K-Prosa: Ode till Prippen (förlåt Bobbie Gentry och alla läsare)

(Melodi: Ode to Billie Joe, se nederst)

Det var den tredje juni, en jävligt vanlig dammig Skånedag.
Jag stod och ryckte i en gammal Buick, för bromsen den var lite svag.
Det var en Super Eight som jag köpt med en vän som kallas Prippen
När min syrra kom med mat sa hon att hon hört det senaste från Strippen

"Det sägs att någon bröt sig in i natt och körde bil tills det kom en snut
och att det var en jättepöl med blod långt nere där vid banans slut".

Vi satte oss och käka vars en burgare från Burger King.
Min syrra sa att hon letat efter Prippen men - ingenting.
Hon ville fråga om ett rykte som sa att han träffat en ny tjej
Och om jag visste när han kom... jag tog en lökring och svara "nej"

Sen log hon snett och fråga varför inte burgaren hamnat i min trut
Eller om jag tappade aptiten av allt blod nere vid banans slut.

Jag tryckte i mig en pommes bara för att verka kool
Sen reste jag mig upp och gick ut i en stekande Skånesol
Jag såg min granne som är brandman komma; han heter nåt på "K"
Han ville säga vad han tycker om folk som dumpar sopor i Sege Å.

Han hade slutat sitt skift när han såg min bil och släp vid vårt vattendrag
Att slänga bildelar i vattnet kommer straffa sig en vacker dag

Min syrra hörde allt och sa med sprucken stämma "jävla svin"
Jag gick in i trägaraget och möttes där utav mitt dollargrin
"Hon sa så typiskt dig att glömma bort; det faktiskt finns andra
Som den där gången Prippen stötte hårt på din förra flickvän Sandra

Den bowlingkvällen trodde jag ju att vi skulle bli snabbt kastade ut
för de gillar inte näsblodet du lade över banans slut".

Det har gått ett år nu sedan Prippen "drog" och lämnade syrran
Hon är glad nu med sitt fula lilla barn och hon klarar hyran
Jag har hittat en ny ratt och klätt om Buickens gamla slitna soffa
Och dumpa murbruk uti Sege å... heh... ja det gör jag ofta

Det finns en fläck nere vid vallen som är kvar trots vintervindars tjut
Dom säger att den blev av blod som spillts där nere vid banans slut....

(Hemskt fritt från "Ode to Billie Joe" 1967 av Bobbie Gentry)

Som belöning för att ha munnat och tyst nynnat dig igenom ovanstående får du originalet serverat här. Riktigt kool mördar-låt tycker jag.

Clint fyller år!

Så här skulle jag vilja fira Hans födelsedag: om du åker till Carmel, ja du vet det lilla samhället i Kalifornien som Han var borgmästare för, så finns där en liten bäck. Du får nog leta en del och på södra sidan av byn.

När spanjorerna styrde och ställde måste det ha varit nån av dem som skulle kliva över bäcken och snubblat, så pass att den som senare satte namnet valde att kalla den "Felstegspasset", eller på spanska (fritt): "Malpaso".

Clintan lekte ofta där som barn så den är bekant för honom.
När Han fick erbjudandet att spela "The Man with No Name" i det som skulle bli Dollartriologin avrådde hans manager honom och sade att det skulle karriärmässigt vara ett felsteg, eller på spanska "malpaso".

Well, som vi vet blev detta början till en ovanligt lyckad affär och när Clint efter inspelningen av den tredje filmen fick rådet att starta ett bolag behövde han inte tänka länge på vad hans produktionsbolag skulle heta.

Malpaso.

Där skulle jag vilja doppa fötterna och ropa Grattis så det hördes ända till Hollywood.

Power Start of Summer, Hässleholm; Moln, Muskler och Maffigt

Start of Summer. Ett begrepp som tar för sig och inte alltid är i synk med SMHI. Jag tyckte själv att mars och april och nu maj har rusat förbi och att hur man än resonerar så står det vi kallar sommar bara runt hörnet. Är du redo? Tja, några tusen jänkebilsägare var det i alla fall idag och på upprop av "Kjelle Power" tog vi oss alla till Hässleholm för att känna in den första sommardagen.

Nu var det ju inte helt självklart att sommaren skulle komma till träffen under veckan och jag är säker på att vi var en flock som nervöst kollade vädersajterna och kanske först i sista stund valde att fria sommaren framför att fälla den och startade upp gjutjärnsåttan fvb Hässleholm.

Det blev inte så tokigt väder. Och som vanligt fick vi se en del nya bilar (nya för säsongen) och en del gamla godingar vi sett förut.
Man kan också konstatera att det kvittar nog var man parkerar, för vi har genom åren stått i de flesta hörnen men det är aldrig långt till festgänget med Meduza på högsta volym. När man sätter sig en stund för att fika kan man nästan säkert få slippa prata med varandra...

Den Danska inblandningen av bilar är högre än någonsin och med tanke på hur fina bilar de bidrar med kan man inte annat än vänta otåligt på att den danska kronan skall devalveras. Dessutom blir smörrebröden billigare då.

