Blue Eyed Soul: Wayne Cochran

I filmen Blues Brothers får bröderna frågan varför de klär sig som FBIare och inte i blåjeans som Wayne Cochran.
Farfar var Ku Klux Klan. Pappa var framgångsrik hembrännare. Då är det ju inte konstigt att man gillar..... soul.....? Vänta nu här....
När jag för några år sedan köpte en skiva med Wayne Cochran and the C.C.Riders på heliga Musik och Konst i Malmö fick jag frågan:
" Vet du vem jag tycker skall spela Wayne Cochran om man gör en film av hans liv?"
"Näe" svarade jag och tänkte att här finns det en rörlig intelligens.
Svaret kom med eftertryck: "Bill Murray."
Jag mös vid tanken och höll med. Kanske var det håret...?

Fast Wayne är ingen Bill.
När han gick i skolan blev han inspirerad av Voola-sångaren Esquerita och bestämde sig för att planka hans frisyr.

För detta blev han relegerad.

En dag som ung läste han om en ung tjej som avled när hon åkte in i ett traktorsläp med sin fars -54 Chevy när hon var ute på date. Detta gjorde intryck på honom och han skrev "Last Kiss". Strax efter fick han Gala Records att ge ut den. Han åkte ut och med fullastad bil och försökte få DJs att spela den.

Framgången uteblev 1963 men året efter kunde J. Frank Wilson & The Cavaliers bocka av sin första hit med samma låt som gick rakt upp på listorna.

1999 får Pearl Jam en hit med samma låt.

1963 har han också startat C.C.Riders (Cochran Circuit Riders) och köpt sig en gammal Flxible buss att turnera i. Pengar är det ont om och ett batteri till bussen kostar 365$ så de knuffade alltid igång den.
Efter ett gig i en bowlinghall i Calumet City, Ill, blir de upptäckta av en man som skall öppna en nattklubb i Miami. Stället heter "The Barn" och blev bandets hemmabas.

Komikern Jackie Gleason (Buford T. Justice i filmen "Smokey and the Bandit") hade en show som spelades in i Miami. En kväll går Jackie och hans gäng på The Barn och blir fullständigt tagna av vad man ser. En vit kille som röjer som James Brown! Med ett 10-manna band! Jackie bokar Wayne och hans C.C.Riders på stående fot.

Wayne, som tycker det är en kanongrej, skriver "Going back to Miami" inför showen och levererar den med stil.

Denna hårt arbetande man gick igenom en massa droger och sprit, och till slut började hälsan rasa. Hans fru lämnade honom. Han gjorde en del album under 70-talet men strax efter upplöste han bandet efter ett sista uppträdande på Letterman show.

Idag är Wayne en blodsvallande pastor som predikar frälsning med spruckna stämband.
Han mår bra. Han har tonat ner sin "cocaine hairdo".

Det sägs att det finns en bar i Chicago som heter Other Place som haft en massa artister genom många år. På en av de fotografiklädda väggarna finns en skylt som berättar om vilka regler som gäller i baren. Om man lyfter på den skylten finns ett foto bakom där man kan se en galen Wayne parta hårt bakom scenen med en barbröstad Jackie Wilson.
Wayne gjorde ett rejält intryck och gör det fortfarande.

Inte bara en snygg frisyr......

Bilpromenad: Route 66

Kanske är det önödigt med kommentarer. Över 700 svenska mil på 17 dagar, från Chicago till L.A. med en detour till Detroit och ett avslut i Seattle.
I en Lincoln Town Car. Med "Neverlost" navigation.
I Chicago var det -17 när vi började färden några dagar innan jul.











Några bilder utan kommentarer. Kanske lägger ut fler.

Got your kicks?

Bilpromenad: Råbelöfsbanan, Kristianstad

1955 var det allvar. På LeMans hade precis motorsporten fått en rejäl törn. Pierre Levegh, som ju började bli till åren med sina 50, gav allt han hade för att inte bli långsammast i teamet och går av banan. Han dör direkt men tar med sig 86 andra människor och skadar 100. Katastrof.
Pierre, som körde för Mercedes Benz, hade legat före sin stallkamrat Fangio (vilket var stort) och närmade sig snabbt en Austin Healy bakifrån. Om du kommer ihåg hur en sån ser ut så är bakdelen som en uppkörningsramp. Pierre lyckades få sin MB att lyfta och åka upp i luften genom att köra på Healyn. Bilen flög ut bland åskådarna. Delar flög runt och slog ihjäl flera.

En sak till påverkade olyckan. 1955 var första året för MBs nya 300 SLR. Den hade inte skivbromsar som Jaguar så man sökte fördelar på andra sätt. Karossen var nämligen gjord i magnesiumlegering och var 30% lättare än motsvarande av aluminium.
Har du nånsin satt eld på en bit magnesium på kemilektionen i skolan? Då vet du att magnesium brinner med en skarp, vit och intensiv låga.
När Pierres bränsletank gick sönder och började brinna satte den eld på karossen som blev till ett gigantiskt tomtebloss. Människor i närheten stektes levande.
Så otäck var den olyckan.

