Från backracet går det vidare tillbaka till festplatsen i Backamo, ett par mil söder om Uddevalla. Periodrätta bilar släpps in på området - andra får ställa sig på fulbilsparkeringen. En rundvandring på det området och själva campingen är inte dåligt det heller. Där står en flock bilar som man inte skojar bort. Jag kommer särskilt ihåg en svart Charger som man fick gåshud av och en kompressormatad Mustang som lät helt galet bra.
Men tillbaka till träffplatsen inne i mitten av området där pre-56-tillverkade järn trängs. Råttroddar, slädar, patinavagnar och truckar. Scallops, halvmatt lack, rost, krom, pinstripes och car graphics slåss om uppmärksamheten. Frenchat, sektionerat, punktsvetsat och choppat med zoomies, Strombergs, Moontankar, droppade axlar, flamethrowers och Tiki-knoppar monterade visar att alla verktyg från fälgkors till engelskt hjul har blivit hårdkörda av kreativa hobbymekaniker från hela Europa.
Mot kvällen blir stämningen fantastisk då ljuset från slingor i träden och ljudet från dansbanan ramar in. Band och DJ:s spelar rätt musik. Detta hittar du inte något liknande till. Fast det kostar 400:- att gå in på lördagen, så du bör veta vad du ger dig in i. För mig var det billigt...
Old Style Weekend (OSW) är speciellt. Om Wheels and Wings är Expressen som alla vill läsa så är OSW en freak-porrtidning. Om du inte riktigt fattade vad jag nyss sa så menar jag att detta evenemanget är det efterlängtade utloppet för ett gäng människors ståbas- och sidventilstriggade begär.
Och det blir inte färre av dem. Man vill ju inte annonsera eventet för att undvika att få in "riff-raff", men ordet om den genuina upplevelsen sprider sig med myter(?) om bilar som inte släpps in med radialdäck (diagonaler är mer rätt). Nu har ju den ena Buicken diagonaler men den som fick åka upp till Backamo och stå inne på området har radialer. Busigt.
Okej, glöm viss ironi och tänk att det gäller att respektfullt förstå och passa in i det uttryck man gör som rockabilly-kille eller tjej. För den som redan lever det livet är detta så klart skitsnack. Vidare till bilder etc.
Eventet startar under fredagen genom att man campar och träffas på Backamo camping. Konserter på kvällen, bilkollande och festande fyller dagen.
På lördagen är första stora punkten på tidplanen ett backrace. Bilar tillverkade efter -56 är inte välkomna. Hot rods, customs och bobbers är det man vill se, och miljön är bara asfräck. En lummig backe med grusväg och träkåkar, och så en grusplan som fylls upp helt med överkäcka bilar och hojar. Max 32 fordon tävlar och det gäller att komma så nära sin dial-in-tid, Bracket racing style.
Vi börjar med lite bilder från backracet i Uddevalla. Genuint är som sagt ordet för dagen om inte det är "asfräckt"...
Eftersom jag konstaterar att jag har 9 singlar med Heidi Brühl känner jag att hon måste få sin plats bland K-Retros spännande människor. Presenterarrrr....Heidi!
Heidi var en toppentjej. Om du har sett "Licens att Döda" (The Eiger Sanction) med Clintan så har du nog sett Heidi. Hon spelar en lättfotad hustru till en av karaktärerna och såg ut så här:
Nu blev "Eiger Sanction" aldrig en hit kassamässigt. Idag är filmen en kultrulle bland bergsbestigare eftersom den till skillnad från Sly´s "Cliffhanger" innehåller riktiga scener på berget. Tyvärr var detta ett skäl till att man fick uppleva dödsfall under inspelningen.
Heidi hade tidigt filmerfarenheter. Hennes far var filmproducent och ordnade in sin talangfyllda och 13-åriga dotter i vad som blev en kassahit i Tyskland 1955: "Die Mädels von Immelhof". Ett klipp ur den äppelkindande familjerullen med Heidi i mitten ser du här:
Med den framgången under bältet gick hon vidare till skivindustrin och fick som 17-åring sin första hit/inspelning 1959 med Chico Chico Charlie. (Bästa klippet jag hittade var detta så du får hoppa fram tillmitten av filmen för att se Heidi)
1962 fick hon diagnosen magcancer, men lyckades slå sjukdomen.
1963 fick hon representera Tyskland i Eurovisionsschlagertävlingen med "Marcel" (och om du undrar så satte vi hårt mot hårt med Monica Zetterlund det året)
Samma år dog hennes far som också var hennes manager. Då träffade hon den amerikanske skådisen Brett Halsey och gifte sig med honom. Här är de i mingelläge.
