200 inlägg. Recirkulerad sommarläsning i massor!

200? "Han menar väl 2000?!" hör jag Blondinbella och andra megabloggare tänka. Well, 200 inlägg är ju inte lite, men på tre år så förpassar resultatet "K-Retro" till en av de långsammare bloggarna.
Samtidigt var aldrig min ambition att "pumpa åt massorna" utan snarare dela min kulturella upptäcksfärd med andra. Jag har ju lärt mig att snabba meddelanden (fräck bild plus kort (bild)text) är det som säljer i bloggosfären, och ju fler sådana du presterar desto fler besökare får du i slutet.

Där har jag inte en chans. Jag lägger för lite tid  för det. Så jag har valt en annan väg. Små "artiklar" med berättelser som jag kan tänkas tråka ut min omgivning med bara för att jag tycker historierna är så koola. Till det kommer bilder från bilevent, bilpromenader etc. som jag åker på.

Hoppas det har fyllt ett behov som inte fanns.

Framtiden för bloggen ser väl ut som innan. Klämmer helst iväg ett inlägg i veckan. Minst hälften i artikelformat. Med nya rubriken "K-lick" kommer det ut en del bilder med kort text. Kanske lägger jag till någon ny rubrik typ "sK-räp jag äger" eller "Grönbygaraget". Vi får se.

För den nytillkomne läsaren eller den med mycket sommarlästid kommer här ett helt gäng länkar till forna alster.

Nu kör vi!

Första (näst) inlägget i mars 2009 berörde en V8-Maserati, Carroll Shelby, Camoradi-Corvetten, Råbelövs GP och LeMans. Ingen dålig cocktail att börja med:
http://k-retro.blogspot.se/2009/03/carroll-shelby-lucky-castner-och.html

Följt av ett om en galen åktur på Daytonas strand:
http://k-retro.blogspot.se/2009/03/idag-for-82-ar-sedan-henry-segrave-kor.html

Människorna som var i bilbranschen när och där den var som mest utvecklad och galen har alltid intresserat mig. Denna är om John DeLorean och GTOn:
http://k-retro.blogspot.se/2009/03/mannen-som-uppfann-muskelbilen.html

Mer om livet på GM och en fantastisk bil som DeLorean inte fick lansera som en Pontiac - Rivieran:
http://k-retro.blogspot.se/2009/05/gen1-riviera-revolutionen.html

Om hur Chrysler-gänget kontrade det billiga och sportiga alternativet till T-bird och Riviera:
http://k-retro.blogspot.se/2009/05/gen1-barracudan-forst-i-ponnyhagen.html

En återberättarvänlig historia om Corvettes plastpappa(!) Zora Arkus Duntov:
http://k-retro.blogspot.se/2009/06/corvettens-fader-zora-arkus-duntov.html

Om den allra första muskelbilen som var en spargris från Buick:
http://k-retro.blogspot.se/2009/07/bankmannens-hot-rod-red-curtice-och.html

Sedan började musiken bli en del av innehållet. Först korta klipp som denna om Collins Kids:
http://k-retro.blogspot.se/2009/07/lorrie-collins-forsta-kvinnliga.html

Om låten "Route 66" och hur den kom till blev lite längre:
http://k-retro.blogspot.se/2009/09/rockbyggare-nat-och-bobby-wont-you-get.html

Mer musik när Teen-angst-bandet Shangri-Las skrämmer dig:
http://k-retro.blogspot.se/2009/10/mary-weiss-good-bad-not-evil.html

I oktober 2009 var det dags att tackla filmens värld och en riktig monsterrulle, Ding, Ding, Ding, Ding Värld: http://k-retro.blogspot.se/2009/10/stanley-kramer-mad-mad-mad-mad-world.html

Rockhistoria när "Good rockin tonight" blir hackad och malen:
http://k-retro.blogspot.se/2009/11/har-du-hort-nyheterna-good.html

2010 börjar med att Småblockaren och dess helige fader Ed Cole får en rundsmörjning:
http://k-retro.blogspot.se/2010/01/ed-cole-kick-hell-out-of-status-quo.html

Vi är med om en magisk kväll -64 när Jerry Lee kör Blitzkrieg på Reeperbahn:
http://k-retro.blogspot.se/2010/01/adress-grosse-freiheit-39-datum.html

