Det är 1997 på National Trails Raceway. Jerry Eckmans Funny car står och värmer motorn i depån inför en viktig final. Plötsligt exploderar oljetråget och det mesta runt bilen blir täckt med olja.
När paniken lagt sig står det snabbt klart för andfådda funktionärer att det legat en dold lustgastank i oljetråget som exploderat. NHRA är tvugna att reagera hårt. Lustgasfusket måste bort.
Tillbaka till 50-talet. Stock Car började organiseras i sydstaterna och många som körde hade tidigare varit Moonrunners, det vill säga distribuerat illegalt hembränt med lagen hack i häl på kurviga bergsvägar.
Ungefär samtidigt som Wally Parks drog igång NHRA för hotroddarna på västkusten startade Bill France National Association for Stock Car Auto Racing, NASCAR, i Daytona, Florida. Första racen gick på stranden med "bonnatrimmade" originalkärror.
I början var reglerna få och först i slutet av 50-talet blev det regel att knäppa midjebältet. Men allt eftersom startfältet blev större och jämnare växte också (smyg)trimningen.
Smokey Yunick var ingen fuskare. Om det fanns en regel som förbjöd något skulle han aldrig bryta den. Smokey tyckte att det var viktigt att hålla löften i livet, och ett löfte han givit sig själv var att vara snabbast på banan om inte annat som stallchef och mekaniskt geni.
Efter att ha flugit "Flygande Fästningar" (B-17) under andra världskriget slog Smokey med fru sig ner i Daytona Beach och öppnade "Smokeys Best Damn Garage in Town" för att reparera lastbilar. Men hans rykte som proffsmekaniker gjorde att han blev kontaktad av ett lokalt stock car team med Herb Thomas som förare.
Smokey preppade en "Fabulous Hudson Hornet" och vinnandet började. 55-56 var han involverad i Chevrolets racingsatsningar och i viss mån vidareutvecklingen av småblockaren. När han berättade för Zora Arkus Duntov att Zoras körförmåga i Corvetten var max 6 av 10 blev han inte glad.
Efter att Smokey blev fotad av Ed Cole lär han ha sagt: "I can tell you not to call their next year’s models junk if you want to get paid by them. I know first hand that’ll tick ‘em off!”
Mr. Yunick sade vad han tänkte.
57-58 blev det Ford och därefter en galen vinnarcirkus med hans kompis "Fireball" Roberts i Pontiacs (läs om Roberts på GrandPrix63-bloggen).
Nummer 13 var ett turtal. |
Men låt oss hålla oss till sägnen.
Det fanns ingen anledning att visa medtävlande eller tävlingsledningen att man använde lustgas så man fick tänka till hur man skulle gömma den. Till slut kommer man på det. Man bygger en extra kraftig störtbur och med noggranna svetsar fick buren bli lustgastanken! Påfyllning och urtappning doldes och munstycken monterades inuti motorn.
Det gick lite snabbare. Men det var tidigt i lustgasens historia. Fler använde gasen utan att berätta det. Tävlingsarrangörerna ville ha snabba race och såg mellan fingrarna. Ett talesätt var att någon kunde få "The Call". Det innebar att man från arrangörens sida ville ha en viss tävlande som vinnare och var redo att tolerera regelböjningar. Dessutom hade (och har) Bill France alltid sett till att det fanns en oåterkallelig regel i Stock Car: den som publiken såg vinna VAR vinnaren, oavsett metod.
Bill France sr. |
Anyway, Smokey fortsatte att utmana reglementen och att utveckla teknologin i bilarna. Han var förmodligen först med att montera en bakvinge på en Indy-bil. Han såg till att föraren kunde fylla på motorolja under färd. Han byggde om karosser och chassin för aerodynamik och låg vikt på ett sätt som var nytänkande.
Det finns massor att säga om legenden Smokey med patent och påhitt som bilbranschen avundades.
Lustgasen fortsatte att vara en dold faktor. Först under 70-talet startade Ron Hammel "10.000RPM" och Marvin Miller startade sitt företag med varumärken som "It´s a Gas" och det fuskanspelande "Chetah". Dessa var de första systemen som byggdes för gatåkare.
Så småningom var NOS etablerat och är idag sofistikerade system för motorbuskidsen.
Men Smokey var en pionjär. Och det var inte fusk. Det var bara onödigt att berätta om.
Bra artikel, välskrivet och roligt. Inte att glömma är att Smokey Yunick på 80-talet experimenterade med en utveckling av Otto-motorns effektivitet kallad Hot Vapor Engine som handlade om att förse vanliga bilmotorer med en sorts värmeväxlare för ta tillvara mer av energin som försvinner i värme för att öka verkningsgraden och sänka bränsleförbrukningen. Tidningen Bilport gjorde 1984 ett reportage (finns översatt till engelska här: https://schou.dk/hvce/) som hyllade idén som revolutionerande. Sen blev det tyst, men Yunick fortsatte arbeta med tekniken i fler prototyper. Idén dog inte med honom utan familjen bestämde att inte sitta på hans forskning utan frisläppte den som Public Domain för andra hugade tekniker att kunna arbeta vidare med http://www.rexresearch.com/yunick/4503833.htm. Inte mycket verkar ha skett sedan, men vissa framsteg för att komma tillrätta med barnsjukdomarna ryktas ha gjorts på 00-talet. /HB
SvaraRaderaTack för det. Jo, många historier finns det om Smokey. Kommer ihåg hur det sas att de stora märkena blev inbjudna till en visning av HV Motorn, men när ingen ville betala det han ville ha, hamnade den under en arbetsbänk och stod där länge. Skröna? Tack för kommentaren i alla fall :-)
SvaraRadera