Goldie

När Goldie blev 19 i dådens år 1964 tröttnade hon på att gå i college. Det hon hade älskat sedan hon var tre år var att dansa, så hon startade helt enkelt en dansskola och jobbade som instruktör där. Eftersom hon redan hade spelat Shakespeare och hade erfarenhet som dansare på scen fyllde hon ut tiden med olika dansjobb.



Några år senare, 1967, hade hon fått rollen som dum blondin i den kortlivade "Good morning world". Under samma år hade producenten George Schlatter (känd som "CFG", som stod för "Crazy Fucking George") börjat dra ihop bemanningen till en ny humorserie.
George hade producerat shower för Dinah Shore, Judy Garland och Victor Borge och hade dessutom producerat en scenshow med två komiker som kallade sig Rowan and Martin. Dessa skulle bilda fundamentet till showen.



Det var inte ovanligt att man under 60-talet protesterade i ett så kallat "sit in", att man hade undervisning i en "teach in" eller bara hade det trevligt i "be in" eller "love in", så det kändes bara rätt för en humorserie med namnet "Laugh in".



Goldie var i den gruppen danstjejer som valdes. Hon fick tidigt några repliker som hon totalt snurrade och fnittrade bort. Goldie trodde att det var slutet på hennes skådespelande, men George sade "Fortsätt göra precis som du gör nu", och i och med det blev hon en av de viktiga byggstenarna och fick sitt genombrott.



Goldies jobb blev att spela den dumma blondinen och att göra introduktioner till sketcherna. Det skedde genom att hon dansade i bikini med en massa klotter över hela kroppen, klotter som innehöll ordlekar och slagord med de olika sketchernas teman.




Jag blev faktiskt sugen på en Goldie-Barbie när jag såg att det finns sådana!


Hursomhelst, detta segmentet kallades "A Mod Mod World".



Och hon hade ett segment som hette "Goldie explains it all"



Alla kändisar var där och alla hade lika roligt



Serien började med ett avsnitt i september 1967 som blev en hit, så i januari -68 ersatte man den populära serien "Mannen från U.N.C.L.E" med Laugh In och lät den löpa vidare


En sak som gjorde Laugh In känt var att man jobbade mycket med att skapa begrepp och slogans. "Sock it to me" var en, som alltid slutade med att Judy Carne fick vatten eller nåt annat slängt på sig. Efter en tid blev det en sport för författarna att få henne att säga det, som i repliken "It may be rice wine to you but it will always be sake to me!". Dessutom använde Nixon det i sin kampanj. Det sägs till och med att det var denna slogan som gjorde honom till president.



"Here comes da judge" var en annan som Pontiac kapitaliserade på med en specialmodell av GTO:n, "The Judge". Uttrycket kom ur Sammy Davis Jr. som var en återkommande gäst. Reklamen föreslog "Nu kan du köpa domaren".



Goldie lämnade Laugh In för att börja sin filmkarriär 1971 efter tre säsonger. Laugh In fortsatte, fortfarande framgångsrikt, till 1973.



I Sverige gjordes en adaption av serien. Den hette "Partaj" och Margareta Sjödin spelade Goldies dumma blondin som ständigt fick en spann vatten på sig med repliken "Har jag gjort bort mig igen?". Men det är en annan historia, se Farbror Sid.



Goldie är för alltid "The It Girl", hon hade just "det".



Goldie sa för länge sedan: "Men are much simpler mechanisms than women. Nothing changes them, even when they have a midlife crisis, they do it in a mindless way . . . that's why I think we should let men go off and have affairs and drive fast cars and dream of being virile--and we should run the world."



Jag är en fan. Sock it to me!

Lada Edmund Jr: "The Mary Poppins of Rock ´n Roll"

"Jag kan inte laga mat. Min stavning är inte bra. Det är svårt att tro hur få jobb det är för en tjej som kan köra motorcykel utför ett stup" sa Lada Edmunds Jr. en gång.

1975 hade hon känt Hal Needham en tid. Hal jobbade som stuntman i tusentals filmer och hade ett företag som sålde just stunts till filmindustrin. Lada hade halkat in i stuntvärlden och gjorde nu stunts i "Charlie´s Angels" och "Starsky and Hutch".

Företaget Eaton hade tagit fram en modell av en krockkudde som man ville få in i bilindustrin. De tog kontakt med Hal och kom överens om att söta 28-åriga Lada var rätt person att testa krockkudden. Man riggade upp en betongbarriär på 80 ton som måltavla och satte Lada i en ´72a Mercury och lät henne köra in i trailern i 24,5 mph.
Detta gjorde Lada till den högst avlönade stuntpersonen.

Ladas egen kommentar "Det svåraste med jobbet var att se ut som en hemmafru".

"Jag har blivit runtdaskad hårdare förut."

Lada Edmund Jr. startade sin karriär 1960 som 13-åring i pjäsen "Bye Bye Birdie" men det var genom TV-serien "Hullabaloo" som hon klev in i historien på allvar. Hon fick jobb som GoGo-flicka mellan 1965-66 och gjorde det jobbet bättre än alla andra då hon gav järnet när hon shakade.


Kolla in klippet med Chucken - det är Lada till höger:


Här är hon i badkaret längst ut tillsammans med Mamas and Papas:


En bit in i karriären fick hon spela in några låtar. Här är "I know something" med Lada:


Lada fick träffa alla stjärnorna i sitt jobb. Här är hon i mitten med Nancy Sinatra och Pamela Tiffin på flankerna. 1964 gjorde hon filmen "For those who think young" med dem.


Lada gjorde film 1969 med Jon Voigt som hette "Out of it".