Heidi såg bra ut och inte sen att utnyttja det. Till exempel hamnade hon på vykort
Hon flyttade till staterna 1970 och var med i en del TV (som Columbo) och film med till exempel Clintan. Hon uppträdde med Sammy Davis Jr. i Vegas.
-76 gjorde hon slut med Brett och flyttade så småningom hem till Tyskland igen. Hon startade ett eget musikförlag och jobbade som producent mellan mindre roller och inspelningar. 1980 vek hon ut sig i Playboy.
1991 kom cancern igen. Denna gången i bröstet. Heidi dog på operationsbordet och är begravd i München.
Ett spännande liv som jag har brutalt kortat ner till några rader.
Hittade ett klipp som innehåller en del bilder av henne till tonerna av hennes låt från -69, Berlin. Njut!
När Goldie blev 19 i dådens år 1964 tröttnade hon på att gå i college. Det hon hade älskat sedan hon var tre år var att dansa, så hon startade helt enkelt en dansskola och jobbade som instruktör där. Eftersom hon redan hade spelat Shakespeare och hade erfarenhet som dansare på scen fyllde hon ut tiden med olika dansjobb.
Några år senare, 1967, hade hon fått rollen som dum blondin i den kortlivade "Good morning world". Under samma år hade producenten George Schlatter (känd som "CFG", som stod för "Crazy Fucking George") börjat dra ihop bemanningen till en ny humorserie. George hade producerat shower för Dinah Shore, Judy Garland och Victor Borge och hade dessutom producerat en scenshow med två komiker som kallade sig Rowan and Martin. Dessa skulle bilda fundamentet till showen.
Det var inte ovanligt att man under 60-talet protesterade i ett så kallat "sit in", att man hade undervisning i en "teach in" eller bara hade det trevligt i "be in" eller "love in", så det kändes bara rätt för en humorserie med namnet "Laugh in".
Goldie var i den gruppen danstjejer som valdes. Hon fick tidigt några repliker som hon totalt snurrade och fnittrade bort. Goldie trodde att det var slutet på hennes skådespelande, men George sade "Fortsätt göra precis som du gör nu", och i och med det blev hon en av de viktiga byggstenarna och fick sitt genombrott.
Goldies jobb blev att spela den dumma blondinen och att göra introduktioner till sketcherna. Det skedde genom att hon dansade i bikini med en massa klotter över hela kroppen, klotter som innehöll ordlekar och slagord med de olika sketchernas teman.
Jag blev faktiskt sugen på en Goldie-Barbie när jag såg att det finns sådana!
Hursomhelst, detta segmentet kallades "A Mod Mod World".
Och hon hade ett segment som hette "Goldie explains it all"
Alla kändisar var där och alla hade lika roligt
Serien började med ett avsnitt i september 1967 som blev en hit, så i januari -68 ersatte man den populära serien "Mannen från U.N.C.L.E" med Laugh In och lät den löpa vidare
En sak som gjorde Laugh In känt var att man jobbade mycket med att skapa begrepp och slogans. "Sock it to me" var en, som alltid slutade med att Judy Carne fick vatten eller nåt annat slängt på sig. Efter en tid blev det en sport för författarna att få henne att säga det, som i repliken "It may be rice wine to you but it will always be sake to me!". Dessutom använde Nixon det i sin kampanj. Det sägs till och med att det var denna slogan som gjorde honom till president.
"Here comes da judge" var en annan som Pontiac kapitaliserade på med en specialmodell av GTO:n, "The Judge". Uttrycket kom ur Sammy Davis Jr. som var en återkommande gäst. Reklamen föreslog "Nu kan du köpa domaren".
Goldie lämnade Laugh In för att börja sin filmkarriär 1971 efter tre säsonger. Laugh In fortsatte, fortfarande framgångsrikt, till 1973.
I Sverige gjordes en adaption av serien. Den hette "Partaj" och Margareta Sjödin spelade Goldies dumma blondin som ständigt fick en spann vatten på sig med repliken "Har jag gjort bort mig igen?". Men det är en annan historia, se Farbror Sid.
Goldie är för alltid "The It Girl", hon hade just "det".
Goldie sa för länge sedan: "Men are much simpler mechanisms than women. Nothing changes them, even when they have a midlife crisis, they do it in a mindless way . . . that's why I think we should let men go off and have affairs and drive fast cars and dream of being virile--and we should run the world."
