söndag 6 november 2011

Meanwhile B.I.T.S. - Cruisin Tupelo

Eeeen hel radda bilder. Vi kör från Memphis till Tupelo och sedan över Jackson (TN) till Nashville. Det blir inte många stopp så jag hoppas att du tömde blåsan.
Klar?
Let´s boogie!

Start vid Lorraine Motel. ML King mördades här.
Nu finns det ett museum som du måste se!

Vi styr mot södra delen av stan...

...men vi hinner gå på koolaste skivaffären i Memphis.

Detta ligger inte längs turistgatan. Konsertarrangör och ger ut en skiva ibland.

Gamla vax gäller. Inte dynga. Köpte Berry, Sam the Sham och några andra singlar.

Nu drar vi ut på motorvägen.

Tungt vägnamn. Det märks att musiken spelat stor roll här.

Snabbspolning. Elvis födelsestad och delmålet för dagen.

Vi styr mot den heliga platsen.

Tupelo var ju även hemstad för Gene Simmons...

...och då menar jag rockabillykillen.

Men man kommer inte undan vem som betytt mest för stan.

Och - pang - så ligger hans hus där. Kåken där Elvis Aaron växte upp.
Komplett med utedass.

Den unge mannen ville ju egentligen ha ett gevär...

....blev erbjuden en cykel.....

....och till sist påtrugad en gitarr.

Fanklubben närmast källan kan historien om Elvis födelsedagspresent.

Det var här gitarren blev hans.

Jag hade nog tagit en radio.

Snygg bio.
Annars är det en väldigt lugn stad. Inget öppet på en söndag.

Så vi söker upp nästa landsväg norrut.

Irrar ut ur stan och försöker bestämma vad vi skall lyssna på längs vägen.

Det känns som om vägen berättar det för oss.

Northbound and down. Fint höstlandskap.

Det tar nån timme eller två att gunga upp till nästa mål: Jackson TN.

Så vi lämnar alltså Missisippi. Mycket är sig likt.

En stor portion Catfish hade suttit gott.

Till sist: Jackson. Staden kallar sig själv för "Rockabillyns huvudstad"

Mest för att Carl Perkins hängde här och gned sina Blå Sämskinnsskor.

Här finns ett rockabillymuseum...

....med rätt adress.

Mural som stämmer.
Skivbolag som stämmer.

Plats för den årliga rockabillyfestivalen. Men allt är stängt så...

....vi truckar österut. Upplever ett shoppingcenter i gammal stil.

Mycket skog att åka genom på väg mot Nashville. Vackert.

Lorettas nöjespark bara runt hörnet.

Det är några timmars vägätande innan vi tar den sista lilla skogsvägen
mot resturangen för dagen.

Klassiska Loveless Café. Pit BBQ och home cooking!

Genuint och välsmakande.

Hit måste du åka. Skinkan var asgod!

Mosig men lycklig efter en rejäl dos bilpromenad och heliga platser.

Bara en vanlig dag på vägen. Bilen parkerad och det knäpper i metallen.
Sicken biltur!

söndag 30 oktober 2011

Fynd: Computacar och The Astro Vette by Bill Mitchell


Loppisfynd galore! Där stod den - i en rätt så fin kartong - utan att någon såg det vackra snittet. En leksak som man kan säga bara skriker Bill Mitchell och sent 60-tal. När jag närmade mig lådan gjorde jag det med förhoppningar stora som träsket öster om Lafayette. Det var 50% chans: lådans lock visade den ena modellen, en Ford GT40 - inget dåligt val, medan gaveln skvallrade om att det kunde finnas en annan modell av bil i lådan. En Astro Vette.

....det verkar stämma.....!!

Jag fäktar undan tvivlets alligatorer och låter lådans lock smeka den gnissliga cellplasten på väg upp och av och där är den. Bill Mitchells konceptbil från -68.

