Buckaroos: Bon ton roulez

Det är varmt som i en grilldisk och kanske är det då din Ford-åtta går som bäst. Vägen är öppen som Internet och din rytm och bilens blir en. Känslan av att ha nått målet överstiger känslan av att vilja åka vidare och du svänger in på ett Honkytonk inte långt från Ferryday i Louisiana. På ett träd utanför står "JLL" inristat. Du vet att här finns historia som du skulle vilja buteljera.

Du går in på gården och hittar en hel flock bord med glada människor som väntar på BANDET. Stämningen är varm som kvällssolen och utan att veta det får du ett litet leende på dina läppar när vardagens måsten tvingas undan och du möter vänner som känner likadant.

Bandet kliver fram och fungerar som en förstärkare för alla bra känslor. Människor blir gladare och temperaturen stiger. Snart känns en grilldisk som en plats för svalka och varmare blir det allt eftersom låtarna radas upp.

Du känner dig i musikens epicentrum och upplever den lika mycket som grabbarna på scenen.

Känner du igen upplevelsen? Kändes det så igår? Då är det möjligt att du var på St. Gertrud i Malmö där Malmöbandet The Buckaroos spred lust och ton över innergården.

Den största nyheten enligt bandet själva är att nya låtar letat sig in i setlistan. "Sea cruise" tuffades igenom med en svallvåg av spelglädje och "Deep in the heart of Texas" reds in på största rockhästen. Sen var det en till som jag bara inte minns. Tusan.
"Que sera sera" var en nyhet förra året och och jag kommer på mig själv idag att nynna deras rockiga version när jag pular i garaget. Catchy!

Men visst är många i publiken återvändande kunder och blir lite extra glada över de återkommande hittarna från "förr". "Little pig" på två mandoliner, unplugged, var en överraskning. Och lika mycket som man saknar gitarrekvilibristen Pontus Snibb gläds man åt gitarrhjälten Kenneth Hellström som bjuder på massor av rockposer och säkra riff.

När allt är över går du ut till bilen och vet att du fått göra den musikaliska resan som musikkritiker brukar orera runt. Helt plötsligt klarnar allt och du ser att du befinner dig på E65an på väg mot Svedala. Du är tillbaka i vardagen men med en energi som håller dig på benen när du helst vill sätta dig och får dig att nynna när du borde gnissla tänder över det du jobbar med i garaget.

Tro mig, jag var där och såg "den goda tiden rulla". Om du kan se igenom den halvtaskiga kvalitén på bild och ljud kan du med se den rulla.


"You can have her" är typisk Bucka-grädde och här ser man grabbarna ge lite extra för kameran. Tack för en fin show!