När du läser om blåögde soulkillen Wayne Cochran vill du kamma dig:
http://k-retro.blogspot.se/2010/02/blue-eyed-soul-wayne-cochran.html

Mötet mellan Leo Fender och Dick Dale är elektriskt:
http://k-retro.blogspot.se/2010/03/metalrot-nar-dick-traffade-leo-och-hans.html

Att filmen om en bångstyrig Folka skulle vara så intressant:
http://k-retro.blogspot.se/2010/04/herbie-sad-little-bucket-of-bolts-blev.html

Mer ös än när Lada Edmunds skakar igång sin penningmaskin blir det inte:
http://k-retro.blogspot.se/2010/05/lada-edmund-jr-mary-poppins-of-rock-n.html

Slickepinnar och YéYé blir till en snuskigt bra historia som fått många läsare:
http://k-retro.blogspot.se/2010/05/k-snusk-france-serge-och-slickepinnarna.html

"Cha cha" Muldowney blåser dörrarna av dig med ett leende!
http://k-retro.blogspot.se/2010/06/grattis-shirley-muldowney.html

Bra slutkläm på historien om vulgo-filmen Hairspray:
http://k-retro.blogspot.se/2010/07/film-for-friserade-fritankare-john.html

Rasintegration och rock/blueshistoria blandas likt Stracciatella i denna historia:
http://k-retro.blogspot.se/2010/09/rockbluesrot-handy-harry-berry-och.html

Oktober 2010 var ett hattrick med K-Monsterlåthistorien om "Rumble":
http://k-retro.blogspot.se/2010/10/k-monsterlat-rumble.html

....och en inblick i censuren som inte tillät Marilyn att göra sin grej fullt ut....
http://k-retro.blogspot.se/2010/10/k-snusk-marilyn-och-censuren.html

....och dragracinghistoria i raketfart:
http://k-retro.blogspot.se/2010/10/jet-car-bob-och-dragracingens-galna.html

Cunningham ger oss LeMans-smak och är långrandig:
http://k-retro.blogspot.se/2010/11/briggs-cunningham-fartrandens.html

Tjejpop av Brassemodell! Svängigt värre från Sydamerika:
http://k-retro.blogspot.se/2011/02/wanderlea-forst-och-storst-pa.html

Nästa monsterlåt och "gay times" med rebellen Esquerita - vilt!
http://k-retro.blogspot.se/2011/03/monsterlat-rock-round-med-paul-peek-och.html

Dragracing i Tyskland? Jawohl!
http://k-retro.blogspot.se/2011/03/dragracingens-start-i-vaterland.html

Om du inte vet vem Tura Satana är har du en vild åktur framför dig:
http://k-retro.blogspot.se/2011/04/tura-satana.html

Cheva Bigblocks historia och mannen/männen bakom den:
http://k-retro.blogspot.se/2011/05/dick-keinath-ingenjoren-som-byggde-ett.html

Voodoo över nejden när du läser om Screaming Jay Hawkins:
http://k-retro.blogspot.se/2011/06/jay-hawkins-blir-screaming.html

I serien "Meanwhile..." finns flera bra resereportage. Ett handlar om skivbolaget STAX:
http://k-retro.blogspot.se/2011/07/meanwhile-stax.html

Serien "Bilpromenad" har också en del pärlor. En blandar Astrid Lindgren med Sveriges första Grand Prix: http://k-retro.blogspot.se/2011/09/bilpromenad-en-tur-dar-vrams-grand-prix.html

En kärlekshistoria i hög fart med ett hårt slut. Idolvarning!
http://k-retro.blogspot.se/2011/12/k-karlek-elly-beinhorn-och-bernd.html

Avslutar med julinlägget 2011 om Phil Spector och Gold Star Records:
http://k-retro.blogspot.se/2011/12/nar-phil-spector-fodde-en-julskiva-pa.html


Trots överflöd av länkar saknas en del riktigt intressanta reseskildringar, fotoserier från bilträffar och konserter, flera monsterlåtar och koola bilklipp. Plus allt från 2012.
Hoppas att du hittade nåt nytt och stannar till då och då framöver så skall jag göra vad jag kan för att innehållet skall bli bättre och historierna saftigare.

Välkommen till ett nytt hundratal!

Monsterlåt: Manuelas "Mama" eller Musik över Gränserna

Historien om Manuela och hennes röjarlåt "Mama" börjar med Connie Francis. Men det är också en historia om hur musik går över gränser och växer.

