Rockbyggare Nat och Bobby: Wont you get hip to this timely tip!

Nathaniel Cole åkte inte till Europa för att kriga. Han stannade hemma och kämpade för att få en karriär inom det han mest älskade: musiken.
Eftersom han började spela på klubbar redan som tonåring på 30-talet hade han hunnit lära sig ett och annat men framgångarna hade inte infunnit sig i början av 40-talet.
Han var född och uppvuxen i Chicago men när den turnén han jobade på plötsligt var utan pengar i Long Beach, Californien, beslöt han sig för att stanna där.

Pengarna tröt ordentligt, och ibland spelade han och hans band för 5 cent var.
1943 var han riktigt fattig, och satte sig för att skriva en ny låt. Han drog sig till minnes en predikan som hans far varandes präst höll en gång.
Predikan handlade om en apa som fick flyga på en asgams rygg, och hur båda försökte ta livet av varandra. En historia med moral som berättats från folkmun till annan genom många år. Det var känt att musik baserad på traditionella texter inte slog och inte blev lönsamma storsäljare, men i brist på andra idéer satte han musik till berättelsen.

Han gick till Capitol Records med låten och sålde alla rättigheter till den för 50$, vilket gjorde att han kunde betala hyran och köpa mat.
"Straighten up and fly right" sålde i 500.000 ex och det då ostadiga Capitol blev ett företag som blomstrade tack vara Nat Cole, och bad honom spela in fler hittar.

I februari 1946 började en ny chans för Nat och Capitol sin resa mot västkusten.
Robert "Bobby" Troup hade tjänat som kapten i flottan under kriget, och när han nu överlevt alla slag ville han nu ta chansen att förverkliga en dröm om att bli musiker.
Han hade tigigare spelat in en låt vid namn "Daddy" som blev en lokal hit i Lancaster, Pennsylvania, och spelades senare in av Glenn Miller och med dessa pengar kunde han köpa en grön 1941 års Buick convertible.

Han packade in frugan Cynthia och styrde västerut. I St. Louis gick han på vägen som han skulle följa resten av sträckan till Californien: Route 66.
Cynthia satt i Buicken och började rimma på "sixtysix"; six, nix, picks, kicks,..
Hon lutade sig mot Bobby och sade med inbjudande stämma "Get your kicks on Route 66".
Bobby blev upphetsad på flera sätt, "That's a marvelous title! Damn! That's a great title" sa han och resten av färden fylldes Buicken med musik som de själva gjorde.
Från St. Louis till Missouri, Oklahoma City, Amarillo, Gallup, Flagstaff, Winona, Kingman, Barstow och San Bernadino blev vägen förevigad i den gröna bilen.

Väl i Los Angeles gick Bobby till Capitol och fick bland annat träffa Nat "King" Cole som var på jakt efter en ny hit. Nat hade kommit på att om man röker mycket så får man en djupare röst och brukade tokröka innan varje inspelning för att få till sin baryton.
Nat blev ivrig att spela in Bobbys och Cynthias reseskildring. Den hade en text som var tufft bebop och en sväng som var bluesig.
Låten, "(Get your kicks on)Route 66", blev så klart en hit och spelades in av inte bara Chuck Berry och senare Rolling Stones, utan av riktigt många artister.

Bobby gick vidare och skrev bland annat "The girl cant help it" åt Little Richard och gjorde mycket TV och film.

Nat sägs ha varit en av de stora influenserna för Bo Diddley och säkert för många andra. Han blev poppigare, sålde mer, och dog i lungcancer 1965.

Capitol tjänade så mycket pengar att man kune bygga ett eget hus i korsningen Hollywood-Vine och fortsatte pumpa ut musik. Ett underjordiskt P-garage-bygge var delaktig i att sätta stopp för den historien.

Tänk på det när du kör E4an nästa nång. Get hip!