt. Fast jag älskar en bra historia - sann eller ej).
 |
| Bilkulturen var en viktig del av alla berördas liv. Snygga slicks! |
Artie beundrade Jans Corvette och början blev "I was cruising in my Stingray late one night....".
Brian gjorde musik till orden och Artie började beskriva ett race längs Sunset Boulevard. Nu var ju Artie från New York och var inte helt hemma i vad man passerade efter kurvan i Doheny så det passade bra med stopp på färden/en olycka där.
Ett annat namn var Roger Christian. Roger var DJ och ett skäl till att han var med som kompositör kan vara Payola, ett annat att han faktiskt var med och skrev. Det sägs att Roger, som hade en Jaguar XKE som i sången, träffade Artie och Jan på en diner och skrev ner låten som en hyllning till Rogers idol Mel Blanc på en serviett.
Det sägs också att låten skrevs i Brians föräldrahus och att Brian och Jan gjorde hela arrangemanget
på nån timme.
 |
Earl var en av de första att sätta "rockbeaten" redan på "The Fat Man" 1948
och punka till det med Little Richard. |
Låten spelades in i United Western studio 3 (bara kvarter från korsningen Sunset/Vine där racet börjar) med delar av The Wrecking Crew som studiomusiker. Fats och Little Richards trummis Earl Palmer och den store Hal Blaine spelade trummor samtidigt och var perfekt synkade för tufft resultat.
Det var Jans idé att få ett fetare trumljud och en av de första gångerna som två trummisar spelar ihop på en låt.
 |
| Kanske alla tiders mest eftersökta trummis fick äta när tid gavs. Spelat med "alla". |
Knäpp igång låten och läs vidare.
Du har hört texten förut;
"I was cruisin' in my Stingray late one night
When an XKE pulled up on the right
He rolled down the window of his shiny new Jag
And challenged me then and there to a drag
I said, "You're on, buddy, my mill's runnin' fine
Let's come off the line now, at Sunset and Vine
But I'll throw you one better if you've got the nerve
Let's race all the way
To Dead Man's Curve"
Utmaningen och starten gick som sagt vid korsningen Sunset Boulevard och Vine Street. Jaguar XKE, eller E-Type som den hette i Europa, var introducerad -61 och "hot news for petrol heads".
Dead Man's Curve, it's no place to play
Dead Man's Curve, you best keep away
Dead Man's Curve, I can hear 'em say
Won't come back from Dead Man's Curve
The street was deserted late Friday night
We were buggin' each other while we sat out the light
We both popped the clutch when the light turned green
You should of heard the whine from my screamin' machine
I flew past LaBrea, Schwab's, and Crescent Heights
 |
Jaggan utmanar `Vetten vid "A", flyger förbi "B" för LaBrea och vidare förbi
klassiska drugstoren Schwab´s vid "D". |
Kopplingen släppt och här följer en liten geografilektion. Schwab´s var platsen där man kunde köpa en mjölkdrink och se filmstjärnor.
"And all the Jag could see were my frenched (frenched=insänkta i karossen, på senare versioner "six") tail lights
He passed me at Doheny then I started to swerve"
 |
Från "A" till pilen. Inget dåligt race - 11 kilometer. Kanske hade det varit
vilt en sommarnatt -64 men idag med bussfiler och
trafikljus hade snittfarten varit 45 knyck. |
But I pulled her out and there we were
At Dead Man's Curve
Dead Man's Curve, it's no place to play
Dead Man's Curve
Well, the last thing I remember, Doc, I started to swerve
And then I saw the Jag slide into the curve
I know I'll never forget that horrible sight
I guess I found out for myself that everyone was right
Won't come back from Dead Man's Curve
Gillar hur man helt fräckt skådespelar sig igenom scenen där han sitter hos läkaren och berättar om olyckan för att sedan ödesmättat dra igång låten igen.
Well, låten gick snabbt upp till en 8e plats på listan och hitten var ett faktum. Artie kunde nu köpa sig sin första Corvette - en -64 Stingray convertible för $3800. Artie skrev vidare som
denna låten och 5 år senare arrangerar han Woodstock.
Jan Berry fortsatte skriva, framföra och producera surflåtar tills han två år senare hade en bilolycka i sin Corvette i närheten av just Dead Mans Curve. Han hamnade i koma och kämpade sig tillbaka under många år.
Mel fortsatte ge röster åt animerat på sitt eget fantastiska vis och gick till sist vidare till den himmelska tecknade filmen -89.
Mer är det väl inte att säga om allt detta. Eller som det står på Mel´s gravsten:
"That´s all folks"
Mer om Jan and Dean på
GrandPrix63 där även
detta finns.