Connie läste på universitet men blev ivrigt påhejad av sin far att försöka sig på en karriär som sångerska. Connie hade gett upp det spåret när hennes far övertalade henne att gå in i studion en gång till. När det var 20 minuter kvar av studiotiden gick hon till slut mycket motvilligt sin far till mötes och sjöng tjurigt in en gammal 20-tals låt. Helnördigt och fyrkantigt tyckte Connie om låten. Hon ville inte ta i den med tång och en tagning var för mycket för denna arga tonåring.

Några månader senare, i början av -58, ligger "Who´s sorry now" etta på försäljningslistan i USA.
Connie är en stjärna och en rad hittar följer.

Men i denna berättelsen är det Connies kritiska tänkande som spelar roll. Hon lärde sig snabbt att hennes och andras låtar hade det svårt i Europa och framförallt i Tyskland på grund av språkbarriären. Hon såg hur tyska artister sålde miljoner skivor på tyska medan låtar på engelska/amerikanska floppade.

Connie hade ett kontrakt som tillät henne att bestämma över vad som spelades in och 1960 gör hon skivbolaget vansinniga när hon bestämmer sig för att spela in sin senaste låt, "Everybody somebodys fool" på tyska. Rena karriärsmordet skriker skivbolaget, men "Die Liebe ist ein seltsames Spiel" gavs ut i Tyskland fast man lyckades övertala Connie att ta bort första versen där uttalet bara var för dåligt.



Låten gick genast upp på första platsen i Tyskland och The Jolly Sisters gjorde en cover på den. Jolly sisters var bara en tjej - Siw Malmkvist - som kort efter gör låten på svenska i Sverige och får sin största hit med "Tunna skivor".



Men Connie blev en av de första amerikanska och engelska popstjärnorna som spelade in på lokalt språk (tyska). Way to go!

Well, vad har då detta med Manuela att göra? Läs vidare...

Manuela, eller Doris Wegener som hon hette, tyckte Connie Francis var jättebra! Inte minst Connies amerikaniserade tyska var kool som tusan, så Doris sjöng med och försökte låta som Connie. Om dagarna jobbade hon på AEGs fabrik i Berlin som lödare, men om kvällarna var det musiken som drog. Från att spela skiffle på gatan till att stå på scenen med sitt band "Die sechs Dops" så njöt hon av att sjunga.
På Kneipen (ölschappet) "Ufer-Eck" sjöng hon för 15DM/timme när Peter Meisel på Hansa Musik hörde henne.

Som du vet var musikbranschen utsatt för nya trender runt 59-60. Popen slungades igång framförallt av unga tjejer med mycket erfarna låtskrivare bakom ryggen. Dessutom var nu 45-varvaren, den mindre kostsamma singeln, etablerad tillsammans med den mindre ofta bärbara skivspelaren. Allt rimmade med den nya målgruppen - ungdomarna - som nu byggde upp en ny kultur.
Det var perfekt timing att vara en söt, musikalisk 20-årig tjej.

Det var Doris, och -63 spelade hon in en låt som var en tysk version av Eydie Gormé´s "Blame it on the Bossa Nova" vid namn "Schuld war nur der Bossa Nova". Den gick rakt upp på första plats och har sålt i 20 miljoner ex. Ingen dålig start på karriären.
Doris, eller Manuela som hon nu kallade sig, fick se sin idol Connie Francis bli nerpetad av hennes låt.



Och Manuela hade Connies låtar att tacka för det. Manuela sjöng fräckt med amerikansk brytning som hon hade lärt sig av just sin idol.
Av "gefangen" blev det "gefan – gen" och "Großstadt" blev "Grous – stadt" och "vorbei" sjöng Manuela som "vor – bye". Snart skulle andra som Rita Pavone plocka upp det men Manuela var först och kidsen tyckte det var ashäftigt!

"Schuld..." hade en textrad som var lite provokativ där mamman konstaterade att dottern varit ute hela natten; "Doch am nächsten Tag fragte die Mama: ‚Kind, warum warst du erst heut’ morgen da?‘“  Det ledde till att låten bannlystes på radiostationen BR medan så klart de rebelliska tonåringarna käkade upp det med sked!

Så med detta i ryggen var hon nu en kool tonårsidol.