Så då kan du förstå att man var tveksam till att tävla vidare.

Samtidigt var man i full gång i Sverige att dra ihop ett Grand Prix. Det här var inga småsaker. Tänk dig hela F1-cirkusen på plats i Skåne. Stort!
Tre killar bestämde sig för att göra detta stora verklighet. Johan Johnsson, Folke Nilsson och Jocke Lindström fick hjälp av Douglas Kennedy som ägde Råbelöfs slott och ägorna där racet skulle gå. KAK klev på projektet och gav det kraft men nu hotade stora namn att utebli på grund av olyckan i Frankrike.

Vår Motorprins Bertil tog tag i saken. Han hade försänkningar i Stuttgart och lyckades övertyga MB att ta hela sitt fabriksteam till Sverige. Han åkte sedan till Italien och fick Ferrari och Maserati att delta. Aston Martin och Jaguar kom de med.

Så det var stort. 80.000 människor(!) var på plats för att se racet. Man såg till att det fanns restauranger, nöjesfält, marknadstånd och små tåg som gick mellan banans olika delar. En läktare för 4.000 människor byggdes, banan asfalterades och depåraka byggdes. Det var väldigt stort...


Mer om detta kan man läsa i tidningen Riksettan 1/2008 som innehåller ett kanonreportage.
Jag läste det och tillsammans med frugan tog vi med oss tidningen och Buicken för att hitta resterna av detta historiska event. Vi lyckades översätta skissen i tidningen till en modern karta och insåg att en del av banan är på privat väg. Vi tog oss ut bland korna som tittade på Buicken som om Fangio och Moss var tillbaka.

Och där var väl det koolaste - depårakans asfalt var kvar! Före och efter var det grus nu mer, men just här kunde man känna historien välla över en. Adrenalinstinna förare som kör på allvar, ylande och rappande motorer, vrålet av en publik stor som hela Växjö. Kan du känna det?

Man kan se likheten på vägen, backen och dungen när man jämför bilden i tidningen med verkligheten idag.

Där SLRer med magnesiumkarosser gasat i 280 står Buicken, där publiken suttit på spänn står kor och där MBs teamchef Neubauer stått står.....jag.

Som minne finns ett vägnamn och en minnesplats.

Tre år kördes GP för bilar här. Bland annat var Maserati och Carroll Shelby(?) här och testade sin V8 bil 450S 1956 (läs ett inlägg om det här). De vann 1957. Allt som hörde till banan auktionerades ut 1962.

Men det kittlar en att tänka på vad som hänt här. Nåt stort...

Bilpromenad: Prototyp Museum, Hamburg

Jag har gått den långa vägen. Mitt bilintresse har gått igenom jänkare, sportvagnar, europeer, japaner, hotrods och nu äger jag några jänkare (Buick -47, Z/28 -69) och en Civic -75 men tycker det är askoolt med förkrigsracerbilar. Även 50 och 60-tals racers är pulshöjare men 30-talet är nåt speciellt. I pipeline har jag ett inlägg om Bernd Rosemeyer som ju var en hjälte och dog en hjältes död den 28e januari 1938 genom att ge järnet och åka av Autobahn i runt 400 knyck.

Well, eftersom dessa hotrodrötter (alltid lite mer smak vid källan) är nåt jag gillar så rycker jag till när jag får reda på att det finns ett museum i Hamburg som innehåller just gamla racerbilar och dessutom har en fotoutställning om Rosemeyer och en temporär bilutställning med gamla LeMans-bilar!

Det var bara att planera in det. Dessutom behövde vi öl.

Museets lokaler får högsta betyg. En 30-tals industrilokal uppfixad mycket smakfullt. Allt är in ordnung. Caféet, shoppen, muggen; allt.
Man köper till ett fototillstånd och går in. Myycket stiligt. Monitorer med presentationer över föremålen nedsänkta i golvet. Minibio. Studiehörna. Fotogalleri.


Också bilarna så klart. Samling av Otto Mathés bilar inklusive hans folkabuss.


Höghastighetsbilar med aluminiumkarosser som denna Veritas.


...och en kompressor-NSU

Porsche hade en tydlig plats. En 356a med helt sjukt fin svart lack.

Borgward sportkupé med gälar, portholes, sidoblås och flipp.

Och som sagt en del LeMans-bilar.


Är du INTE en bilfreak? Då tror jag ändå att detta är nåt för dig.
I alla fall: besök Prototyp! Och varför inte kombinera det med ett besök på Reeperbahn och känna rocknroll-historia?!

Och kanske en Schnitzel....?