Såld! Råfräck 1948 Chevy Fleetline.

1948 var Chevrolet USAs mest sålda märke med ca 700.000 enheter sålda. Men tro det - aldrig förr hade suget efter bilar varit så stort som nu efter kriget, och en av märkets absoluta hörnstenar var Fleetline som sålde i runt 200.000 enheter. Fleetline-modellen med Aerosedan-karossen introducerades sent 1941 och såldes genom 1942 med ett uppehåll till 1946 då den såldes vidare i samma utförande till och med 1948. Det var ingen dålig affär för GM då utvecklingkostnaden var tagen delvis genom att erbjuda systermärkena med samma kaross. Bilen liknade en förkrigs-Buick, och efter att Buick visat var skåpet skall stå med Centuryn, var efterfrågan stor på en "lyxdesignad" bil till ett massmarknadspris.

Man sålde den under sloganen "A big car for less" och det var detta år som låg till grund för "Chevrolet #1"-kampanjen och "See the USA in your Chev-ro-let" som Dinah Shore sjöng i reklamavbrotten på TV. Chevy var faktiskt det märke som tidigt lärde sig (och andra märken) kraften av TV som media, och det var innan dumburken fanns i alla stugor, och fick därigenom ett försprång.
Jag kan inte låta bli att lägga upp et klipp med Dinah fast det är några år senare:

Anyway, denna bil som är till salu är sista modellåret av förkrigsmodellen, 1948, och är en Aerosedan i hyggligt skick.
Först måste sägas, det är inte min bil, utan jag hjälper en mycket god vän att sälja den. Sedan är det en ruskigt fräck bil!! Jag menar asfräck! Du känner dig genast som en miljon dollar när du tittar ut genom vindrutan. Gangsterkeps och sökarlampor gör den ännu mer speciell. Tittar du på bilderna så ser du att den vertikala ribban i grillen som var nytt för -48 saknas, fast bara till det bättre tycker jag.

Bilen är rostfri med undantag av små fläckar/minihål i golvet och en dörrundersida.
Men känner du efter så är skärmkanter och trösklar kanon, så om du vill ha en frisk kaross så är det denna. Rejäl rak sexa, 235a, och trepetad låda är bara K-märkt och ger en total upplevelse av gammelbil och tuffhet. Den är lite sänkt genom ihopskruvade fjädrar fram ovh uppflyttad axel med mellanlägg bak. Du bestämmer hur högt den skall gå. 12 volt med helt nya sladdar och H4or hjälper dig hem, medan bromsarna kan behöva lite översyn (dock körbart).

Som du vet är en sådan bil besiktningsbefriad och skattefri så du kan ha den regad hela året. Allt klart för dig att njuta vidare i.
Hör jag ett "...tänk om man skulle..."...? I så fall är det för sent för nu är den såld!

http://www.blocket.se/vi/23062840.htm
http://www.usabil.nu/databas/Detalj.asp?ID=89025

Buckaroos igår: själfullt och regnfritt!

Jag skall hålla mig kort: som vanligt levererade Buckaroos ett bra gig. Andra setet skruvade grabbarna upp tempen lite extra och skickade bland annat ut en rockversion av "Que sera sera" som var riktigt fräck. En halvtaskig film bifogas:

Time to rock: The Buckaroos på St. Gertrud på onsdag!

Visste du att "Buckaroo" också innebär att stapla så mycket grejor på en sovande som möjligt innan han vaknar? Också därför att för alla rättrogna innebär Buckaroo i singularis "cowboy i mexico" och i plural "en riktigt bra rockkväll".
Ett sjumannaband är maffigt nog och med massor av genuina låtar från långt söder om Mason-Dixon-gränsen, blir man sugen på "southern cookin´".
Jag passar på att pusha inte bara onsdag kväll som en höjdare men även albumet "Buckaroos 84-94".

De fem första spåren är inspelade för snart två decennier sedan live på vad som då hette Oýes i Malmö. Om inte de spåren får dig i gung och gör din dag bättre så måste du ha fel på din stereo och måste åka till Hifi-Skåne och bli uppkopplad på allvar.
Och anmärkningsvärt är att bandet låter lika bra ännu! Kan vi hoppas på "You can have her" som absolut publikfriare på onsdag?
Go Buckaroos go!!

Inget att göra idag? Power Street Final Reunion!

På Meca Raceway i Malmö kan man under lördagen (idag) bli avgasglad och gummiröksnipprig när 50-60-70 gasglada motorgalningar sätter foten i förgasaren rejält! Temat är "du som gillade streetracing och sånt och tycker bilar är bara halvfärdiga tills de är ombyggda för fart" och vädret är sommar!
Sveriges absolut fräckaste stripp! Mitt i stan och kanonburgare finns.
Unna dig en dag på Skånes bästa spa eller ångra dig hela hösten.
Jag var där ikväll fredag och jag drar mig dit imorgon.
See ya?!