63 gick hon med i Tahiti Tamoures som var ett tjejband och fick hitten "Wini Wini". Dock sprack det bandet snabbt och Doris blev Manuela igen. Hon gjorde en rippad uppoppad variant av "On top of Old Smokey" som hette "Ich geh noch zur Schule" och fansen ville ha mer.




Hon slet tag i sina "6 Dops" och rev loss lite låtar i studion. "Schwimmen lernt man im See" som var en cover på Diane Rays "Just so Bobby can see" kom 64, men nu, -63, blev singeln "Mama"
till. En riktig monsterlåt tycker jag. Renrasig twist med ett tajt rockband som komp. Det skramlar på duktigt och trummisen får svettas. Det stilenliga orgelsolot är bara kanon! Man får lite garagebandskänsla mitt i tjejpoppen och ett exempel på Schlagerpop i sin ursprungsform, långt ifrån hur den låter idag.
Skruva upp volymen på denna inte helt perfekta återgivningen och försök sitta still!



Kul att veta: Mia Martini/ Mimí Berthé gjorde en italiensk cover på den vid namn: Ed ora che abbiamo litigato (puh)



Connies karriär i Staterna gick allt sämre under 60-talet men desto bättre i Tyskland under samma tid. Många tyskspråkiga kanonlåtar nådde en trogen publik och hon fick se många artister följa hennes exempel och spela in på tyska, från Beach Boys till Cliff Richard.

Manuela blev Schlagerdrottningen och levererade hit på hit. Hon träffade Cary Grant som friade. Hon läste engelska i Hollywood med Kim Novak. Hon hävdade -73 att en redaktör för ZDF Hitparade ville ha en muta på 20.000DM för att spela henne ("Payola") och blev stämd för förtal och bojkottad av radiostationen. Hon förlorade och hade några tuffa år efter det, men nystartade under 80-talet med en egen label. Hon gick bort i cancer 2001.

De andra tjejerna i Tahiti Tamoures bildade tjejbandet Die Sweetles och fick hitten "Ich wünsch' mir zum Geburtstag einen Beatle" 1964 som Gunilla Postaroff gjorde svenska "På namnsdagen så vill jag ha en Beatle" av.

Och så växte musiken upp.

Palmträffen -12; Gött mos!

Palmträffen i Trelleborg har jag alltid gillat. Nej, det är inte Västerås eller Varbergs palooza, men lokalt och med hjärta. Gänget som drar i träffen har nog inte haft det så lätt med regndrypande träffknäckare några år tidigare och jag hade fattat om man hade gett upp, men - nej!

I år zig-zag´ade man regnet och efter lite avvaktande start på dagen fick man ordentlig snurr på träffen med bilbedömning, rockband, barbeque (redan här en treenighet), motorsprängning, balanskörning, pinstriping, retrokläder, frisör och försäljare. Festlighet och camping för de som ville ha mer.

Bilar fanns i hundratal och timmarna gick snabbt bland glada människor. Och varför skulle man inte vara glad - man var ju på Palmträffen!

Opretentiöst, gräsligt, ljuvt och jävligt kul. Här kommer några bilder:

Reklam: Åk till Le Mans Classic och se ljuset

Såhär är det: om du är bilintresserad och föredrar bilar från igår framför de Nobelpristeknologiska kolfibersårskorporna som visslar ned för den Heliga Asfalten i det "ordinarie" 24-timmarsloppet, så är 6-7-8 juli ett bätte datum för dig.
Då inträffar Le Mans Classic och här finns det lyckligt gammalt järn. Nej, jag skall inte åka dit i år men skulle gärna gjort det. Anyway, eftersom någon har kört sitt videoredigeringsprogram varmt och tillverkat en film som pendlar mellan posör och ultrakoolt ser jag ingen annan råd än att plugga fenomenet och hoppas på att någon blir nyfrälst i år.

Åk! Åk, åk, åk!

Hälsa Mulsannerakan från mig!

K-lick: Richard Pettys drag car - före och efter

Richard Petty körde NASCAR. Nästan bara. Och gjorde bra ifrån sig. Men en gång ville Jr. prova på dragracing. Det gjorde han med bilen på bilden ovan.
Några år efteråt kan man se bilen bakom hans verkstad där han samlar de gamla racerbilarna (mitt i bakgrunden).

Easy come, easy go.......?