Mmmm...plastic fantastic

Bill Mitchell var ju kanske den största stjärnan i Detroits bilhistoria. En superstar. Anställd och tuktad av mannen som till stor del skapade bildesignprocessen och den första konceptbilen (Buick Y-Job), Harley Earl. Harley var en tuff jävel och kunde t.ex skälla ut Fisher-bröderna (dom med karosserna) så det ekade i GM-huset om inte hans design blev rätt återgiven i plåt.

Hårda Harley! En hjälte!
När Harley lämnade 1958 var det i princip klart att Bill skulle ta platsen som VP för design. Harley var en stor kille och gillade stora bilar, runda former och kromorgier. Bill var lagd åt ett annat håll och ville bevisa att det fanns kunder som var redo att betala för det. GMs produkter ändrade snabbt sitt utseende och 1959 var kulmen och Grand Finale av Harleys regim. Bill bevisade 1963 med Rivieran att raka linjer och lite krom var säljbart (läs om det här).

Bill jobbade till exempel ihop med Zora Arkus Duntov och tog fram Corvette Stingray. Bill visste att Corvette skulle fortsätta vara en "Halo car" för GM och började titta på olika utföranden genom konceptbilar han lät bygga. En av dem var Mako Shark. Bill insisterade på att Corvettens hajdesign kunde förstärkas inte minst genom ett lackjobb som gjorde att bilen såg ut som en haj med vit nedsida.

Blås och lack spektakulärt!

För Bill var det viktigt att det blev perfekt. Hans team redovisade lack efter lack men Bill var inte nöjd. Bill pekade på sin konserverade hajfisk som satt på en träplatta bakom honom ovh försökte få dem att förstå att så såg det ut i naturen och så skulle hans konceptbil se ut. Basta!
Jag återkommer om hur teamet löste lackeringsutmaningen.

Astro Vette. Fender skirts!
Men så då till konceptbilen som byggdes för att känna efter hur strömlinjeformad en Corvette kunde bli. Astro Vetten blev till genom att man tittade på Bonneville-bilar och gav den heltäckande kapslar, liten roadstervindruta, targabåge och förlängd akter. Emblemen gjordes större och på sidorna av den förlängda fronten fanns markeringar för luckor som skulle öppna sig i hög hastighet och minska luftfickorna under bilen.

Astro Vette med kapslar typ Bonneville

Den var extrem men -73 gick Corvette mot strömmen och fick en "Astro"-front med dito akter 1974.
Bilen åkte runt världen och visades på bilsalonger och nånstans såg en leksaksdesigner Bills Astro Vette. Designern blev imponerad nog för att ta med sig bilen in i nästa leksaksprojekt - Computacar.

Lådan jag hittade på en loppis.

Mettoy är ett gammalt fint företag vars mest framgångsrika produktlinje hette Corgi och 1966 vann man "Toy of the year" med sin utgåva av Bonds Aston Martin DB6.

Corgi. Ett namn med tyngd.

Computacar levererades med koner men framförallt med programkort.


4 st var förskurna men resten bara väntade på att du själv skulle klippa till Sebring, Nürburgring eller Mantorp då dessa kort matas in i bilens akter och på sin färd genom/under bilen reglerar styrning och fram/bak/tomgång.

När kortet kommer ut på framsidan är loppet över.

Game over.

Kool tycker jag. Ännu koolare om man kan se historien bakom. Hur Bill har kämpat för att få fram en snabb och kromlös bil som Harley hade skakat på huvudet åt. Hur hans team jobbat hårt för att förverkliga hans dröm.

Idolen Bill Mitchell. Vilket jobb!
Bill Mitchell var mer autonom och hade mer frihet än sina likar på Ford och Chrysler. Han var en av GMs superstars och förändrade världen med sin design.

Bills team fick till slut lacken på Mako Shark att bli fantastiskt lik fisken på Bills vägg. Man väntade helt enkelt tills Bill var ute och reste och lackade då om fisken!

Och jag har fått en ny leksak för 100 kronor och tänker på Bills konceptbil när jag manövrerar Astro-ventilationen i min Camaro.