När vi kommer till Emmaboda gör vi det bara för att besöka hotellet som ser ut som det är flyttat från ett Spanien under 60-talet. Familjeägt under alla år har man hållt skicket bra. Att man väljer en hel flock utemöbler från Grythyttan visar på att man inte gått enklaste vägen. Vi parkerade Buicken utanför och tog varsin Schnitzel medan vi njöt av lugnet utanför och neonskylten tvärs över p-platsen.
När vi kom ut möttes vi av två lokala förmågor som stannat för att titta på bilen. De berättade om hur hotellet var omskrivet under 60/70-talet som "rena Las Vegas", med massor av bråk och ett och annat mord. Man hade spel på platsen och vi fick höra en historia om en kille som tog vinsten från Amigo i två plastpåsar för att köpa en jänkare hos den lokala dealern.
Mycket fick vi höra innan vi lämnade Emmaboda för att återkomma till "End of Summer meet" i slutet av augusti.
Oh vilket place. växte upp i Emmaboda men lämnade det sedanlänge, och har inte varit där sedan dess. Men att Amigo står kvar kan ju få en att komma tillbaka. Amigo var det ända dansstället där man fick ha jeans och trällor på fötterna.
SvaraRadera