Kolla in trailern:


Hon var med i "Jump!" (1971), "Savage (1973)", och "Act of Vengeance" (1974)




Okej, så det är Lada. Var var vi nu i berättelsen.., jo, hon träffade Hal Needham.
Hal Needham hade jobbat länge som Burt Reynolds stuntman, och de hade med tiden blivit kompisar så Hal bodde i Burts gästhus i 10 år. En dag när man var nere i sydstaterna och filmade "Gator" fick man reda på att Coors-öl inte var lagligt öster om Mississippi. Ball historia tyckte Hal om att man smugglar öl från Texarcana, och det skall vara mycket snabba bilar och åka av. Här är Hal med Burt och Jerry Reed:


Well, för att göra en annan historia kort så skulle ju "Smokey and the Bandit" bli Hal Needhams första film som regissör. Filmbolaget valde Sally Field som kvinnlig huvudroll och i en scen kör hennes karaktär fort så in i bänken och man beslutade sig snabbt för att skaffa en stuntförare. Du har gissat det - föraren blev Lada.
Tror att du kommer ihåg scenen efter att Bandit och Buford T Justice träffat varandra på fiket.
Filmen blev ju den mest säljande filmen 1977 efter Star Wars och Hal var nu regissör på riktigt.
Ett par år senare hade Brock Yates skrivit färdigt manus till "Cannonball run" och även där jobbade Lada som stuntförare.

Dags att sätta en sak på plats: Lada uttalas "Lay-da" och gillar du inte det får du ta upp det med henne själv. Om du finns på Facebook (där för övrigt K-Retro finns att bli fan av) så kan du bli vän med henne där. Om du vågar. Det här är Lada idag:

Jag kan ju känna att det är "mindblowing" att man kan koppla upp sig och kanske chatta med en 60-talsikon. Galet koolt.

Tänk vilka historier detta yrväder har. Och kanske har hon kvar sina GoGo-boots?

Playtones: Boppin´Steve är "The Real Thing"

Om jag förstår saken rätt så när Eva Eastwood sjunger "Go Young man" så har hon skrivit den om Playtones Boppin´Steve. I alla fall har hon sagt det.
Jag har sett honom ett antal gånger. Senast var i Malmö på St. Gertrud förra sommaren tillsammans med Domestic Bumblebees. En kanonkoncert där grabbarna röjde duktigt och jag skaffade mig en signerad bild till och med (tja, frugan pushade mig...).

En annan gång var på Old Style Weekend då en ung artist som vi väl kan glömma namnet på gjorde sitt bästa för att väcka publiken. Boppin´Steve, som hade sitt gig kvällen innan, gick upp och visade var skåpet skall stå. Även utan Playtones bevisade han sig som en "abominable showman" och rockade DePalmajackorna av posörerna.
Mycket minnesvärt!
På den årliga rockfesten i Jägersbo, Höör, såg jag Boppin´Steve med Wildfire Willie and the Ramblers. En grym kombination och ett jäkla drag. I den fina retromiljön kändes det som en ung "Killer" på pianot 1957.

Men fräckast var det på Saloon Easy i Färingtofta tillsammans med Eva Eastwood. Miljön gör sitt så klart men tillsammans var de kung och drottning i retrorocksvängen.
Stefan Johansson, som han ju heter när han är "civil" och utan Playtones, känns som en kille med en genuin relation med musiken han spelar. Hardcore som sig bör och "true to the grind".
Precis som Freddie "Fingers" Lee skakade liv i pianorocken på 70-talet har Boppin´Steve and the Playtones lyft upp den sedan Stefan gjorde sin "Jerry Lee" 2002 i "Sikta mot Stjärnorna". Jerry Lee borde skicka ett tackkort. Här finns en värdig följare!
Så när jag tänker på Playtones ser jag en hardcore-rockare som håller fanan högt för rock n´rollen. En som har svettats bakom pianot för att du skall känna av rytmen i ljumsken. En som prestigelöst bär arvet vidare.

Så på lördag skall jag rösta på Playtones på Dansbandskampen, något jag aldrig gjort/sett förut. En manifestation för retrorocken.

Hänger du med i Playtones-yran??

Shazbot så bra!

1973 gick "American Graffiti" upp på biograferna i staterna, men redan året innan hade man sänt en pilot på en serie som hette "Happy Days". Många tror att Lucas film var anledningen till TV serien men så var det alltså inte. Piloten gick inte bra och projektet lades ner, men när "Sista natten..." slog stort bestämde man sig för att testa en gång till, och tur var väl det! Serien med Ritchie Cunningham och Arthur Fonzarelli blev en jättehit 1974. Alla sade "sit on it" och tyckte det var koolt.
Eftersom serien i början hade Haleys "Rock around the clock" som titelmelodi hamnade den på 38e plats på hitlistan i USA det året.

En serie som fick sin start genom "Happy days" var "Mork och Mindy". 1978 skrev man in en utomjordling i manuset vid namn Mork från planeten Ork. Man valde en helt okänd skådis till rollen och vid testfilmning förstod man att han var fantastisk improvisatör, så det sägs att alla Morks repliker är färskt levererade ur Robins huvud...
Killen som fick sin chans var så klart Robin Williams och 1986 var han på topp och gjorde "Live at the Met" med underrubriken "Comedy faster than a speeding bullit" som är hysteriskt rolig. 1987 gjorde han "Good morning Vietnam" som gjorde att jag uppmärksammade Adam Faiths "It´s allright" som en kanonlåt.

Det blir skäl nog till att posta ett klipp ur "Mork" där vi får träffa galningen Exidor (Richard Donner) OCH Faiths hit från 1964 i singelutförandet (hittade en live men det var taskigt ljud). Gratulerar!!



...och Adam Faith. Shake it baby!