Snacka om socialt media. Aldrig förr har man väl sett så många långbord. Ett gäng kalasade på en gigantisk smörgåstårta. Vissa åt sallad, andra drack öl. Klubbflaggor var hissade. Snacket gick friskt. Högtalare i trälådor och i vattendunkar(!) skötte stämningen.

Vid tre hade Kjelle avslutat sin dragning, blankbilsägarna fått sina pokaler och strömmen gick mot utgången precis som vi. Efter 5 och en halv timme på fältet kändes det skönt att styra Buicken hemåt.

Några bilder blev det så känn in stämningen och må dåligt om du inte var där.

Bob Dylan - födelsedagsbrevet

Grattis Robban! Du fyller 70 idag och eftersom du säkert är en ivrig läsare av K-Retro (yeah...right) vill jag passa på att göra upp räkningen med dig.

Till att börja med: tack för en hel flock bra låtar. Det sägs ju att alla rockband har gjort antingen en Chuck Berry eller en Rolling Stones cover, men jag vill hävda att du ligger strax efter i listan. Lustigt nog har de som klarat sig bäst på dina covers inte försökt låta som dig, utan totalt arrangerat om låten.
Man kan säga att de har satt sedelklämman i den.

För om du och jag skall vara ärliga mot varandra - och det är vi ju - så är det nog därför jag inte någonsin har riktigt tagit dina inspelningar till mitt hjärta. Sorry att behöva vara den som säger det, men det du slog igenom med var för "nischat" för mig.

Joan Baez blev nyligen tillfrågad om hon, som ju en gång delat alla (icke-kommerciella) ideal med dig, fortfarande var vän med dig. De korta avspisande kommentarerna tillsammans med kroppsspråket gav svaret: nej glöm det! Hon kanske tycker att du har förändrats? Kanske du en gång var en del av en revolt vars syfte var att visa att kärlek och övertygelser går före pengar. Kanske tycker hon att du inte längre står för det? Bara spekulationer.

Jag har i alla fall sökt efter min egen övertygelse vad gäller det du har spelat in och vet vad jag tycker.
Jag är helt övertygad om en sak: för att pop och rock skall vara just precis pop och rock så måste det finnas en tydlig kommerciell överton som gör att musiken är gjord för att sälja. Om inte musiken är gjord för det så är det möjligt att det är nån slags konstnärligt uttryck (som ju också är säljbart) men det är inte rock och det är inte pop. Detta gäller lika mycket Deep Purple som Cher, Vikingarna som Bowie, Rammstein som Plastic Bertrand och Anita Lindblom som Niel Young.  Eller som du, Bob.

Serge Gainsbourg nickar.

Rock och pop har alltid varit drivet av penningmaskinen, från den första blueskillen som spelar gospel för att få dricks genom garagebandet som måste rocka hårt för att få alla att dansa för att i sin tur få spela där igen, till allt som gjorts i Brill Building eller spelats på "Tio i Topp". Allt var gjort för att tjäna pengar. Tro inget annat.
Och det har ställt krav på musiken att vara trendkänslig, anpassningsbar, lättförstådd, formattrogen, ljudbildsrätt och relevant för målgruppen.

Du lyckades sälja revolt i vers och refräng och just för att betona revolten framförde du dina låtar på ett ibland magert och tondövt (!?) sätt (kan du säga "folkmusik"?). Sam Philips på Sun Studio har sagt att "Om inte föräldrarna tyckte så illa om rock´n rollen hade den haft mycket svårare att slå hos kidsen".

Så du lyckades väl kanske hitta ett nytt sätt att revoltera och att ge kidsen något att förenas runt.

Marilyn Manson nickar.

Lustigt att du valde att bli mer "lättsmält" genom att byta efternamn dock.

Så kudos för det! Reespekt! Du var helt enkelt trendkänslig, kreativ och träffsäker. Bra jobbat! Fast fortfarande tycker jag att dina låtar är bättre med andra artister än dig. Sorry gamle vän.

Och väl sagt detta får jag väl säga att jag vore en lögnare om jag sade att dina inspelningar inte betytt nåt. När jag hör "Positively 4:th street" tänker jag på hur jag och Jocke satte upp lysrör och drog ledningar i garaget en hel natt på 80-talet. "The Times they are-a-changing" kommer alltid att vara den låten jag först tänker på när vindarna i livet vänder drastiskt. Och jag försökte ärligen lyssna in mig på "Highway 61 revisited" inför sista USA-resan.

Men för dig, Bobby, tar jag av mig min Riksettankeps och bugar djupt. Det du har givit världen fortsätter att omsätta och ifrågasätta, och människor kommer att rennomésnylta på dig i många år framåt.
Jag söker på Youtube efter låtar du har gjort och förstår att ditt skivbolag jobbar extra hårt för att kontrollera royalties då inte mycket är med dig. Men bootleg-coverartister finns det gott om.

Anyway, lägg på en surfrockplatta, sätt på dig en Hawaii-skjorta och försök dig på lite falsettsång så käkar jag en vetebulle iklädd RayBans och låtsas att det är din födelsedagstårta.

Ett trefaldigt leve för posörerna - de ultimata maskörerna!

Ulf Lundell nickar.