Billy Lee Riley; nyligen bortgången rockhjälte

I söndags, den 2a augusti, gick Billy Lee Riley bort. Tragiskt så klart och det ger oss ytterligare anledning att påminna oss om denne hörnsten i rocken.
Det finns en historia om honom och hans band på en spelning på Arizona State University 1957. Billy Lee och grabbarna körde igång och giget började koka mer och mer, så han klättrade upp på pianot och började shaka loss med gitarr och mikrofon.
Publiken blev som galna, bandet rann av svett och huset gungade i ett rockrage som aldrig förr.
I allt rockande började pianot rulla mot kanten av scenen, och snart tippade det över kanten, och Billy Lee hängde kvar i en stålwire. Bandet rockade vidare, publiken lyfte upp pianot igen, och Bily kunde fortsätta sin utmanade och medryckande dans till publikens jubel.
Efter spelningen kom universitetets rektor fram och sa ilsket att han aldrig mer fick sätta sin fot på universitetet igen.
Efter en tid blev han uppringd av en studentrepresentant som ville ha honom att spela på nästa fest. Billy meddelade att han inte fick komma tillbaka till ASU, varpå eleven föreslog att de kunde komma under ett annat namn. Kör i vind tyckte Billy och levererade en lika het spelning igen. Efteråt blev han och bandet utskällda av rektorn igen och fick reda på att de aldrig mer fick sätta sin fot på ASU. För andra gången.

Billy var en rockförkämpe.
Sam Philips på Sun Records var den ende på den tiden som kunde göra en master till en skiva, och blev så klart besökt av Billy som ville få ut sin musik. Efter sin första skiva, "Trouble bound", laddade han för att spela in sin nästa hit, "Flyin saucers Rock n´roll", och besökte en dag Sams studio. Där satt en kille och spelade piano som ingen annan. Han gick efter en stund in och berömde honom och frågade om han spelade i nåt band. Killen, vars namn var Jerry Lee Lewis, svarade nej, och accepterade att spela i Billys band.
Sam tyckte inte riktigt om att Jerry jobbade för Billy. När man skulle sätta "Flying saucers.." sa Sam att Jerry Lee inte fick göra nåt solo, utan att han bara skulle lägga på en "pumpin´rythm", vilket var ursprunget till Jerry Lee-begreppet "Pumping piano".
Låten var en hit, Sam manövrerade ut Jerry Lee ur bandet, och svek sedan Billys förtroende när han underlät att publicera en av hans hittar till förmån för Jerrys "Great balls of fire".

Som en del av "Sun-paketet" spelade han med Orbison, Perkins, Cash och Warren Smith.
Han turnerade mycket i en 57a Chevy 4dr och fick se väldigt många scener.
När "Red hot" var redo att börja säljas blev han glad att höra att Allen Freed var säker på att det skulle bli en hit. Sam Philips verkade dock inte så glad, och när Billy förstod att Sam hade nekat tre order på 10.000 ex var av skivan till "Great balls of fire"s förtjänst var det dags att lämna Sun.
Under 60-talet jobbade han mycket som studiomusiker med namn som Dean Martin, Sammy Davis jr, Beach Boys, Lee Hazelwood, Johnny Rivers, Glen Campbell, James Burton, Herb Alpert och hundratals andra.
På senare år hade han mycket spelningar på festivaler och blev mycket uppskattad efter att Bob Dylan, som var fan sedan -56, återupptäckt honom -92.
1997 blev hans album "Hot damn" nominerat till en grammy och han rockade på igen.
Sannerligen en man att minnas.

Blacksmith Nats 2009; ett event med hård kärna

Efter en sväng genom landet där man blev betagen över Vadstenas fina byggnader kom vi i lördags till Kjula flygplats utanför Eskilstuna för att kolla in ett Hard-core-event. Swedish Vintage Dragracing Association med flera bjöd på en tripp i tidsmaskinen med läktarlöst race på flygplats a´la "First Go -68". Frontmotordragsters, gassers, rods, funny cars, gatbil, och rail jobs slogs som uttryck med stel axel, sidventilare, Donovan, Ardun, Sun mätare och Halibrand fälgar.
Ögonen gick i kors! På väg mot ett bygge ser jag ett annat och vill gasa mot det bara för att bli distraherad av nästa osv.
Harre jisses! Helt underbart! I parantes kan nämnas att det fanns en "pre -73"-parkering där jag såg sånt som Polara -60, Suburban -59 och massor av råa roddar.
Tillbaka till racet var känslan av igår total när man ser två rail jobs försöka sig på en ömsesidig avtorkning på en spartansk men fullt tillräcklig bana. Line up:en var full hela tiden och de tävlande matades fram i bra tempo.
Hur länge sedan såg du Tingbrandfunnyn eller Ragnarök dra på? För mig var det på Bulltofta 1978. Wow-eee!
Jag tog 225 bilder innan jag började fatta att jag plåtade vissa bilar igen, och då plåtade jag inte mycket av gatbilarna.
Ett komplett arrangemang med flera säljare och matställen gjorde det inte sämre.
Varje bil förtjänar ett eget inlägg, men jag är arrogant nog att smacka in bara några bilder. Åk dit själv nästa år! Du ångrar det inte!